Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Det här är en relevant vinkling.
En fråga som man bör ställa sig är ju varför vården (psykavd!) väljer att kalla in polisen för att lösa ett vårdproblem.
Men OM man förstår saken så att det var alltför riskabelt för ordinarie personal att hantera Sinthu, så är det ju inte att förvänta att fem poliser egentligen kan genomföra detta skickligare.
Det hela är ju mycket märkligt. Psykavdelningens specialister kan alltså inte hantera patienten och tillkallar polisen, därför att polisiärt våld skulle vara lämpligt?
Ja, det hela är mycket märkligt. Och både psykiatrins och åklagarens utredningar ger väsentligt fler frågor än svar. Om psykiatrin och polisen kan komma undan med så undermåliga utredningar finns varken patientsäkerhet eller rättssäkerhet i Sverige.
Därför är detta ett fall som berör alla människor. Vem som helst kan bli sjuk och behöva hjälp från vården. Vi måste kunna lita på hälso- och sjukvården, tillsynsmyndigheten IVO och de rättsvårdande myndigheterna. Nu går inte det.
Chefsåklagare Lena Lithner la ner ärendet INNAN det var ordentligt utrett i april 2015. Psykiatrins egen utredning var inte ens klar. Åklagare och psykiatri har överhuvudtaget inte kommunicerat. För mig är det obegripligt ansvarslöst:
Psykiatrins utredning om dödsfall på vårdavdelning inte klar
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6148581
I radioinslaget ovan från 2015-04-23 säger chefläkare Tuula Wallsten att ”vi vill göra vår utredning så komplett som möjligt”. MEN utredningen (dnr. ANM150003) kringgår det som egentligen hände under den korta period när händelsen som ledde till Sinthus död utspelade sig.
Det hela händer alltså under en mycket kort tidsrymd ca 19:30. Under dagen fram till ca 19:00 har Sinthu haft besök och allt har verkat lugnt.
Av OKLARA SKÄL uppstår oro och rabalder vid medicinutdelningen ca 19:30. Personalen trycker på alarmknappen och NÄR LARMET LJUDER uppstår en våldsam situation mellan patienten och en sjuksköterska och två skötare.
Kan det vara larmet som orsakade patientens panik? Hur känns det att vara inlåst och omgiven av personal som försöker brotta ner dig samtidigt som larmet tjuter? Är det en rimlig reaktion att slåss eller fly? Allt sådant resonemang saknas.
Personal kommer tillskyndande från ett antal avdelningar då överfallslarmet utlösts. Osäkerhet uppstår om vem larmet avser. Läget framstår som kaotiskt och personalen jagar patienten men ingen hinner/törs stoppa honom. Någon skriker (troligen en medpatient) att han har ett rakblad vilket också påverkar beslutet att inte stoppa honom.
Det slutar med att patienten flyr in på ett rum och personalen står utanför och håller i dörren så att han inte kan komma ut. I detta skede anländer även två underläkare från psykakuten. En av de inlarmade sjuksköterskorna tar snabbt beslut, efter ett kort samråd med läkare och övrig personal, att ringa polis och vakt.
Vakten är på plats efter någon minut men han vill inte heller gå in med tanke på att det kan finnas ett vasst föremål. Man fortsätter att hålla för dörren.
Av utredningen framgår INTE om någon försökte kommunicera med Sinthu.
Polisen anländer snabbt efter larmet och resten har tydligt framgått i media. I åklagarens beslut 2015-04-20 (dnr. AM-177 484-14) ges följande bild av den situation som mötte polisen: ”När de kom till platsen stod det massor av personal och höll i en dörr. Det var även en ordningsvakt på platsen.”
Här finns tre helt avgörande frågor som jag ser det: 1) Vad hände egentligen vid medicinutdelningen och 2) varför försökte ingen kommunicera med Sinthu i rummet och 3) varför tillgrep polisen direkt så kraftigt våld utan att först rådgöra med läkarna?
I P1-dokumentären ”Fallet Sinthu: Död i slutet rum” framkommer från ca 22:25 att Sinthu sa att han hade lugnat sig men personalen vågade inte lita på det utan ville invänta polisen:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647391?programid=3437
Flera experter har varit mycket kritiska till polisens agerande, bland annat här:
Expert totalsågar polisens agerande
http://www.vlt.se/vastmanland/vasteras/expert-totalsagar-polisens-agerande
Uppfattningen är att läkare borde ha varit med i händelseförloppet. Det är sjukvårdspersonalen som har ansvaret för patienten.
Vidare betonas att i situationer som den här ska polisen förhandla, alltså försöka få igång ett samtal, för att undvika ett våldsamt ingripande:
Polisen tog till våld efter två minuter - trots regler om samtal
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6312521
”Man har överhuvudtaget inte övervägt att tala personen till rätta under den korta tiden, och det är ju vad man ska göra och vad all erfarenhet visar. Här har inte den möjligheten prövats överhuvudtaget som jag ser det, säger Annika Norée, docent i straffrätt.”
Hur kan allt detta få passera utan att någon ställs till svars? Det är fullkomligt obegripligt.
Till saken hör också att psykiatrin i Västerås under lång tid har varit mer eller mindre dysfunktionell och därmed också farlig. Det finns mängder av artiklar och reportage i lokalmedia som visar grava problem. Men landstinget och IVO låter ofoget fortsätta år efter år. Bara ett exempel av många:
Patient: Psykvården i Västerås liknar filmen "Gökboet"
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5783502
”Var är vården? Den frågan ställer sig "Peter", som flera gånger varit inlagd för psykiatrisk slutenvård i Västerås. Men vården saknade allt utom mediciner, menar han.”
Bristen på vård och fokus på mediciner utan utredning eller uppföljning är tydlig för mig som anhörig. Många mediciner har också svåra biverkningar och gör mer skada än nytta. Ingen tar något ansvar för patienten, alla hänvisar till läkare som överhuvudtaget inte har tid för patienterna. Jag har till och med sett en lex Maria-anmälan i ett annat fall där det framgår att psykiatrin inte har tid med de patienter som är sjuka! Och IVO finner inget fel i det!
Det finns också gott om personal som behandlar patienter och anhöriga på ett förfärligt sätt. Det finns ett ”vi och dom”-tänkande som får mig att tänka på ”Lucifereffekten”:
http://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon?Lookup=Lucifereffekten
”Lucifereffekten har genom en bok av den US-amerikanske psykologen Philip Zimbardo, The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil, blivit en term för hur ondskan överväldigar enskilda individer om de ingår i ondskefulla sociala system. Det är när man inte bara tillåter utan uppmuntrar misshandel och tortyr, nollning och mobbning vid internatskolor och idrottsföreningar.”
Utifrån min personliga erfarenhet är det en central fråga om Sinthu försökte diskutera mediciner med personalen. Då kan vad som helst ha hänt. Man förväntas nämligen att rätta sig i ledet och lyda. Viss personal tål inte att uppleva sig ifrågasatt och använder klassiska härskartekniker. Det är förfärligt att uppleva på en låst avdelning där patienten måste vara kvar men inte får någon hjälp utan bara blir sämre.
Psykiatrin i Västerås bryter systematiskt mot en lång rad av lagar och bestämmelser år efter år. Men det talas det väldigt tyst om i medierna – ingen berättar om det regelverk som gäller för hälso- och sjukvården. Det är synd för det finns ett väldigt bra regelverk - men tyvärr följs det inte.