Citat:
Ursprungligen postat av
Prax^
Det funkar givetvis bra och är lönsamt ett tag, men innebär en risk. Du har noll och ingen pensionsgrundande inkomst. Du får ingen ersättning alls vid olycka eller sjukdom. Du kommer för alltid jobba på vad som kan betraktas som timmar utan anställningstrygghet.
TS frågeställning är mycket intressant. Många i tråden anser att det handlar om lojalitet mot samhället. Hade ni frågat mig för 30 år sedan så hade jag hållt med till fullo. Men nu, som fattigpensionär med sjukersättning pga sjukdom, så anser jag att det finns en poäng i TS:s resonemang. Insikten är att statens fd. trygghetssystem numera är minimalt och inte på något sätt omfattar det ni
tror att ni är berättigade till.
Det jag upptäckte var att samhällets lojalitet
mot mig, när det behövs är minimalt, eller närmare bestämt obefintlig. Orkar inte gå in på exempel egentligen, då det är OT, men några snabba kommer här:
Om du får sjukersättning och aldrig kan jobba mer, tror ni att ni får en procentuell del av det ni tjänar in idag, på samma sätt som sjukpenning fungerar? FEL! Det finns ett maxtak på ersättning som betalas ut. Det spelar ingen roll om du har en miljonlön, du får inte mer för det.
Någon som märkt att matpriser, elpriser etc höjs med ca 5% per år och inte stämmer ett skvatt överens med KPI-skiten? Problemet är att sjukersättningen under de senaste åren har höjts med... trumvirvel...
0.1%. I mitt fall motsvarar det en höjning som motsvarar två liter mjölk
per månad! Samtidigt höjs kommunalskatten med ett par hundra pga... ja ni vet varför... det där rasistiska. Vad kallar ni det? Schysst? Lojalt? Ansvarstagande?
Vid sjukdom erbjuder samhället färdtjänst. Problem: Färdtjänsten är så dyr att du inte har råd med denna för att åka och handla. Minsta kostnad för att åka i 5 minuter till ICA och handla mat: 160 kr ToR
Är ovanstående exempel på samhällets lojalitet
mot mig eller mot TS, om han, vilket vi inte får hoppas, blir allvarligt sjuk? Jag tycker inte det. Alltså, anser jag att man kan släppa argumentet gällande TS:s lojalitet mot samhället. Om det inte gäller båda vägar, så gäller det inte alls.
När jag var frisk jobbade jag som fan, tjänade bra med pengar och betalade in MILJONBELOPP i skatt under många år. Och vad får jag för det? Inte ett piss! Är det något jag ångrar stort idag, är att jag inte slängde varannan faktura och tog pengarna i näven. Jag hade haft det BETYDLIGT bättre idag om jag hade gjort detta. Jävligt dumt gjort.
Så, jag förstår absolut TS:s frågeställning eftersom jag funderar på samma sak. Och då är jag inte ens ung och frisk. Utan jag ser det som en sista jävla utväg för att överleva i samhället, precis innan stadiet som hemlös och uteliggare. När ekonomin går på knäna pga. något du inte rår för.
Nog med utläggning, åter till topic.
TS:s största problem med sitt upplägg är att han är absolut beroendet av andra godhet och ärlighet. Han begränsar sin rörelsefrihet och ekonomi brutalt genom detta. Det blir en sekundär effekt. Han måste alltid placera eventuella kapital (både fysisk hårdvara och ekonomi) hos någon annan. Vad händer när TS blir störtkär, placerar sina besparingar hos flickvännen under några år och hon sedan drar. Med stålar.
Framtiden: Låt säga att TS vill skaffa barn. Att ha småbarn och låta dem växa upp med kronofogden i hasorna blir ett helvete. Framför allt för barnen. Det kommer sitta i under hela deras liv. Detta är nog det värsta scenariot.
Men hur kan då en lösning se ut?
Det jag misstänker är det smarta att göra är att det bästa för TS vore att ligga på noll. Alltid. Inga skulder men heller inga (synbara), tillgångar. Glida runt i systemet som en hal tvål. Inget som sticker ut.
Jobba svart som fan, men använd stålarna vettigt. Släng inte ut dem på skit. Bilar, fastigheter eller tillgångar som registreras hos staten går fetbort.
Köp saker som behåller sitt värde även om 20 år. Verktyg. Utbildningar. Hälsa. Skaffa vapenlicens och fina vapen med bra andrahandsvärde. Träna som fan. Bränn stålar på tandvård. Vill TS spara ekonomiskt för sin framtida pension så finns det nog bara ett alternativ som är icke spårbart: Guld.
Modern handel: Att ha ett Visa-kort idag är nästan en nödvändighet. TS blir grymt begränsad vad gäller inköp. Inte roligt att behöva fråga morsan om hon kan köpa den där negerdildon från tyskland, som man har sparat så länge till, bara för att man inte har eget kort.
Om nu TS vill kunna åka bil gratis och slippa skatter och p-böter finns det ju ett bättre sätt. Använd en målvakt. Snacka med ziggissarna och låna deras bil. Vi har absolut mycket att lära oss av ziggar, jag avskyr dem innerligt, men där slår de oss på fingrarna. Det är bara att inse.
TS: Köpt lägenhet eller hus går inte heller med skulder hos KFM, inte i eget namn iaf. Den tar de direkt. Hyrd lägenhet blir mycket svårt i eget namn. Kvarstår soc.
Det där med böter för trimmad moped släpper jag. Det är inget stort problem i livets stora, och förhoppningsvis, långa spel.
Good Luck!