Nobelpriset 2016

Hur mycket vi än beundrar vissa musiker, författare och andra konstutövare, så är det kanske inte alltid dessa kan analysera och uttrycka sig om sina verk på så att säga metanivå? Dylan är inte intellektuell i den mening som t. ex. Eliot var det. Av Eliot, som skrev en avhandling i filosofi vid Harvard kunde förväntas en insiktfull analys av sitt eget verk. Men visst pekas det ut en skillnad här. Frågan är vilken intellektuell standard som är rimlig, det gick till exempel att säga om Russell: "Russell was there, glib and superficial as usual, although astonishingly quick".

Jag respekterar din åsikt men har själv motsatt åsikt. Det jag fruktar är att den här sortens val undergräver Akademiens auktoritet. Finns också en risk att det räcker med en utnämning av den här sorten, för att skadan ska vara skedd.

Ett djärvt och spännande val, måste jag säga. Högst oväntat också även om man hört hans namn tidigare men att Akademin verkligen skulle tilldela honom Nobelpriset trodde jag nog knappast. Av alla kommentarer så verkar ingen vara likgiltig till valet. Antingen är det ett enormt JA! eller ett lika enormt NEJ!

Tycker snarare att det är tvärtom förvånande att de som gillar Bob Dylan inte är så vidare entusiastisk över att han fick priset. Håkan Lahger sitter i SVTs Morgonsoffan och ser närmast besvärad ut över tanken på att rebellen Bob Dylan ska behöva åka till Stockholm och ta emot etablissemangets pris.
Fredrik Wikingsson som verkar vara en stor beundrare av honom och hade någon slags enmans audiens/konsert med gubben kunde inte ens utbrista något jubel när SVT ringde upp honom ASAP igår.

Varför har Dylans fans så svårt att uppbåda några vidare positiva reaktioner över Nobelpriset? Kulturministern Bah Kunke verkar åtminstone lite glad och positiv över att Akademin vågade på en sånt ”innovativt” val.

Edit: Länk: http://www.expressen.se/nyheter/alic...-av-bob-dylan/

Migräntyngde Dylan som NP-vinnare?? Vore det inte roligare att gräva upp Frank Zappa och ge honom priset? Väldigt mycket bättre, både musik om det tas hänsyn till det, men också texterna.

Jag undrar förresten hur tidigare vinnare ser på spektaklet med kommitténs nyorientering? Undrar om inte en del av det tidigare vinnarna funderar på att lämna tillbaka medaljen?

Tjao fredspriset har ju redan ballat ur varför inte försätta litteraturpriset i samma bana?

Ja, och egalt metatetisk förmåga (Höhö.) eller vilja kan de heller inte förväntas svara på sådana krav. Själv gillar jag en behållen mystik men förväntar mig i händelse av i detta fall Dylans otvungna utläggning koherens åtminstone inom det egna resonemanget givet rimligt uttryck …
… och detta är inte ens ren kabbala. Kabbala har, såvidt jag förstår, koherens åtminstone som esoteriskt cirkelresonemang; men Dylan säger emot sig själv i både stort & smått, på en grundnivå långt under verkshöjd för all systematisering & analys, dessutom upprepat i mening omedelbart följande annan. Därav måste jag dra slutsatsen att han antingen är korkad eller förutsätter läsaren vara det, och ursäkt per ‘folkskola’ duger inte. Han borde tigit på denna punkt, särskilt om han fått nog av intellektualisering – men väljer att tvärtom breda ut sig i svammel. (Det vore intressant med exempel på folkkonstnärer som stått för jämförbara dumheter, andra exempel på egna förklaringar efter bästa förmåga saknas ju inte och brukar väl brista egentligen endast mot akademisk terminologi.)

Övriga punkter håller jag med om, särskilt mytkomplexet. Återstår alltså frågan om Chimpspeare, principiellt viktigare än prisets alla mottagare.

Oväntat men trevligt att svenska akademin inte bara väljer obskyra kulturjournalister som ingen hört talas om till vinnare. Är inte så mycket inne på Dylan även om jag såklart har hört hans främsta alster så jag kan inte riktigt bedöma om texterna i sig självt står sig utan musiken på den verkshöjd som borde krävas för nobelpriset.

Det har ju varit en del surt mutter om prostata-maffian som valt sin generations största dragplåster men som Klara Söderberg från First Aid Kit förklarade i Aktuellt så stämmer det inte att det bara är äldre män som gillar honom utan även många yngre och även kvinnor.

Horace Engdahl förklarade ganska bra i live chatten på SvD varför Dylan förtjänade priset:

http://www.svd.se/chatta-med-horace-...ets-pristagare

Det verkar som om Dylan hade rätt om sina miljoner vänner när han skrev:

Now I gotta friend who spends his life
Stabbing my picture with a bowie-knife
Dreams of strangling me with a scarf
When my name comes up he pretends to barf
I've got a million friends !

Now they asked me to read a poem
At the sorority sister's home
I got knocked down and my head was swimmin'
I wound up with the Dean of Women
Yippee ! I'm a poet, and I know it
Hope I don't blow it.


Men redan rimmet swimmin - Dean of Women gör alla invändningar mot Dylan som mottagare av litteraturpriset till intet.

Det är inte så roligt om rektorn kommer med en stone island jacka....

Hm, jag fattar ej. Kan du utveckla?


Har börjat lyssna igenom några låtar av karln och diggar främst Shelter from the Storm, Hurricane, Gotta Serve Somebody och Jokerman av de jag hört hittills.

Alice är glad och positiv till naturen över det allra mesta, så det säger lagom mycket.

Själv tycker jag att Dylans texter är för sammanflätade med melodierna för att riktigt kunna klassas som ren poesi. Jag hade haft större förståelse om Akademien hade valt 50 cent eller Eminem eller nån i den stilen. Rappen bygger ju helt och hållet på sin text, musiken är mest en fondkuliss till texten, dessutom med mycket lägre innovationsgrad, eftersom så mycket är samplat från andra.