24 år gammal okysst oskuld

Okej, först av allt måste jag säga nåt: kan ni alla sluta käbbla med varandra och återgå till trådens ämne nån gång? För snart blir jag tvungen att anmäla era inlägg.


Skit på dig, det har jag visst.



Nej, du har fel och vet inte vad du snackar om.



Det får jag inte om jag pluggar, dock.


Jag kan gå till krogen nån gång, men jag tänker inte dricka alkohol, absolut inte.


Jag skulle välja det andra alternativet.



Okej, jag ska försöka hitta nåt där.


Studier
Fördelar: Det är sysselsättning, det tränar min sociala förmåga, det är intressant, jag känner mig delaktig i studentlivet och jag träffar troligtvis bättre folk än vad jag troligen gör via daglig verksamhet.
Nackdelar: Jag blir av med min aktivitetsersättning, och så kan det innebära en stressfaktor i och med att jag dessutom ska flytta hemifrån och försöka med andra saker i vår också.

Daglig Verksamhet
Fördelar: Det är sysselsättning, det tränar min sociala förmåga, det kan vara bra träning för arbetslivet, det kan leda till ett jobb och det är troligtvis bättre utvecklat för mina behov.
Nackdelar: Det har hittills känns ganska meningslöst och som en evinnerlig återvändsgränd, och de har inte hjälpt mig tillräckligt hittills.

Vad tycker du?

Det här en en riktigt bra strukturering! Kanonexempel på beslutsträd! Mycket bra!

Några snabba funderingar:

1. Studier har inte "kan leda till jobb" under "fördelar". Helt OK om det är så du tänker här och nu, just checking.
   
2. Under studier anförs flytten som en nackdel, men inte under "daglig". Betyder det att det är kombinationen flytt+studier som stressar, medan flytt+daglig inte stressar?
   
3. Under "daglig" anförs dess meningslöshet som en nackdel. Att du ändå överväger "daglig", betyder det att du tror på förändring? I annat fall borde kanske inte daglig ens övervägas?

Att du benar upp ett frågekomplex på det här sättet är lovande!

Bra att du säger ifrån om att diskussionen här bör vara med dig. Jag tyckte det inte var min plats att göra det, igen, och kanske, tänkte jag fick du ut något av den. Som följare av tråden blir det också rätt tradigt eftersom det är massa långa meta inlägg och svårare att se när du kommer in o deltar.

Angående plus/minus med de olika sysselsättningarna. Har du inte rätt till CSN? Vidare, du lär dig förhoppningsvis saker. Vidare tycker jag att du ska väga in det långsiktiga målet. Om din tanke är att plugga i höst och genom det få jobb talar det för att börja redan nu och vänja sig och komma in i det innan du börjar på högre fart.

Om den dagliga verksamheten är vad du tänker att du ska göra på sikt och därigenom kanske få ett riktigt jobb så talar ju mer för att lägga fokus på det och en aktivitet där som möjligen kan leda till det.

Jag tror dock som sagt på studier, om du klarar att ta dina poäng. Jag tror det är bättre för att öva upp din sociala förmåga och ger dig bättre förutsättningar och bättre rustad så att du sedan kan få ett jobb och ett du kommer trivas med plus med vanlig lön och försäkringssystem.

Sen kan tilläggas att i studentlivet är flörtande, sex och partnerbildningar normalen, det är det inte bland arbetskollegor där det istället ofta ses som och är en komplicerande faktor. Det är också en större grupp människor som du naturligt blir en del av och kan umgås med på en rad olika sätt.

TS borde skippa all trams i tråden och istället gå direkt till en hora och få det överstökat.

Kan rekommendera Danmark (Helsingör) , bara en bit bort.

Skit i moraliska spärrar och sådana fjollerier ,det är bara raka bananer!

Marunator: Här har du en riktigt klok man i form av deBKatzenbach, vars inlägg du bör sluta hasta dig igenom och sen slösvara på, för det är slöseri med bådas tid. Så läs nu igenom inlägget ovan noggrant innan du svarar och ta god dig på dig att reflektera över det han tar upp.

Jag tror inte att du själv ser det, men i deBKatzenbach så har du en fantastisk förebild ! Exakt den typen av äldre, manliga mentor och förebild som flertalet av oss användare på Flashback påtalat vikten avgång på gång. Han innehar den typen av egenskaper du eftersöker i din framtida manliga kontaktperson, så trots att det kommer bli någon annan irl så har du en minst lika bra här på Flashback. Inte illa för en sida av analfixerade troll!

deBKatzenbach är öppen med att han själv har AS och förstår dina tankegångar på ett sätt som många av oss andra aldrig riktigt kommer kunna göra. Det är naturligtvis ett stort plus. Men framförallt så är han en lysande förebild, eftersom han delar din diagnos och har kämpat på med att tona ner dom mest "handikappande" aspiedragen och därmed överkommit många hinder på vägen i sitt liv 50-åriga liv som du själv kämpar med, för att komma dit han är nu med både relationer och sex i bagaget, barn, studier och ett ett framgångsrikt yrkesliv.

Även flertalet andra aspergare har gått in och lämnat avtryck i tråden under årets gång och försökt peppa dig och få dig att förstå att den största biten som stoppar dig inte handlar om diagnosen i sig, utan din passitivitet och negativa inställning till allt. Du intar en väldigt passiv roll i ditt liv, som åsnan Ior i Nalle Puh, som bara ser det negativa i allt och gnäller och ältar.

Ibland gnistrar dock en en annan Markus till! En modig Markus som vill börja beta av dom där bitarna i livet som behövs förändras för att komma vidare och på sikt uppnå målen att bland annat bli självständig och träffa en tjej. Det kanske viktigaste delmålet av alla (med undantag för att flytta hemifrån, men det var ju redan bestämt sen tidigare) för att nå dit har varit att börja avveckla dom sju långa, resultatlösa åren inom Daglig verksamhet som du hatat, och som trots längden hittills inte genererat till ett enda jobb, utan bara två (rätta mig om jag minns fel) kortare praktikplatser, där du sen inte varit välkommen tillbaka och därmed förlorat chansen till både timvikariat och anställning. Du har heller aldrig varit inskriven på Arbetsförmedlingen och "löftet" till Flashback att för första gången i ditt 25-åriga liv börja söka jobb på egen hand istället för att dina föräldrar skulle fortsätta ringa runt och söka åt dig, mynnade ut i fyra ansökningar under en tvådagarsperiod i början av december.

Jag har redan förklarat (flertalet gånger!) att man kan få testa på att plugga utan att förlora sin sjukskrivning om man har aktivitetsersättning som du har, genom att ansöka om vilande aktivitetsersättning. Då har du två år på dig att ge studierna en chans, utan att förlora aktivitetsersättningen permanent. Under tiden är du berättigad till CSN (under förutsättning att du läser x antal poäng). Men även om du inte skulle få ut en endaste krona så förstår jag inte vad problemet är, med tanke på att du har fett med sparpengar eftersom din pappa sätter in dom 5000 kronorna i månaden som egentligen är menade att gå till hyran. Så låt dom äntligen gå till hyra nu då när du flyttar till den nya lyan i vår!
Dina föräldrar betalar ju för övrigt redan allt i nuläget åt dig (med undantag för nöjen då ), trots att du får in 9300 spänn i månaden i aktivtetsersättning (för dom oinsatta så är det tidsbestämd förtidspension för dom mellan 18-30 år - först efter 30 så kan man förtidspensioneras permanent) från Försäkringskassan.

Nej, här handlar det inte om någon förhoppning att få jobb inom Daglig verksamhet genom att fortsätt där, utan det är bara ren och ram bekvämlighet och rädslan för allt nytt som tagit greppet om dig. Jag vet inte vad dina föräldrar sa under samtalet, men över en natt så totalförändrades din positiva inställning till att börja plugga till samma gamla negativa attityd som dina föräldrar alltid smittar av sig med till dig.

Fundera på om Daglig verksamhet är något som du verkligen fortsätta traggla på med, eller om det egentligen är dina föräldrars önskan. Den ekonomiska situationen löser sig oavsett och du kommer ha en sysselsättning utöver flytten i vår, vare sig du vill eller inte. Vad låter roligast? Fortsätta scanna in dokument (det där är du extremt överkvalificerad för intellektuellt) på ett kontor som i princip oavlönad sysselsättning för Daglig verksamhet och fortsätta leva i isoleringen, eller börja plugga något ämne som är kul och som får in dig i ett socialt sammanhang, med stora chanser att lära känna nya människor, skaffa vänner, ha möjlighet att bli inbjuden till/gå på fester, samt kanske träffa en tjej.

Du gör precis som du själv behagar, men då får du lägga ner klagandet sen om att du är så arg på dig själv för att du slösat bort så många år på ditt liv att det ger dig självmordstankar.

Vi har även föreslagit Samhall som ett alternativ till Daglig verksamhet om du nu vill ha ett riktigt jobb som är anpassat för din nuvarande funktionsnivp, men det vill du ju inte eftersom du inte vill ha (ditt citat) "något skitjobb" och absolut inte kan tänka dih att t ex jobba som lokalvårdare (städare).

Jag förstår inte riktigt varför du tycker att andra ska slita röven av sig för att du ska fortsätta leva som Krösus Sork, när du är för snål för att gå på CSN och för lat för att ta ett "skitjobb". Lycka till med brudarna med den inställningen!

Bara en fråga till Markunator.

Du säger att du har svårt att minnas saker - hur har studier gått hittills?

Men herregud så typiskt mellanmjölks-cuck-Sverige med "beslutsträd" och att lista "för" och "nackdelar" för varje jävla beslut. I den här takten kommer du att vara oskuld hela ditt liv Markus. Sluta snacka, skriva ner massa listor, och läsa meningslösa självhjälpsböcker som om det vore kurslitteratur. Det är bara ett ytterligare sätt för dig att prokastrinera faktiskt agerande. Agera!

Anmäl på, detta är ett diskussionsforum och det som diskuterats har varit on topic. Jag skulle faktiskt säga att det är hyfsat stor vikt att det råder iaf en hyfsad konsensus av vilken riktning saker och ting bör ta för att du inte ska få motstridiga meddelanden hela tiden. Om en användare säger att du behöver kunna köpa kläder eller resa själv för att ha en realistisk chans att träffa en tjej, och en annan användare då säger att detta är lögn och förbannad dikt, så motarbetar de varandra och det hela blir knepigt.



Det är skillnad på om en förändring är stor för dig eller om den är stor i förhållande till slutmålet. För dig var det kanske en jättestor sak att gå och köpa vantar och mössa själv, men i förhållande till slutmålet är detta en mycket liten sak. Hundratals sådana utmaningar väntar. Det finns inget realistiskt scenario där du inte kommer behöva kämpa som tusan. Det bör du förbereda dig mentalt på. Det kommer liksom inte gå om du inte går in med samma vilja som Rocky i Rocky I.



Man kan dricka en (1) öl. Till och med en mellanöl. Det blir man inte berusad av. Om inte annat så är det bra för dig att öva på att göra helt normala saker som du fått för dig att du absolut inte tänker göra.

Gott så.


Har du försökt än?
Det värsta som kan hända med studier är att det visar sig att det inte funkar. Högre studier är erkänt knepigt och du kommer inte ha någon assistent. Det kommer inte vara en dans på rosor och du kommer behöva kämpa, men om du misslyckas så finns daglig verksamhet ändå kvar. Det är OK att prova och misslyckas, det har jag gjort massor av gånger.

Gymnasieskola för aspon, med assistent.
http://imgur.com/0qajSgA

Resultatet av spanskstudierna har mig veterligen inte framkommit i tråden, vilket kanske vore av intresse.

Fint att du gillar det!

1. De studier som jag har sökt till för vårterminen kan inte leda till nåt jobb, nej.
   
2. Ja, det är i stort sett det jag menar, faktiskt.
   
3. Ja, jag tror på förändring. Jag hoppas på förändring. Om inte annat så kan jag försöka med MISA i stället. Jag menar, tjejen jag har träffat fick jobb via dem.

Jag skulle säkert kunna fortsätta med någon sorts daglig verksamhet om jag bara pluggar på kvartsfart - men hur lite jag än pluggar så blir jag ändå av med min aktivitetsersättning... Jag menar, det går väl bra så länge jag fortfarande bor hemma, antar jag...men när jag har flyttat hemifrån? Då blir det nog svårare...



Visst har jag det, men det kanske är bäst att inte ta det förrän jag ska plugga på heltid i höst?



Grejen är den att de kurser jag har sökt till i vår inte kan leda till nåt arbete. Jag menar...knappast.



Jag vet ärligt talat inte.



Grejen är den att det är nästan omöjligt för mig att bygga upp min sociala förmåga om jag bara pluggar på kvartsfart...eller hur?



Okej, deBKatzenback är toppen. Jag ska lyssna på honom, oroa dig inte.



Ja, men jag får ju inga pengar! Det är det som är problemet!



Okej, visst. Grejen är dock det att mina föräldrar oroar sig över min ekonomiska situation, och när de oroar sig så oroar jag mig. Dessutom så nej, jag kommer knappast att läsa tillräckligt mängd poäng i vår.



Du har fel. Det finns en chans att jag kan få jobb via DV, och dessutom så behöver jag komma ut bland folk.



Om det verkligen kan leda till nåt så vill jag fortsätta med det - men det vet jag inte, och hur som helst kommer jag knappast ha tid att arbeta i höst när jag ska plugga på heltid (om allt går som planerat, i alla fall).



Den här meningen förstår jag inte.



Jag tänker inte fortsätta skanna in pressklipp om jag fortsätter med Daglig Verksamhet (dessutom så finns det ju MISA också), och förresten så kan jag väl knappast komma in i ett socialt sammanhang om jag bara pluggar på kvartsfart? För den enda kurs jag hittills vet att jag har kommit in på är på kvartsfart.



Samhall är knappast mitt förstahandsval, och inte "lokalvårdare" heller.


Det här betydde ingenting. Kan du försöka tala klarspråk i stället, eller?


Nja, min kusin tipsade mig i går om att jag skulle kunna dricka nåt utan alkohol i, men serverat i ett glas som får det att se ut som det. Hon säger att hon gör det ibland när hon är på krogen men inte vill dricka alkohol.


Inte än, nej.


Jag hade ingen assistent i gymnasiet. Bara mellan årskurs 4 och årskurs 9.

Hur kan det vara oklart? Det är så klart de bara kan bli. Du har stått och stampat och inte gjort ett jota egentligen i ett helt år. Du har inte skaffat jobb. Du har inte börjat plugga. Du har inte gjort något mätbart av värde egentligen, bara snackat massor om vad du tänker göra. Därför säger jag att du nu borde lämna den här tråden, skriv ingenting här i 6 månader. Sen kommer du tillbaka och levererar rapport om riktiga resultat. Något i stil med "jag klarade den kursen", eller "jag har jobbat si och så många timmar". Inte den ständiga tjatet om att du "ska" läsa en bok, eller att du "ska" träna på att bo själv eller vad det nu är.

Man kan få studiemedel motsvarande studier på heltid under 6 år. Men det är ju beroende av att man pluggar i viss takt och tar poäng. Kolla upp det! Ring CSN och fråga.

Det jag skrev var att oavsett om det du skulle plugga i vår inte är det som ska leda till jobb så kan det vara jättebra för dig att börja redan nu så att du klarar dina "riktiga" studier i höst bättre. Det är uppenbart att du ofta behöver ta små steg och komma igång, annars blir saker aldrig av eller dröjer väldigt länge, så skjut inte på det här skulle jag säga.

Jag skrev också att studentlivet kan vara ett sätt att träna din sociala förmåga. Helst får du även jobba med psykolog som ger dig hemövningar. Men det finns massa sociala situationer och tillfällen. Jättebra även att komma in lite i detta innan hösten när plugget då är mer på "riktigt".

Prata med dina föräldrar. Jag misstänker att det inte är en termin de oroar sig över utan ekonomin på sikt. Att du ska kunna försörja dig själv och självständig och ansvarsfull. Men det kommer vara milvidd skillnad om du kan få ett arbete efter studierna i jämförelse med att hanka dig fram på olika ersättningar eller ta skitjobb. Deras oro ska inte hindra dig att göra det som kanske är lite "dyrare" på kort sikt men väldigt bra i längden.

Om studierna är till för att känna sig för, och se om man klarar av det, och inte skall leda till en utbildning så kan du få ha aktivitetsersättning ändå, är det besked jag fick för annan persons räkning.

Jag vet inte om det skiljer beroende på diagnos, men det kan vara värt att kolla upp.
Rent logiskt borde det gälla dig då hur har gått på en specialskola med vad jag förstår efter googlande anpassade krav.


Om inget är ändrat så betyder studietakten kvartsfart 25% bara takten du läser i, hur många sidor och föreläsningar dvs poäng det är per vecka.
Även om du läser helfart så vistas man inte på Universitetet på dagarna, och går på olika lektioner som man gör på gymnaiset.
Om inget har ändrats så är det ganska osocialt att läsa enstaka kurs, man går dit och går hem.

Medan om man läser ett sk. program så läser man med samma människor under en längre tid och har då mer sociala aktiviteter.

Vet inte om det blev begripligt.