Hej!
Jag är i den åldern (30+) och med den bakgrund att mina vänner lämnat eller snart kommer att lämna innerstan och istället flytta till hus utanför stan eller till någon bostadrättsradhus i ytterområde.
Själv har jag inga djupare tankar på att lämna stan även om dom kommer med jämna mellanrum.
Jag trivs väldigt bra här. Det finna mycket som spelar in - dels arbetsplatsen som ligger 10 minuter på cykel hemifrån, och jag har också en bostad som jag trivs väldigt bra i då den ligger en bit upp och dessutom mot innergården så jag störs inte av yttre ljud. Känner mig trygg här.
När jag vill ha något kan jag nå det till fots inom några minuter nästan oavsett vad det är jag vill ha. Så oerhört bekvämt!
Jag har mina ställen här, vill jag ha bröd så sticker jag till ett bra bageri, vill jag tala med en vän över en öl vet jag flera ställen och till och med vilka bord som är bäst, ska jag handla råvaror vet jag vilka butiker som har just det jag söker och kan enkelt besöka olika handlare, är det på nåt sätt oroligt ute så vet jag hur jag undviker problem, osv.
Vill jag äta ute så finns det säkert 30-40 ställen inom 10 minuter.
Jag kan min del av stan som min egen ficka.
Babbar finns det på gatorna så klart men dom flesta drar när det börjar bli eftermiddag och olika myndigheter dom dras till stänger. Men i mitt område bor nästan bara svenskar, här är lugnt när det ska vara lugnt och vår höga höga gallergrind med kod tillsammans med huskropparna håller obehöriga ute från innergården som är som en oas mitt i city
Jag har vänner som sagt som flyttat ut från stan. Det är lite ledsamt så klart att mista den närmare kontakten och spontana träffar. Senast i november köpte ett par hus och nyss flyttade en vän som bodde på samma gata till en förort med mer grönområden för dotterns skull.
En vän som flyttade till hus för ett par år sedan flyttade nyss tillbaka till stan då hon tröttnade på att sitta där i ett villaområde utan att kunna göra spontanare grejer åt nöjeshållet. En utekväll måste ju planeras noggrannare, osv. Ett sms om 'Ska vi gå på spelning?' kanske inte funkar lika bra osv.
Jag var ute och gick idag och smet spontant in på en utställning.
Jag är själv uppvuxen i villa i villaförort så jag 'kan' det livet också men flyttade in till stan så fort jag kunde och har blivit kvar.
Trivs väldigt bra med anonymiteten här. När jag kliver ut på gatan vet 'ingen' vem jag är även om jag självklart blivit lite tjenis och hallå med grannar och dom i typ mataffären (låter lite konstigt) och ju springer in i vänner ibland.
Visst finns det fler här som är stadsmänniska precis som jag? Kanske nån som lämnat stan, bott i hus och sen flyttat tillbaka till city?
Vad är era tankar och anledningar till att ni bor inne i stan?
Jag är i den åldern (30+) och med den bakgrund att mina vänner lämnat eller snart kommer att lämna innerstan och istället flytta till hus utanför stan eller till någon bostadrättsradhus i ytterområde.
Själv har jag inga djupare tankar på att lämna stan även om dom kommer med jämna mellanrum.
Jag trivs väldigt bra här. Det finna mycket som spelar in - dels arbetsplatsen som ligger 10 minuter på cykel hemifrån, och jag har också en bostad som jag trivs väldigt bra i då den ligger en bit upp och dessutom mot innergården så jag störs inte av yttre ljud. Känner mig trygg här.
När jag vill ha något kan jag nå det till fots inom några minuter nästan oavsett vad det är jag vill ha. Så oerhört bekvämt!
Jag har mina ställen här, vill jag ha bröd så sticker jag till ett bra bageri, vill jag tala med en vän över en öl vet jag flera ställen och till och med vilka bord som är bäst, ska jag handla råvaror vet jag vilka butiker som har just det jag söker och kan enkelt besöka olika handlare, är det på nåt sätt oroligt ute så vet jag hur jag undviker problem, osv.
Vill jag äta ute så finns det säkert 30-40 ställen inom 10 minuter.
Jag kan min del av stan som min egen ficka.
Babbar finns det på gatorna så klart men dom flesta drar när det börjar bli eftermiddag och olika myndigheter dom dras till stänger. Men i mitt område bor nästan bara svenskar, här är lugnt när det ska vara lugnt och vår höga höga gallergrind med kod tillsammans med huskropparna håller obehöriga ute från innergården som är som en oas mitt i city
Jag har vänner som sagt som flyttat ut från stan. Det är lite ledsamt så klart att mista den närmare kontakten och spontana träffar. Senast i november köpte ett par hus och nyss flyttade en vän som bodde på samma gata till en förort med mer grönområden för dotterns skull.
En vän som flyttade till hus för ett par år sedan flyttade nyss tillbaka till stan då hon tröttnade på att sitta där i ett villaområde utan att kunna göra spontanare grejer åt nöjeshållet. En utekväll måste ju planeras noggrannare, osv. Ett sms om 'Ska vi gå på spelning?' kanske inte funkar lika bra osv.
Jag var ute och gick idag och smet spontant in på en utställning.
Jag är själv uppvuxen i villa i villaförort så jag 'kan' det livet också men flyttade in till stan så fort jag kunde och har blivit kvar.
Trivs väldigt bra med anonymiteten här. När jag kliver ut på gatan vet 'ingen' vem jag är även om jag självklart blivit lite tjenis och hallå med grannar och dom i typ mataffären (låter lite konstigt) och ju springer in i vänner ibland.
Visst finns det fler här som är stadsmänniska precis som jag? Kanske nån som lämnat stan, bott i hus och sen flyttat tillbaka till city?
Vad är era tankar och anledningar till att ni bor inne i stan?