Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2016-10-28, 23:13
  #42193
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt0758789/

Tsunami: The Aftermath (2006). Miniserie i två delar om dagarna närmast efter flodvågen, för både thailändare och västerlänningar som söker sina anhöriga, brittiska hjälparbetare och ambassadpersonal o.s.v.. Jag har sett första delen, och har inte bestämt mig för om jag ska se den andra.

Det var inte speciellt engagerande. Dels så fångar den inte katastrofen särskilt bra, varken själva flodvågen eller det som hände efteråt. De tekniska effekterna är för undermåliga, det är för lite av allt, för lugnt, och efteråt, på sjukhuset t.ex., känns det alltför o-kaotiskt mot vad jag fått det beskrivet för mig. I verkligheten, har jag hört, var det en otrolig trängsel, läkarna måste prioritera stenhårt med svåra följder, många var helt uppgivna, det var absolut inte möjligt att få ett eget, fräscht rum var som patienterna får på sjukhuset i denna filmen.

Inte heller blev hjälparbetet så snabbt så välorganiserat att alla överlevande fick en sovplats, kunde kvittera ut ett kit med hygienartiklar o.s.v.. Och var har alla plötsligt fått rena, fina kläder ifrån? Det är förenklat och förskönat, vilket nog är ovanligt på film - som ju brukar överdramatisera i stället! I stället försöker de fylla ut tiden med mer övergripande saker, som västerlänningars uppköpande av mark i Thailand, problemen kring väderleksrapporter och tsunamivarningar etc..

Vill man se den här händelsen mycket mer dramatiskt och spännande skildrad, så ska man antingen se sista avsnittet i första omgången av vår egen "30 grader i februari", eller den spanska filmen "The Impossible".

5/10 (hittills)
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-10-28 kl. 23:15.
Citera
2016-10-28, 23:23
  #42194
Medlem
Situationss avatar
Den senaste filmen jag såg var den polariserande Visitors (Reggio, 2013) - en minimalistisk, svartvit dokumentär, om planeten och dess besökare (du, jag och gorillan Triska) som för det mesta går i slow motion, är antagligen mer än vad de flesta klarar av - som jag gillade mer än vad jag hade förväntat mig, och i brist på fantasi och ork väljer att beskriva som en mix av Wavelength, Vivian Maiers fotografier, musikvideon till Radioheads No Surprises och Reggios tidigare filmverk.
Citera
2016-10-28, 23:59
  #42195
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Samizdat
Inte riktigt lika högt betyg från min sida men blev positivt överraskad. Skrattade hejdlöst varje gång tuggummit var i bild - tyckte du också han var bland det bästa med filmen? Verkligen klockrent utförd karaktär, i mitt tycke!

jag var besviken, tyckte den var lite uppenbar, typ jaha här skämtar de om det

annars älskar jag Rogen Apatow gänget, men deras andra filmer har om inte seriösa så iafall någorlunda verkliga drag som gör humoren bättre, äkta på nåt sätt.

meh ifrån mig
Citera
2016-10-29, 00:02
  #42196
Medlem
Captain Fantastic är årets film i min mening

Helt underbar, bra skådespeleri särskilt ifrån barnen (något som inte är vanligt), intressant, vacker, rolig i stunder och klockren musik
Citera
2016-10-29, 19:39
  #42197
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt2294227/?ref_=nv_sr_1

The Secret of Crickley Hall (2012). Spökhistoria i tre delar från BBC. En trebarnsfamilj blir av med ett av sina barn - han försvinner spårlöst från en lekplats, när hans trötta mamma råkar nicka till. Familjen flyttar efter ett år tillfälligt ut på landet, för att komma bort från kvarteret där pojken försvann. I det gamla huset får mamman för sig att hon får meddelanden från sin försvunne pojke. Lånar väldigt mycket - faktiskt skamligt mycket - från den spanska "Barnhemmet"!

Det här var mycket bra! BBC levererar som vanligt god kvalitet, med ett genomtänkt manus, ett spännande mysterium som inte var alltför enkelt att lösa, fina naturbilder från engelska landsbygden, en slottsliknande herrgårdsbyggnad i sten som är alldeles perfekt som miljö för en spökhistoria. Bra skådespelare och bra foto, atmosfäriskt och stämningsfullt, fint och känslosamt. Jag fick faktiskt en klump i halsen på slutet!

Innehåller inga "good scares" och är egentligen aldrig kuslig eller skrämmande - d.v.s. man är inte rädd för spökena, utan det är snarare människornas ondska medan de lever som är skrämmande och obehaglig. En mer intelligent och mer psykologisk typ av spökhistoria, kan man säga - fastän spökena finns där också och ska vara på riktigt, inte bara någons hjärnspöken.

En eloge för att de inte valde det uppenbara slutet som man förväntade sig hela tiden:



9/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-10-29 kl. 19:43.
Citera
2016-10-29, 19:54
  #42198
Medlem
chessjamts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Situations
Den senaste filmen jag såg var den polariserande Visitors (Reggio, 2013) - en minimalistisk, svartvit dokumentär, om planeten och dess besökare (du, jag och gorillan Triska) som för det mesta går i slow motion, är antagligen mer än vad de flesta klarar av - som jag gillade mer än vad jag hade förväntat mig, och i brist på fantasi och ork väljer att beskriva som en mix av Wavelength, Vivian Maiers fotografier, musikvideon till Radioheads No Surprises och Reggios tidigare filmverk.

Låter väldigt trevligt! Tackar för tipset. Ska försöka se den någon gång framöver, kanske i nära anslutning till Russian Ark (2002) som också känns som en film gjord i samma anda som de här natur- och antroposofiska konstfilmsdokumentärerna.
Citera
2016-10-29, 20:30
  #42199
Medlem
Samizdats avatar
The Road (2009)

McCarthys bok är ett mästerverk. Han skriver kort. Koncist. Fast ibland skriver han varken kort eller koncist utan ganska långrandigt men då gärna på ett sätt som inte alls hör till vanligheterna och som är väldigt speciellt och unikt för honom på det sätt att det i stort sett aldrig tar slut och när ska man andas egentligen nu håller jag på att kvävas och allt är hopplöst. Precis. Precis som i boken där mannen och pojken knappast har en hoppfull framtid. Jag tycker filmatiseringen lyckats väldigt väl med att överföra McCarthys stil till filmduken; det är fåordigt men ändå inte "art house-tyst".

Jorden har - oklart och oviktigt varför - börjat gå under och civilisationen har kollapsat. Vi följer mannen och hans son, ingen av dem namngivna, i en färglös postapokalyptisk värld där livet lyser med sin frånvaro. Solen lyser inte alls. Allt är grått, brunt, brunaktigt grått och mörkt. Eländigt och dystert. Misär. Till och med pojkens leksaker är gråsvartbruna. Tillbakablickarna är förvisso något färgrikare, men uppmuntrande är de då inte - pojkens mor vill att de allihopa begår självmord så att de inte blir våldtagna och rånade.Hopplösheten är total.

Mannen försöker uppfostra sonen, göra honom redo för den tid när mannen inte längre finns. Det finns goda och onda människor. De förstnämnda är få nu för tiden. Primitiv världsuppdelning men i en sådan värld förmodligen inte alltför orealistisk. Mat är det ont om, och de är fullständigt utmärglade. När de hittar en läskburk blir det en fin upplevelse. Något att dela på tack vare sonens osjälviskhet. Samma osjälviskhet öppnar sakta upp mannens extrema (men förståeliga) försiktighet, och vid ett tillfälle delar de till och med med sig av sin mat, på pojkens begäran. Allt man hittar äts, där "allt" definieras beroende på hur ond man är - kannibalism är inte en ovanlig företeelse...

Viggo Mortensen spelar mannen och Kodi Smit-McPhee sonen. Båda gör en bra insats. Pojken är ganska naiv och sådan som barn ofta kan vara, men utan att det går till överdrift eller blir irriterande. Trovärdigt från båda och bra kemi dem emellan.

8/10
Citera
2016-10-30, 00:28
  #42200
Medlem
Samizdats avatar
The Thin Red Line (1998)

Om man kan vara kär i en film så är jag kär i den här. Det vackraste jag någonsin sett i filmväg. Det mesta som sägs är på ett eller annat sätt tänkvärt, om man nu klarar av att fokusera på annat än fotot och den makalöst vackra och färgrika naturen som uppvisas.

Den här filmen går inte att ge annat än högsta betyg. Zimmers musik är perfekt. Kortfattad recension för jag blir utmattad av ren och skär lycka när jag ser den här. Ett slags själsligt lugn infinner sig.

10/10
__________________
Senast redigerad av Samizdat 2016-10-30 kl. 00:31.
Citera
2016-10-30, 07:38
  #42201
Medlem
Samizdats avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WladCorn
jag var besviken, tyckte den var lite uppenbar, typ jaha här skämtar de om det
Jo, fast jag förväntade mig i stort sett en 1/10-film, men jag gav den till och med ett godkänt betyg (och lite till).
Citera
2016-10-30, 10:06
  #42202
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt1834598/?ref_=rvi_tt

Marchlands (2011). (Ja filmtiteln stavas faktiskt så.) Serie i fem delar som utspelar sig i och runt ett och samma hus, under tre olika decennier (60-talet, 80-talet och 2000-talet), då tre olika familjer bor där. Deras öden är eller blir på olika sätt sammanlänkande, och den gemensamma faktorn är en liten flicka som hörde till den första familjen, den på 60-talet - och som drunknade.

Ännu en BBC-tv-serie på spöktema, alltså! Även denna var mycket, mycket bra! BBC kan det där med att skapa ett spännande och intrigerande mysterium, ge nya ledtrådar och avslöjanden hela tiden så att man inte tröttnar, och så få det att gå ihop på slutet. I kombination med fint foto, vacker musik, bra skådespelare o.s.v.. En helhetsupplevelse som lämnar en med en ljuv, vemodig känsla i hjärtat, och en känsla av att ha upplevt något, blivit berikad - vilket få moderna Hollywoodfilmer gör.

Det man möjligen kan vända sig emot, och som jag ofta reagerar emot när filmer ska utspelas i en annan tid än nutiden då de filmas, är att försöken att skapa rätt tidsanda blir överdrivna. Det är som att 60-talsfamiljen precis skulle ha slängt ut all heminredning, alla kläder, alla smycken, bilar, tapeter, målning o.s.v. som de måste ha haft kvar från 40-50-talet och tidigare ändå, för att köpa in allt det mest typiska som var modernt det decenniet... Och likaså 80-tals och 2000-talsfamiljen.

Och även värderingar och åsikter blir alltid extrema i dessa fall. Alla gifta kvinnor (även barnlösa och de med stora barn) var naturligtvis inte hemmafruar på 60-talet, alla kvinnor ursäktade inte sin mans otrohet med att "han är en man, och då måste han kanske ha en älskarinna, så det är bra att han i alla fall sköter den här affären diskret". Alla män (som inte var WT menar jag) rökte naturligtvis inte, alla tjänstemän gick naturligtvis inte konstant runt i full kostym med skjorta, slips och hatt även på fritiden, alla kvinnor hade inte kort, rak klänning, kofta och litet pärlhalsband, alla gick inte i kyrkan, och kyrkoherden var inte auktoritet för hela byn (nej inte i England heller var det så på 60-talet).

Och likaså på 1980-talet, som jag faktiskt minns: jag skulle säga att det var ytterst ovanligt att medelålders mammor tog efter hela dansmodet (från bland annat TV-serien "Fame") och bar detta dygnet runt (jag såg nog inte en enda), dansade till dansvideos framför TV:n o.s.v.. Inte ens alla unga tjejer (även där ett fåtal måste jag säga, när jag drar mig till minnes) hade de extrema frisyrerna med stort hår, och som sagt det där dansmodet... Inte alla tonårspojkar gick runt med walkmans i öronen jämt, o.s.v..

Men OK - möjligen skulle man kunna hävda att de måste markera de olika tidsepokerna så här tydligt, för att man genast ska se vilken det är, i och med att filmen hela tiden klipper emellan de olika tiderna. Något som de för övrigt gör skickligt - jag brukar inte gilla när man kastas fram och tillbaka i tiden, det brukar bli rörigt, men här funkar det faktiskt.

...och så samma lilla varning igen då som jag skrev om "The Secret of Crickley Hall": det här är intelligent skräck, det är mycket mer än en spökhistoria (även om spöket är verkligt). Det handlar egentligen mer om familjer, om relationer människor emellan, om psykologi och känslor. Det är INTE en blatant skräckfilm full av good scares, som man ska se på Halloweennatten för att bli skrämd (även om jag faktiskt rös till ett par gånger!).

9/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-10-30 kl. 10:44.
Citera
2016-10-30, 17:48
  #42203
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Au Revoir Les Enfants (1987) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Under ett ockuperat Frankrike 1944 får vi ta del av vardagen på en katolsk internatskola där pojkar studerar i en frizon medan kriget rasar runtom. Julien är nyanländ och märker att disciplinen i skolan är rätt slapp, pojkarna har en avslappnad vardag utan överdriven övervakning från lärarna. Han utmärker sig snart som en bra student och blir en av ledarna. När den tystlåtna Jean dyker upp blir de, efter lite inledande käbbel, bra kompisar. Men Jean bär på en hemlighet: han är jude och har gömts på skolan med lärarnas kännedom. Julien upptäcker snart detta och gör allt för att skydda sin kompis, men en incident leder till att Gestapo får upp ögonen för skolan och börjar snoka.

Inte något som berörde mig nämnvärt. Filmen är välgjord men intrigerna på skolan som tar upp större delen av speltiden är till stor del ointressant. Det är barn som mobbar dem svaga liksom, barn som faller för grupptryck och är så elaka som bara barn kan vara. Ordinär vardagsrealism. Däremot ligger en viss nerv över det hela i betydelsen av att Jean inte avslöjas som jude. Gör han det är han ju körd - Gestapo kommer marschera in och gripa honom och det kommer oundvikligen leda till hans död. Förmodligen bränner dem ner skolan och avrättar ansvariga lärare också. Så mycket står på spel, men det är först mot slutet det allvaret griper tag i mig som tittare. Då blir det riktigt intressant och alla relationer som känts vattniga fram tills dess får en större innebörd.

Barnskådespelare kan vara extremt påfrestande. Lyckligtvis är huvudrollsinnehavarna inte helt bortkomna och gör ett hyfsat jobb men då filmen skildrar just deras liv i två timmar blir det långtråkigt när insatserna och intrigerna saknar substans. Många scener leder inte nånstans.

Miljön med gamla tegelstensbyggnader där religionen sitter djupt inpräntad är mysig och livet där är trovärdigt när dem små gossarna har problem som sängvätning och syndfulla sexuella tankar. Intressant vinkel för en WW2-film men utförandet fängslar mig inte som jag hade velat. En suverän avslutning höjer betyget för en annars oinspirerande film.
Citera
2016-10-31, 09:02
  #42204
Medlem
chessjamts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Samizdat
The Thin Red Line (1998)

Om man kan vara kär i en film så är jag kär i den här. Det vackraste jag någonsin sett i filmväg. Det mesta som sägs är på ett eller annat sätt tänkvärt, om man nu klarar av att fokusera på annat än fotot och den makalöst vackra och färgrika naturen som uppvisas.

Den här filmen går inte att ge annat än högsta betyg. Zimmers musik är perfekt. Kortfattad recension för jag blir utmattad av ren och skär lycka när jag ser den här. Ett slags själsligt lugn infinner sig.

10/10

En sån jävulskt bra film. Min andra favorit av Malick efter The Tree of Life. Är inget fan av krigsfilmer men just denna och The Deer Hunter (samt Apocalypse Now) är de få undantagen som jag håller bland de högsta av alla filmer jag har sett. Har du sett något mer av Malick och vad tycker du i såfall om hans andra filmer?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback