Ni som tjänar mycket

man anger aldrig lön i netto. lär dig det.

o största frågan hur han inte lyckas få ihop till kontantinsatsen på HÖGST 12 månader. :P

Tjänar 33 efter skatt på förvärvsarbete men de stora inkomsterna kommer från tidigare sparande och fastighetsförsäljningar. Bor i en bostadsrätt, kör en gammal bil men unnar mig resor och fine dining emellanåt. Mycket handlar om att bygga upp kapital på lång sikt och inte nödvändigtvis behöva slita som ett djur hela livet utan kunna få en behaglig tillvaro om 20-30 år

Jag tjänar långt över medelinkomsten. Men jag försöker fortfarande leva som när jag var student, med begränsad konsumtion, men sparar så mycket jag orkar. I vår del av världen blir man inte rik av lönen, folk blir rika av att äga företag och andra tillgångar. Jag sparar det jag kan, för jag tror att det kommer betydligt bistrare tider än de vi upplever just nu.

De rika är inte de med hög lön. De rika är de som har ärvt en förmögenhet, eller har haft framgång med sitt entreprenörskap.

Bumpar litee och säkert lite offt, men drog i mig lite blossa och fick skrivlust så här när tempen visar 19.1 minus

tjänar nog mindre än 75 procent av er andra skribenter. 26540 kr + lite cash från hemvärnet varje månad + lite barnbidrag. Kontorsråtta, dock gillar jag mitt jobb och har noll komma noll noll procent frånvaro under mina 11 år.

Men i grund vill jag styra min liv till hundra procent. Livet är så jävla kort (dom goda åren)

Sparar slaviskt 8k i månaden på aktier (just nu är det peab och sweco, även ncc) för hela slanten. Bor i eget hus (ärvt) och har tonårsson här på halvtid. Trots att jag inte är 40 har jag gjort bort barn och familjegrejen. Hatade det så jävla mycket. (inte barn, men att bo ihop med hysterisk kvinna som älskar att leva i ekorrhjulet) Att separera från min sambo är det bästa jag någonsin gjort.

Har knullat nog och haft nog med kvinnor. Älskar mitt liv som singelman där jag fokuserar mina intressen som prepper, politiskt intresserad och vapen/militärhistoria/mathistoria/hälsa/miljö/medicin och nyfunnet intresse för hrmm örtordling kan vi väl kalla det. Samt att alltid kunna lösa alla problem som släns emot mig mycket mycket små resurser.

Tänkt sluta arbeta helt och hållet om exakt 5 år. Då är jag 43. Då plockar jag ut allt jag har i penningväg och flyttar ut i skogen och lever ett enkelt meningsfullt liv i förhoppningsvis 25-30 riktigt potenta år.

Att som 35 plussar fokusera på överskattade sportbilar och bisarrt stekarliv gör mig kraftigt illamående.

Att inte värdesätta sitt liv och ha helt fel fokus borde omg sättas upp som den åttonde dödsynden.

Är nog en trollare, ska du ha ut 80 i lön plus 500k i utdelning på en fakturering på 150k i månaden får du ha 0 i kostnader, räcker nog inte ens det.

Man sparar en del och lever bekvämt. I takt med att man tjänar mer spenderar man också mer.

26-29 år 33 k. Så mycket pengar är det inte. ca 25 efter skatt, 8 går till boende och räkningar. Äter ute varje vardag i princip 2 k, ett par middagar per månad och en utgång i veckan 4 k, sparar 5 k sen försvinner 6 k någonstans... vart vet jag inte.

har väl ut 55 i månaden netto. ingen skillnad i mitt liv mot när jag var student annat än bor på en dyrare adress, äter ute oftare och reser lite mer. har ingen bil, inte mycket prylar. långt ifrån så lyxigt som man föreställt sig när man var student att det hade varit att tjäna 55. dock bränner jag väl inte mer än 35 av dem i månaden. det är ju dock bara i det socialistiska sverige detta anses som rätt hög lön. så länge man inte är direkt fattig så spelar pengar ingen som helst roll. hade i många avseenden ett bättre liv när jag levde på 7k i månaden.

Då kan vi glädja dig med att det även i många andra länder skulle räknas som en relativt hög lön. I det kommunistiska USA t.ex, så låg gränsen för ett hushåll att ligga i top 5% (vilket får anses vara välställt) på $150000 (siffra från 2012). Detta motsvarar, med dagens höga dollarkurs, 57500 i månaden om båda i hushållet bidrar med lika mycket. Egentligen helt omöjligt att jämföra då skatteeffekter och andra icke skattefinansierade utgifter gör det snårigt, men att påstå att 57500 efter skatt bara anses vara bra betalt i Sverige är nonsens.

Men du kan ju t.ex börja med att jämföra med EU, där du ligger på cirka 2x genomsnittslön, förutom Monaco där du bara har 10% bättre än genomsnittet.
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_European_countries_by_average_wage

Jag är ca 40 och tjänar ungefär 75-85 lax i månaden (brutto), det varierar mot hur många timmar jag jobbar, så jag kan väl kalla mig "höginkomsttagare".
Har köpt villa i storstadsområde >5 Mille (har rejäla lån), kör en bra bil >450000:-.
Jag har två ungar som jag absolut inte skämmer bort med dyra saker.

Förutom att huset var dyrt i inköp och bilen (som är en förmånsbil) är bra så lever jag ett ganska sparsamt och vanligt liv.
Reser sällan utomlands, käkar kanske 1-2 matlådor i veckan på jobbet, resten på lunchrestauranger för ca 90:- gången.
Hobbies har jag flera men inga kostsamma, prylarna jag behöver för min största hobby har jag köpt för länge sedan och skaffar sällan något nytt. Om jag gör det ser jag till att det är samlarvärde i saken så att jag kan få tillbaka pengarna, t.o.m med ränta, om jag skulle behöva.

Jag lägger kanske runt 1000-3000:- per månad på krogen, det varierar.

Kläder är inget som intresserar mig men jag lägger kanske max 5000:- per år då man köper lite jeans och t-shirts ibland.

Pengar blir det förstås över så jag köper aktier och lägger undan för bistrare tider.
Det sköna med att "ligga lågt" är dels att folk inte uppmärksammar min familj på något speciellt sätt och dels att det alltid finns pengar ifall behovet uppstår. Det blir liksom aldrig "katastrof" när något går sönder eller när det kommer en större oväntad utgift.
Det spelar ingen roll hur hög lön du har, du kan bränna allt utan minsta problem varje månad, men frågan är om du blir lyckligare ?
När jag var som nöjdast med mitt liv hade jag ungefär 25000 i månaden, nu har jag 3 ggr den lönen men pga saker som har hänt de senaste åren så är jag inte lika lycklig som jag en gång var. Det är verkligen sant. Ibland kan jag drömma mig tillbaka över hur lite bekymmer jag en gång hade och hur extremt fri jag var.

Jag har varit platschef för en filial med 20 anställda inom sälj/telekom och hade då ca 65 tusen per månad brutto. Mådde dock piss och jobbade hela tiden. Lyckades knappt spara några pengar eftersom jag drogs med i en dyr livsstil. Fick sedan en mindre livskris och sket i allt och flyttade utomlands och levde på skitjobb i flera år, vilket gav mig nya perspektiv på livet. Nu är jag hemma igen sedan ett antal år. Jag är oändligt mycket lyckligare nu än när jag var sk höginkomsttagare.

Vad jobbar ni med?
- Lokförare, mm

Hur mycket tjänar ni?
- Snittar strax över 40 brutto. (Vilket förstås inte är att vara höginkomsttagare, men räcker)

Hur gamla är ni?
- 40 drygt

Hur bor ni?
- Hyresrätt i förort i Sthlm

Vad kör ni för bil?
- Tio år gammal japansk småbil

Vad käkar ni?
- Äter bra mat och jagar sällan extrapriser, dock utan att hemfalla till onödig lyx
- Käkar på mellanklassrestauranger ca 5-6 ggr per mån

Hur ofta reser ni?
- 3-5 ggr per år

Vart reser ni?
- Föredrar Europa, storstäder och långresa med hojen

Vad har ni för kläder?
- Enkelt och praktiskt, skiter i märken o sånt men gärna några kvalitetsplagg som får kosta

Hur och vad lägger ni pengar på?
- Resor, MC och sparar minst 10 000 per månad.

Som ni märker så föredrar jag upplevelser framför dyra prylar. Sparandet är också viktigt då jag vill ha en trygghet och kunna ha en upplevelserik pensionärstid.