Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Kan inte tänka mig att du gör någon nytta cyberdoktorn. Du kan aldrig lyckas med din plan, att ingen någonsin blir förälskad i en psykopat. De är mycket charmerande när de vill. Förstår du alls begreppet psykopati? Detta är ett sällsynt fall, tack och lov, men vardagsbrottsligheten, det ständiga våldet i många familjer, och på många arbetsplatser (!), pågår utan slut.

Därför behövs det tydligt regelverk för vad som är ok och en möjlighet för ansatta att söka och ta emot hjälp. Det är möjligheten, att med stöd ta sig ur våldsrelationer, som tråden till stora delar handlar om. Jag tror inte att du ens har förstått detta. Ditt stelbenta, närmast autistiska, sätt att resonera har säkert satt krokben för dig många gånger, en viss rannsakan är önskvärd hos dig.

Det du ser som en målbild är så självklart att det inte ens behöver diskuteras. Det är själva grundnivån att ingen någonsin blir kär i för dem olämpliga individer, men du kan aldrig stoppa detta. Vi har hunnit några snäpp ovan den tesen. Häng med på det i stället. Vad gör man när skadan är skedd?

Inte heller diskuterar jag ingripanden ovan människors huvuden, som vissa psykon i tråden tror, men, här har staten faktiskt tagit det klivet. En anmälan kan tas vidare utan partens medgivande, om det är troligt att det kan bli en fällande dom. Jag är inte säker på att detta är en bra väg, då det efter en dom är öppet att gå tillbaka, om normaliseringsprocessen inte är avbruten. Den blir inte alltid det efter några timmar i en rättssal, paret kan fortsätta precis som vanligt efter en dom. Ömsesidigt kontaktförbud är ingen väg att gå, det vore kränkande för brottsoffret. Det är som sagt brott vi talar om. Det är inget brott att vara kär i en idiot, en känsla jag tror kan få ett snabbt slut med rätt stöd. Sådana här farliga relationer kan nästan få drag av Romeo och Julia. GM isolerar BO som kämpar på i hemlighet med förbjuden kärlek, en "kärlek" som även BO själv försöker göra slut på. Se bara hur Lotta försökte dölja relationen. (Till skillnad från en av de få dårarna i tråden har jag åtminstone möjligheten att förstå varför, i stället för att döma. Där snackar vi psykopati utövad mot svaga, de luktar sig till det, psykona.)

Det rimliga är att samhället i stället, efter dom, erbjuder både dömd och målsägande stöd. Såvitt jag vet, sker inte detta i dag. Eller?

Det är den dömde som får halvdant stöd och målsägande inget stöd alls. Om personen lever då. Det finns enormt mycket kvar att göra. Kanske att försäkringskassan borde dras in, de är sugna på att få ned utgifterna och jag tror att framför många tragedier finns redan stödsystemen i form av sjukskrivningar och arbetslöshet. Väldigt få orkar jobba heltid med en dåre i sitt liv. Här var faktiskt Lotta ett skrämmande exempel på just detta. Utan fungerade arbetsliv och inkomster blir det ännu svårare att bryta sig loss. Det är arbetskamraters stöd, att bara få vara i en annan miljö än den privata, som kan vara läkande. Det krävs inga större mirakel för utsatta än att få en paus från idioten. Utan att de själva skuldbeläggs. Ut i normaliteten, nu snackar vi inte individnivå (som dårarna gör) utan att få de utsatta att orka. Hur ska de få chans att fungera, klara, sitt jobb, med de förutsättningar som finns?

De ska inte behöva berätta för någon hur de har det, inte heller arbetsgivaren, tänk på hur människor kan skuldbelägga. Tråden ger många bra exempel på hur sådant här fungerar. Det är psykona som misshandlar, och psykona som skuldbelägger. Det räcker med att det finns hand handfull därute, så kan de sabotera människors liv. Det är de goda, ickedömande och konstruktiva, som måste hjälpa människor tillbaka…

Jag tror att vi kan anamma det sätt som visa kulturer har, att försöka minimera tråkiga känslor offentligt. Försök sprida glädje i det offentliga så hjälper du många som har det svårt. Fråga inte så mycket, döm inte, bara finns där. Du kan hjälpa mer än du anar. Att arbeta är absolut ett bra sätt att komma tillbaka för utsatta, men, då måste vi också hjälpa med att inte döma andra för mycket, utan fokusera på det som är bra. Var och en kan göra väldigt mycket, i det lilla.

Det finns säkert många som har det som Lotta därute, i din närhet. Inte så att de dör, men kraften går ur dem. Den här tråden har verkligen visat hur olika vi tänker, reagerar och agerar. Att döma andra har aldrig varit konstruktivt.

Det du håller på med - att lämna ämnet o tråden för att du inte längre har några bra argument i sak - är väldigt likt det en psykopat håller på med. När Martin inte kunde argumentera tog han till nävarna - när du inte kan argumentera kallar du andra postare för nedvärderande kommentare. Istället för att komma med en vuxen argumentation anser du att motparten har ett "autistiskt sätt att resonera"??
Försök att låta bli amatörpsykologin mot andra postare - du kanske kan hålla dig i skinnet o låta bli om du hårt biter dig i knogen när du ska posta??!

Dessutom efterlyser du "tydliga regelverk vad som är ok". Läs lagen - hot, våld och hot om våld har redan ett tydligt regelverk om att det är förbjudet. Så vad mer kan ändras i lagen?

Varken lagen eller något tydligt regelverk kan göra ett smack åt vad som sker när en våldsman misshandlar en kvinna i lönndom - om inte kvinnan själv anmäler. Och våldet kommer fortsätta så länge kvinnan inte själv går.

Lotta hade kunnat undvika Martin och låtit bli att jagat honom o sökt hans umgänge. Då hade hon inte heller blivit misshandlad. De den enklaste, säkraste, snabbaste och för samhället mest kostnadseffektiva lösningen. Om 41-årig Lottor ger skjutton i 33-åriga Martinar så överlever de!

Du resonerar som ett barn och inser inte frågans komplexitet. Eftersom du är i vården med 300 p, samt sjukskriven, enligt dig själv, så kanske din enögdhet beror på bristande kraft. Försök förstå att du inte hjälper någon med ditt hamrande och skuldbeläggande, om du bemöter någon som du gör här.

Kommer det ett brottsoffer till dig, så har du två minuter att säga, "lämna". Tror du det hjälper? Nej du. Det behövs enormt mycket stöd för människor som hamnat i klorna på människor som slagit klorna i dem och utöver psykiskt och fysiskt våld.

Du tror att det endast är 17 fall om året som behöver undvikas? Förstår du inte att pågående våld skadar människor varje dag, även om offren inte avlider? Jag vill hävda att ditt skuldbeläggande är en form av våld och dina "lösningar" är också en del i psykologiskt våld.

Våld i hem och på arbetsplatser är antagligen en av de största anledningarna till sviktande framgångar, det vill säga, lägre inkomster, stillastående och passivitet. Dåliga liv. När en domptör håller människor fångna är det svårt att få bort våldsverkaren, antingen är de kriminella och livsfarliga, eller chefer på höga positioner. Problemet är att de ofta har två fasader, ända tills skynket faller av ordenligt. Lågintensivt våld är lika farligt på sikt, som direkt dödligt våld. Stress, missbruk, dålig hälsa beror ofta på skadliga relationer. Det kan ta tid att se mönstren. Du kanske ska göra upp med ditt sätt att handskas med omgivningen? Vad händer om du slutar skuldbelägga och tittar på andra lösningar, individens egen förmåga och kraft? Hur ska någon som är skör och nedtryckt kunna resa sig upp av sådana som dig och andra våldsverkare?

När det gäller artikeln i Aftonbladet plus står en lång sammanfattning skriven av journalisten Tina Fr*nnstedt. Förutom att datum för när Lotta gick till polisen o när hon uppgav att hon inte ville anmäla är felaktiga liksom också tidsspannet mellan dessa händelser, så är mycket annat också fel.

Allra största felaktigheten är nog att man skriver att Lotta flyttade hem till Per och att hon därefter inte "hörde av Martin Jonsson" och därför flyttade hem igen efter några dagar. Det är en mycket stor lögn och rätt allvarligt. De båda hade daglig kontakt under dessa dagar vilket bevisas av Lotta o Martins sms - över hundra - där Lotta ville ha en framtid med honom och hade stämt träff samma dag han kom hem till henne. Man får det att framstå som de inte var i en kärleksrelation längre o att endast han ville träffa henne den 4/6.

Varför dessa lögner i media - fortfarande??

Detta ständiga snack om att samhället måste gripa in och "rädda" dem som själva väljer att utsätta sig för farligt umgänge och farlig relationer är märkligt. Det handlar inte om barn - där samhället naturligtvis ska göra allt för att skydda barnen - utan om vuxna kvinnor som själva - om o om igen väljer detta umgänge.
Hur mycket pengar ska vi alla bidra med för att dessa kvinnor inte sunt kan låta bli??

Missbruk av narkotika o alkohol ger rent fysiskt beroende, abstinenssymptom som kan bevisas ner till molekylnivå. Men "suget" efter en viss person, en misshandlande karl som är direkt skadlig att umgås med - innehåller ingen klinisk abstinens, bara psykologisk. Men precis som annat psykologiskt "sug" efter något vi vill ha - en Porsche, grannens hus, guldringen i skyltfönstret - så vet vi att det innebär konsekvenser om vi skulle sätta oss i Porschen o köra iväg när den inte är vår. Vi låter därför bli.

Kvinnor som väljer en våldsam misshandlande man får också konsekvenser av sitt val - och borde kunna låta bli. På samma sätt som man låter bli att stjäla, råna eller skita i att gå till jobbet - det får konsekvenser.

Jag vill inte lägga skattepengar på att någon som vill ha en Porsche hon inte kan få ska tröstas eller "stödjas att låta bli att ta den". Det är löjligt att tro att det ska behövas.

På samma sätt ska det inte behövas att "varna" en 41-årig kvinna för en till 12-års fängelse dömd våldsman som redan efter tre veckor misshandlar henne. Lotta var ingen liten blåögd fjortis, hon var en vuxen kvinna som hade haft flera relationer som referenser. Hon visste vad Martin hade gjort och kunde göra i form av att misshandla henne, hon visste om hans missbruk.

Samhällets begränsade resurser ska inte läggas på att en Lotta ska upplysas om vem Martin är o vad han kan göra. Det borde hon begripit o dessutom berättade han det klädsamt själv.

Precis som alla andra våldmänsgroupies där ute.
De vet vad karln har gjort o de blir ibland själv misshandlade. Sålänge det inte finns barn med i relationen tycker jag inte samhället ska lägga en enda krona på att försöka få dessa dårar till kvinnor att sluta kontakta våldsmännen. De är vuxna o borde fatta själva!
Varför ska vi betala för att de ska tröstas eller stödjas för att de satte sig o körde iväg i en Porsche som de stal?

Hur många gånger ska vi betala o uppbringa stora samhällerliga resurser för att "rädda" en kvinna som Lotta? Första gången hon berättar om misshandel? Andra också? Tionde gången hon trots detta kontaktar honom igen o råkar illa ut igen? Hon ville ju för sjutton vara med honom!

Nej så länge gamla svälter på långvården, handikappade mister assistanshjälv o forskningen inte finner bot för cancer, borde resurserna gå till bättre ändamål än att försöka "övertala" misshandlade vuxna kvinnor med eget boende, egen inkomst o inga gemensamma barn som Lotta att lämna den misshandlade mannen. Det borde hon begripit själv! Precis som andra vuxna kvinnor i liknande sits!

Vi har inget tvångsgifte i Sverige, värdens mest jämlika samhälle för kvinnor o män, starkt socialt stöd för undebemedlade, barnbidrag o bostadsbidrag, fri skolgång o utbildning för såväl kvinnor som män.
Det finns INGEN kvinna som inte kan lämna en Martintyp! Eller inte låta bli att bli ihop med honom!

Du skriver att du förutsätter att alla chaufförer är "godkända" och att samhället vidtar åtskilliga försiktighetsåtgärder för att uppnå nollvisionen.

Ändå lär vi våra barn att vara FÖRSIKTIGA när de går över gatan, titta till vänster och höger och vänster igen och absolut INTE börja gå när de ser en bil kommandes i hög hastighet.

Varför gör vi det om nu trafikreglerna säger att fotgängaren har RÄTT att gå över gatan och bilisten MÅSTE ge fotgängaren företräde?

Blir man förälskad I en olämplig person – psykopat eller inte – då avslutar man relationen när man märker att den inte är hälsosam för en själv.

Ett sådant klart varningstecken är antingen hot eller misshandel. Eller både och. Då är det dags att dra vidare.

Du har dragit “normaliseringsprocessen” flera gånger redan och varje gång har jag svarat att det inte är tillämpligt I detta case, eftersom normaliseringsprocessens kännetecken är just att förändringen sker lite I taget under en längre tidsperiod så att offret inte märker när “vattnet plötsligt börjar

Vidare skriver du att det vore “kränkande” för brottsoffret ifall hon inte fick ta kontakt återigen med sin gärningsman. Det förstår jag inte alls.

Om nu någon polisanmäler en annan för att han har misshandlat/hotat/kränkt en, då är det inte normalt att VILJA ha med gärningsmannen att göra med. För att samhället ska undvika vissa merkostnader I sådana här fall I framtiden, borde ömsesidigt besöksförbud vara en rutin för sådana här par.

Polisen och åklagaren ska inte lösa relationsproblem. Eller mentala problem.

Din jämförelse med Romeo och Julia haltar väsentligt. Ingen av dessa ungdomar misshandlade den andre. Eller ens hotade att misshandla den andre.

Våld i hemmet och på arbetsplatsen leder till exakt samma resultat: man gör en anmälan och skaffar fram bevis som håller i domstolen.

Det är tillåtet att byta arbetsgivare och det är definitivt tillåtet att byta man.

Jag tror att vissa önskar att Sverige införde tvångsgifte för att kunna ursäkta sin egen passivitet som "brottsoffer".

Det är som en fotgängare som gick över gatan på samma ställe - föra att varje gång hamna på sjukhuset strax efter. Kanske tionde gången skulle hon fatta att just DÄR tycks trafiken vara extra farlig.

Men det finns individer som inte fattar. De kan vi tyvärr inte hjälpa. Vi måste hjälpa dem där det fortfarande finns hopp..

Igår gick jag över vägen på ett övergångsställe iklädd blinkande reflexer men att se runt hörn kan jag inte. Så jag tog en risk.

Ibland har man inte fullständig information. Jag litar på att samhället sett till att de mest farliga bilförarna inte har körkort eller ens bil.

Martin skulle inte varit på fri fot alls. Där ligger felet.

Idag är det så halt att polisen varnar allmänheten att stanna inomhus. Lokalbussarna står stilla. Ortopedakuten har en kö av människor med brutna lemmar. Som, av olika anledningar, varit tvingade att röra sig utomhus.

Ska vi skuldbelägga dom också? Och akuten låsa sina dörrar?

Självklart vill ingen ha ett dylikt samhälle. Vill man riskminimera ordentligt kan förstås sitta inne tryggt inlåst framför en skärm.

Det är just det vi säger - polisen varnar för att det är halt. Sunda förnuftet varnar för Martintyper.

Vi går inte ut när isen på sjön är mm-tjock, vi VET att det är farligt.
Vi kan inte inhägna alla sjöar för att isen där ibland inte bär. Vi kan informera om att det är farlig - precis som polisen varnar när det är halt - men vi kan inte stänga av alla vägar o stängsla in alla sjöar.

Det skulle bli ohållbart o kosta enorma summor. Just därför är det bättre att varna för den tunna isen och den hala vägen - precis som polisen gör.

Och hoppas på att alla vuxna som inte står under förmyndare är så pass förnuftiga att de är försiktiga och undviker faran. Precis som 41-åriga Lotta borde gjort.

Dock är samhället så generöst och rättvist att vi faktiskt tar hand även om idioterna som mot bättre vetande gått ut på isen. Folks dumhet kostar miljarder i sjukvårdskostnader, men vi skulle inte komma på tanken att neka någon sjukvård för att man varit en idiot.

Men vi får lov att tycka och skriva det att det var korkat gjort och debattera om att folk måste lära se och undvika det farliga. Som Lotta borde gjort med Martin.