http://www.imdb.com/title/tt1834598/?ref_=rvi_tt
Marchlands (2011). (Ja filmtiteln stavas faktiskt så.) Serie i fem delar som utspelar sig i och runt ett och samma hus, under tre olika decennier (60-talet, 80-talet och 2000-talet), då tre olika familjer bor där. Deras öden är eller blir på olika sätt sammanlänkande, och den gemensamma faktorn är en liten flicka som hörde till den första familjen, den på 60-talet - och som drunknade.
Ännu en BBC-tv-serie på spöktema, alltså! Även denna var mycket, mycket bra! BBC kan det där med att skapa ett spännande och intrigerande mysterium, ge nya ledtrådar och avslöjanden hela tiden så att man inte tröttnar, och så få det att gå ihop på slutet. I kombination med fint foto, vacker musik, bra skådespelare o.s.v.. En helhetsupplevelse som lämnar en med en ljuv, vemodig känsla i hjärtat, och en känsla av att ha upplevt något, blivit berikad - vilket få moderna Hollywoodfilmer gör.
Det man möjligen kan vända sig emot, och som jag ofta reagerar emot när filmer ska utspelas i en annan tid än nutiden då de filmas, är att försöken att skapa rätt tidsanda blir överdrivna. Det är som att 60-talsfamiljen precis skulle ha slängt ut all heminredning, alla kläder, alla smycken, bilar, tapeter, målning o.s.v. som de måste ha haft kvar från 40-50-talet och tidigare ändå, för att köpa in allt det mest typiska som var modernt det decenniet... Och likaså 80-tals och 2000-talsfamiljen.
Och även värderingar och åsikter blir alltid extrema i dessa fall. Alla gifta kvinnor (även barnlösa och de med stora barn) var naturligtvis inte hemmafruar på 60-talet, alla kvinnor ursäktade inte sin mans otrohet med att "han är en man, och då måste han kanske ha en älskarinna, så det är bra att han i alla fall sköter den här affären diskret". Alla män (som inte var WT menar jag) rökte naturligtvis inte, alla tjänstemän gick naturligtvis inte konstant runt i full kostym med skjorta, slips och hatt även på fritiden, alla kvinnor hade inte kort, rak klänning, kofta och litet pärlhalsband, alla gick inte i kyrkan, och kyrkoherden var inte auktoritet för hela byn (nej inte i England heller var det så på 60-talet).
Och likaså på 1980-talet, som jag faktiskt minns: jag skulle säga att det var ytterst ovanligt att medelålders mammor tog efter hela dansmodet (från bland annat TV-serien "Fame") och bar detta dygnet runt (jag såg nog inte en enda), dansade till dansvideos framför TV:n o.s.v.. Inte ens alla unga tjejer (även där ett fåtal måste jag säga, när jag drar mig till minnes) hade de extrema frisyrerna med stort hår, och som sagt det där dansmodet... Inte alla tonårspojkar gick runt med walkmans i öronen jämt, o.s.v..
Men OK - möjligen skulle man kunna hävda att de måste markera de olika tidsepokerna så här tydligt, för att man genast ska se vilken det är, i och med att filmen hela tiden klipper emellan de olika tiderna. Något som de för övrigt gör skickligt - jag brukar inte gilla när man kastas fram och tillbaka i tiden, det brukar bli rörigt, men här funkar det faktiskt.
...och så samma lilla varning igen då som jag skrev om "The Secret of Crickley Hall": det här är intelligent skräck, det är mycket mer än en spökhistoria (även om spöket är verkligt). Det handlar egentligen mer om familjer, om relationer människor emellan, om psykologi och känslor. Det är INTE en blatant skräckfilm full av good scares, som man ska se på Halloweennatten för att bli skrämd (även om jag faktiskt rös till ett par gånger!).
9/10