Jane Horney

Artikel från Nya Wermlands-Tidningen måndagen den 23 juli 1945 på sidan 7. Endast delar i början och slutet av artikeln medtaget.

"Svensk spion likviderad av frihetskämpar."

"Fru Jane Horney från Stockholm, som saknats sedan hon i januari i år skulle resa till Danmark, har enligt ett köpenhamnsmeddelande till DN likviderats av den danska moståndsrörelsen, under överresan med en illegal båt till Danmark. Utanför Snekkersten kastades hennes lik i vattnet, och har sedan inte återfunnits."

"Jane Horneys far, som är stockholmare, medan modern var danska, har vänt sig till utrikesdepartementet och han hoppas att man här skall kunna göra en undersökning och få fram fakta kring försvinnandet."

Släkting söker svar på gåtan Jane Horney

Blev spionanklagade Jane Horney likviderad – eller överlevde hon mot alla odds? Efterlevande fortsätter att söka svar på vad som hände den mytomspunna svenskan som rörde sig fritt mellan olika länder och i farliga kretsar under andra världskriget.

– Varje gång jag åker över Öresund så vänder det sig i magen på mig. Hur avslutades hennes liv?
Eva Seilitz Horney blickar ut över kanalen i Malmö – staden där hennes faster sågs sista gången för sjuttio år sedan. Frågorna är många trots att de aldrig träffats.

Familjen Horneys sökande efter Jane, som officiellt försvann i januari 1945, har aldrig tagit slut. Enligt uppgift sköts Jane till döds av danska motståndsmän på en fiskebåt i Öresund. Orsaken? Hon pekades ut som tysk spion och ”stikker” – en angivare. Eva Seilitz skakar bestämt på huvudet.

– Nej, absolut inte. Men jag är övertygad om att Jane kände till alldeles för mycket obekväma saker om danska motståndsrörelsen – saker som definitivt inte tålde dagsljus.

Jane var både en ovanlig och berest kvinna. Som tonåring reste hon till Grönland, och under kriget levde hon ett tag i Berlin med sin man, Aftonbladets korrespondent. Hon kom att röra sig obehindrat mellan Sverige, Danmark och Tyskland, och kunde konsten att umgås med alla – från motståndsmän till nazister. Vissa har anklagat henne för att vara politiskt naiv. Andra har vittnat om en mycket utåtriktad person som ägde närmast magnetisk utstrålning.

Någon femme fatale var hon dock inte, säger regissören och författaren Stellan Olsson.

– Jag menar att vissa danskar medvetet målade ut henne som en spion och förförerska, men egentligen var hon en pojkflicka. Stellan Olsson har ägnat flera år åt Janes öde. Arbetet resulterade i en bok samt en mycket uppmärksammad tv-serie som orsakade rabalder i Danmark under 1980-talet. Tysk, rysk – eller kanskebrittisk spion? Många har undrat vad Jane sysslade med under sina resor under kriget.

– Det jag däremot kunde visa var att hon var kurir mellan den tyska telegrambyrån i Köpenhamn, Skandinavisk Telegrambureau, och Madame Kollontaj, Sovjets ambassadör i Stockholm, säger regissören.

Eva Seilitz far, Johan Horney, ägande under sin livstid många år åt att få fram sanningen om sin syster Jane.

En rad vittnen säger sig ha sett Jane efter försvinnandet – både i Buenos Aires, Barcelona och Östersund. Nu fortsätter Eva Seilitz att söka efter svar. För tjugo år sedan berättade en högt uppsatt svensk politiker nämligen en hemlighet.

– Han sade att han visste mer än vad som fick lov att yppas. Men jag fick veta att hon hade offrats och var oskyldig, säger hon. – Som släkting fick jag också höra att jag skulle vara stolt över henne.

13-1-2015 Metro

Fast mycket av Odessa är en myt har det kommit fram till, läs i stället Hakkorset och Halvmånen där framgår det att väldigt många nazister var inte ens jagade 1945- 1955, många bodde kvar i Tyskland utan problem.

De som stack stack via Syrien eftersom de fick nya jobb att bygga upp en undersättelsetjänst via CIA, sedan pep många iväg till Sydamerika och den hjälpen var Katolska Kyrkan med om.

Just Odessaorganisationen är en myt, den har aldrig funnits, utan det var dels arabvärlden och Katolikerna och CIA som hjälpte nazisterna.

Läs gärna Jan Bergmans utmärkta bok Sekreterarklubben. Den handlar om kvinnorna som jobbade åt svensk underrättelsetjänst (C-byrån) under andra världskriget. Jane Horney var en av dessa kvinnor som rekryterats av Teddy Ternberg.

Under täcknamnet Eskimo rapporterade hon om tyska förhållanden till svensk underrättelsetjänst. Av någon anledning fick dansk motståndsrörelse för sig att hon var tysk spion. Brittiska underrättelsetjänsten, SOE, varnade C-byrån för att danskarna tänkte döda henne och t o m hade skickat en mördare till Stockholm.

Den gången undanröjdes hotet men senare så kidnappades hon vid ett besök i Skåne och fördes ut i Sundet på en fiskebåt där hon sköts i huvudet och sänktes i havet, med en symaskin som tyngd.

Enligt boken så skedde det mitt framför ögonon på säkerhetspolisen som iaf i Skåne var helt och hållet lierad med den danska motståndsrörelsen.

Det var inga stora hemligheter eller annat som fick danskarna att skjuta Jane Horney. Bara sådant som hände under världskriget. Fler än hon som undanröjdes och ofta av ganska mediokra skäl.

Och, nej, Jane Horney var knappast i klass med Karin Lannby. Men hon var en av dessa svalor som utnyttjades av underrättelsetjänsten under världskriget.

Det tragiska är att den mytbildning som uppstått kring Jane Horney saknar verklighetsgrund. Hennes s.k. underrättelserapporter saknade värde, kanske affektionsvärdet betingar något på en auktion. Vad vet jag.

Jag tror inte du förstått underrättelsetjänstens arbetssätt. Hennes och de andra informanternas rapporter var knappast av den krigsavgörande betydelsen som man får för sig att spioneri och liknande skall ha. De var dussinmänniskor som hade till uppgift att rapportera men också skaffa hållhakar för utpressning. Deras rapporter var mängdrapporter som gav mycket små pusselbitar, oftast inga alls.

Huruvida just Horneys rapporter saknade värde kan jag naturligtvis inte yttra mig om, jag har inte läst dom. Större delen av C-byråns arkiv finns inte längre kvar och därmed inte heller de fullständiga rapporterna. I den mån rapporter gick vidare till Statspolisen så var de i starkt förkortat skick. Så det som finns i säkerhetspolisens arkiv är heller inte heltäckande.

Du verkar dock ha en större inblick i just hennes fall. T o m så det verkar en aning personligt. Jag tänker inte säga emot dig i det fallet eftersom jag inte har någon personkoppling till henne.

Jane Hornen var en flopp. Det är en släkt besläktad av olyckskorpar som attraherar andra avarter. Jane Horney efterträdde Karin Lannby som agent men resultatet blev katastrof. Karin Lannby är kanske den viktigaste underrättelseagenten i Sverige under 2:a världskriget. Läs boken om henne. De verkliga hjältarna hör ingen talas om, de verkar osynligt. Varför inte läs boken om henne?

En Pia Horney mördades 1976, otursförföljd släkt?

http://s1033.photobucket.com/user/da...yxhq0.jpg.html

Otursförföljd? Det är en omdömeslös släkt.

Har deras genetiska drag korsats med dina, eller vad är skälet till alla dina tramsinlägg angående släkten Horneys degeneration? Du har redan tydligt sagt vad du tycker, fattar du att folk tröttnar på att du hela tiden tjatar om det?

Några artiklar om Jane Horney.
http://s1033.photobucket.com/user/da.../Jane%20Horney

Man skriver spaltkilometer och gör tv-filmer om Horney. Men ingen frågar sig vem man gör det om. Myten Jane Horney eller floppen Jane Horney. Antagligen myten. I den släkten vet kvinnan knappt vem som är pappa till barnet. Och nu har man gift in sig i en pedofilifamilj med nazistiska böjelser. Herregud! Sådana människor höjs till skyarna. Och nu kommer slutklämmen. Korsning av nazism och pedofili. Inte undra på att Sverige befinner sig på ett sluttande plan.