Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ytterst märklig debatt utspelade sig ikväll i SVT:s Aktuelltstudio. Annie Lööf och Morgan Johansson skulle debattera den nuvarande asyllagstiftningen, och Annie Lööf försökte attackera Morgan Johansson och regeringen och anklagade dem för att splittra familjer. Samtidigt vidhöll Annie Lööf att Centern inte vill riva upp den nuvarande lagstiftningen och att de vill ha ordning och reda i asylsystemet. Annie Lööf attackerar alltså Johansson för en lag hon själv står bakom just nu och de kommande tre åren.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/lo...sina-foraldrar

Det här verkligen bisarrt och intetsägande att se. De två partierna är överens, men Annie Lööf försöker på ett ytterst populistiskt sätt attackera regeringen för restriktionerna för familjeåterförening.

Samtliga verkar vara överens om att de gamla reglerna inte kommer tillbaka, ändå verkar det som om en återgång till de gamla reglerna är defaultpositionen inom svensk migrationspolitisk debatt. Varför är det så? Det är ju tämligen säkert att det inte kommer bli så, ändå är det det alla utgår ifrån när invandringen diskuteras i nyhetssammanhang. Problemen med migrationen och integrationen växer hela tiden och media tycks mest intresserat av att lyssna på politikersvammel.

När ska de riktigt stora frågorna tas upp i nyhetspaneler och debattprogram. Alla känner till problemen, så varför inte bara börja diskutera öppet för en gångs skull?

Den beskurna bilden är hämtad från the Sun;
https://www.thesun.co.uk/wp-content/...=774&strip=all

Bilden i sin helhet visar en man i 40-årsåldern, och kan rimligtvis inte visas i DN. Dock har mannen svart hår, medan solljuset i den beskurna delen ger ett gråhårigt intryck. Märkligt att överhuvudtaget ha med den beskurna bilden. Blir det en överkammad flint nästa gång?

Relaterat till ämnet är att välgörenhetsorganisationen TACT hävdade i en tweet att en av de påstått underåriga migranterna på bild var en tolk anstäld på Home Office. Tusentals, inklusive Gary Lineker och andra kändisar, retweetade TACT. Home Office gick ut och dementerade att mannen var anställd, TACT raderade sin tweet, kändisar fick pudla, Lineker hamnade i en skitstorm på sociala medier och rampljuset hamnade återigen på missbruket av asylsystemet.

Förvånansvärt ofta lyckas godhetsriddarna uppnå det rakt motsatta mot sin intention...

Angående Fridolins förvuxne ”femtonåring” tar pajassidan interasistmen.se upp charaden. Man erkänner att man visseligen ljugit om att mannen är född i Sverige, men hävdar att om man tittar på reportaget ”så förändras bilden avsevärt då ljusförhållanden självklart spelar in”.
https://www.interasistmen.se/granskn...an-leken-tala/

Här är en länk till The Sun.

https://www.thesun.co.uk/news/201617...t-interpreter/

DN skriver: "Nu får tidningarna, tillsammans med flera andra tabloider, stark kritik för publiceringen av bilderna". DN specificerar inte hur pass omfattande den påstådda "starka kritiken" är. Man förstår ju varför DN avstår från det.

Inte ens holier-than-thou Guardian kritiserar på ledarplats själva publiceringen av bilderna; The Guardian inskränker sig till att fnysa åt "the tabloid vilification of public figures, such as Gary Lineker"; Guardians ledarredaktion är upprörd över, att The Sun kritiserat "Lineker’s “lies” about child migrants". Det är enbart svenska s.k. journalister som självklart framför, att det är medias uppgift att ombesörja, att väljarna hålls så ovetande som möjligt.

Statsvetaren Andrej Kokkonen har blick för det koloniala:




Länk till GP under spoilern:
Lite absolution från vår arvsynd när det västerländska arvet uppvärderas efter förtjänst. De kom s a s med mångfald. Kanske kan valideringen av det vita, nyanseringen av det bruna, minska självhatet och därmed självskadebeteendet.

Självklara men ändock läsvärda ord från PM Nilsson, DI som tar sitt avstamp kring en jämförelse med abort. Varken ett absolut förbud mot abort eller fri abort fram tills barnet föds är önskvärd varför de skilda ståndpunkterna triggat fram en kompromiss som anses allmänt hållbar. Kan man tänka sig samma kloka attityd visavi invandring månntro?

"Den just nu mest brännande frågan är vad som är en liberal principiell ståndpunkt i migrationspolitiken. Värna asylrätten, säger centrala politiker i regering och opposition. Men om man skrapar lite på ytan så ser man att det inte gäller. Eftersom lågt räknat 20 miljoner personer i dag har rätt till asyl i Sverige gör den svenska regeringen, och EU, sitt yttersta för att hindra personer att söka asyl. Det gör att Migrationsverket i går, mitt under vår tids största flyktingkris, ytterligare sänkte sina prognoser för 2016 till 29.000 och för 2017 till 36.000 asylsökande."

"Vad Sverige plågsamt och alltför långsamt upptäckte förra året är att migrationspolitiken i likhet med många andra områden lämpar sig dåligt för kompromisslöshet. Värdefulla principer som "rätten att söka asyl" krockar med önskan om att hålla volymen på en nivå som inte hotar offentliga åtaganden mot de egna medborgarna, allmän ordning och inre säkerhet och ekonomin i stat och kommun. Man kan prioritera det ena före det andra, men båda går inte att upprätthålla samtidigt, varför nuvarande regering gjort en kompromiss som även nästkommande regering tvingas leva med.
Detta borde också följas av ett mer ärligt samtal. I stället för att varna för den liberala världsordningens undergång och 1930-talets återkomst (diktatur, folkmordspolitik, tysk invasion av Polen) bör ledande politiker, särskilt liberaler, våga tala med väljarna och varandra som vuxna. Det går att säga att politiken består av svåra kompromisser, att migrationen är en sådan, och att den tidigare anklagelseakten bara leder till nya låsningar. Det skulle till och med väcka förtroende, något politiken nu lider skriande brist på."

I alla andra sammanhang, alla andra, går det givetvis alldeles utmärkt att diskutera, kompromissa, kohandla samt se någorlunda nyktert och sakligt på själva sakfrågan. Men så fort det kommer till invandring/mångkultur tar det tvärstopp och mantrat "allas lika värde" i olika tappningar lägger sig som en blöt, illaluktande filt över hela diskussionen. Precis lika meningslös och falsk är mantrat om att inte "ställa grupper mot varandra" när det är exakt, precis, just det som all politik går ut på när pengapåsen skall fördelas. Om man höjer barnbidraget och finansierar det med till exempel höjd bensinskatt så är det väl just det som man har gjort, ställt grupper mot varandra och gjort en avvägning kring behov. Så fort det kommer till mångkulturen försvinner dock denna fundamentala politiska princip snabbare än en avlöning eftersom den står i strid med principen om "allas lika värde". Jag förstår inte varför detta självklara argument inte framförs oftare i debatten. Jag hoppas att särskilt Annie Lööf läser och tar till sig ledaren från PM. Då kanske vi slipper flera pinsamheter som den i Aktuelltstudion igår (redogjort för av Cannabisministern).

http://www.di.se/opinion/pm-nilsson-...ss-an-princip/

Jo, men det är ju en "globalists" (host, host) syn på "utveckling". D.v.s. att folkslag till varje pris ska inlemmas i den globala ekonomin. Bönder ska exempelvis inte odla och äta sina egna grödor utan sälja dem på marknaden i utbyte för pengar som de kan köpa en iPhone för. Det ser vi idag katastrofala exempel på när folk som förr levde i högsta välmåga idag säljer sina grödor och köper snabbnudlar och Coca Cola i stället, vilket gör dem undernärda.

Globalist? Eller en occidentalist som i ringa mån, aldrig så försynt, förfäktar det västerländska? Det är från en tubbad, självklandrande, skuldtyngd, inlärt skamsen position och inte från en framskjuten eller överlägsen position. En liten och legitim validering, revalvering.

Det finns ju en medelklassigt medveten motrörelse, eller framväxande alternativ, till den industriella skräpmaten: ekologiska och lokalproducerade livsmedel.

Självklart är det så att politik ofta handlar om avvägningar, trade-offs mellan de positiva och negativa konsekvenserna av att gå 100% i olika riktningar, med olika värden, brytpunkter som lyfter fram olika grupper osv. Att strejkbryteri inte tolererats i Sverige sedan Saltsjöbaden 1938 är en typisk sådan trade-off. Man hade kunnat argumentera för att strejkbrytarnas rätt att tjäna ihop till mat för dagen kränks, och att vi i altruismens och godhetens namn alltså måste fimpa alla kollektivavtal och det mesta av arbetsrätten (eller urholka dem med en jättestor bakdörr genom att i praktiken sätta strejkrätten ur spel) men i realiteten har de flesta insett att både de allra flesta anställda och företagen själva (på sikt) tjänade på att strejkbryteri inte var tillåtet, och dessutom kunde beivras. Men om man bara räknar i krav på absolut formell rättvisa och en enda värdeskala i taget (rätten till fri konkurrens på jobbet eller rätten till asyl i Sverige etc) så blir politiken därefter.


Att man inte kan få garantier för den perfekta rättvisan för alla hela tiden, det hade varit en trivial sanning för i princip alla politiker av den gamla stammen, från Kennedy, Per Albin och Willy Brandt till Fälldin eller Ingvar Carlsson. Politiker som påstår att de jobbar utifrån absoluta och oeftergivliga krav på total satisfaktion och lika rättvisa åt alla bluffar helt enkelt, eller bedrar sig själva med sin retorik. Så fort man tittar närmare på hur det ser ut i verkligheten flagnar dessa illusioner, men svensk media idag vill ytterst ogärna ta till sig den insikten.

Mena Lellin har i aftonhoran skrivit en artikel med rubriken "Historien kommer att döma oss hårt - det måste vi räkna med". Historien???? Fattar inte Mena att hon är dömd för länge sedan. Finns det någon som kan länka unvis?

Det låter alldeles utmärkt. Det betyder att hon gett upp hoppet om att samtiden ska döma Sverige för att vi har minskat invanderingen lite på marginalen.
Att hon själv gör sig till en av de som ska dömas verkar inte bekymra henne.
Det är något katolskt över Mellin. Att först hänge sig njutningsfyllt åt synden, för att sedan bikta sig i ånger. Och så börjar allt om igen.
Nu är det inte Guds straffdom hon anropar utan en mer världslig men ändå upphöjd makt.

Det viktiga för Mellin är att ingå ett kollektiv av syndare där hon blir en i mångden.
Då blir det lättare at stå bland getterna på den yttersta dagen. Som verkar rätt avlägsen. Förat när dagens potentater lämnat scenen, kanske i världsrevolutionen, så kan den yttersta dagen randas.


Länk till artikeln. http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle23787242.ab

http://unvis.it/aftonbladet.se/nyhet...cle23787242.ab

Det är en slirig artikel. Rubriken är tagen från en passus i slutet av artikeln:


Vilka syftar "vi" på? Hela världens befolkning - eller ff.a. svenskar? Mellin skulle säkert svara, att hon åsyftar hela världens befolkning.

Men rubriken är satt på en artikel, som till 90% skuldbelägger svenskar.

Intressant! Personligen tror jag inte alls, att Mellin anser, att hon tillhör getterna.

Mellin och likasinnade betraktar sig som självutnämna herdar, som är kallade att dels skilja getterna från fåren, dels är kallade att gå i spetsen och leda fåren (läs gemene man).

(Mellin anser alltså, att hon ingår i det exklusiva kollektivet av herdar.)