Citat:
Ursprungligen postat av
InnocentBystander
Har uppsökt sjukvården ett fåtal gånger de sista åren, i samtliga fall har jag fått träffa utländska läkare.
1) Muslimsk läkare, från Mellanöstern någonstans. Svensk sköterska tolkade. Sköterskan agerade samtidigt förkläde eftersom jag sökte för magsmärtor och min mage skulle klämmas på. Trots att jag bedyrade att det inte behövdes, så vägrade han undersöka mig utan en närvarande sköterska. Dessutom envisades han med att täcka hela min överkropp med ett skynke för att kunna känna på min mage! Surrealistiskt. Sköterskan såg lätt besvärad ut...
2) Afrikansk läkare, pratade dålig svenska men glad och trevlig. Besöket gällde trassel med vänsterfoten. Läkaren verkade bara känna till en enda diagnos vad gäller fötter, nämligen hälsporre. Han upprepade hela tiden att det nog var det jag led av. Eftersom jag själv har kunskaper inom det området så visste jag säkert att det inte stämde, symptomen pekade i en helt annan riktning vilket jag påtalade. "Du måste vara försiktig så att du inte FÅR hälsporre", sa han då, log och skrev ut värktabletter. Jag gav upp.
3) Kinesisk läkare, kvinna, extremt dålig svenska (på nivån "Kinalestaulang i centlum"...

) Den trassliga foten igen, ett försök till. Hon klämde och drog i båda fötterna, mest den friska, samtidigt som hon skrek: "SKILLNAD? SKILLNAD?" Riktigt upprörd blev hon till slut när jag inte gav tillräckligt rappa svar på frågan. Det slutade med att hon skickade mig på röntgen. Av fel fot!
Så jag har gett upp. Är sannolikt döende nästa gång jag besöker vårdcentralen.
FÖRLÅT!!!!! Men ditt inlägg fick mig att börja gapskratta! INTE på grund av dina problem men för ditt sätt att skriva. Underbart!
Sen till trådstartaren trots att jag inte är läkare och du inte ville ha anekdotiska historier som läkarbesök men det får du ändå;
Efter att ha kämpat länge och väl att ens få en tid till vårdcentralen så fick jag ändå en tid och hamnade hos en läkare med utländsk bakgrund, vet dock ej varifrån han var.
Den gången handlade det om min värk i kroppen och ÄNTLIGEN efter många år så får jag en läkare som ska remittera mig till en smärtklinik!
Gissa att jag var lycklig............i ca 3 månader, innan jag fick en tid och kom underfund med att han remitterat mig till SMARTkliniken som är sjukgymnaster. Suck!!!!
När jag sen kontaktade vårdcentralen igen så hade han slutat och det fanns inga anteckningar i journalen annat än att han remitterat mig vidare men inte varför, så det gick inte att utläsa att det blivit fel.
Detta är en av de negativa erfarenheterna jag har.
En positiv erfarenhet är att jag en gång träffade på en latinsk-amerikansk läkare som snackade spanska som jag själv talar så vi kunde varva språken och jag kunde få betydligt bättre information än om vi bara talat svenska. Denna läkare remitterade mig till allsköns utredningar samt provtagningar med en blinkning och sa att han skulle ändå inte vara kvar så länge att han behövde stå till svars för alla kostnaderna. Då hade jag gått hos läkare många år för mina ät/magproblem och äntligen fick jag den hjälpen jag behövde, till skillnad från den läkaren som iofs inte gjorde något fel men han skickade mig till en dietist som skrev ut en matlista åt mig och sa att jag skulle börja äta kött, laktos och glutenprodukter trots att jag sa att jag inte äter sånt och heller inte kommer att börja med det.
En gång kom jag in på akuten med hemska smärtor i ryggen som jag själv kände igen som njursten då jag haft det tidigare. Jag blev inlagd av en svensk läkare med ordination om stark smärtstillande i väntan på att få komma upp till undersökning. Efter en stund gick denna läkare av och en drygt 20-årig primadonna från nåt baltiskt land gick på och strök allt. Nej, jag hade minsann ingen njursten och det smärstillande blev ändrad till alvedon (till en som äter 3 citodon om dagen för att kunna stå på benen). Efter att ha vridit mig i spiraler, storgråtande av värk några timmar så skrev hon ut mig och jag fick panik och gick en trappa upp till min psykolog och hon skickade mig till ett sjukhus på en annan ort och där visade undersökningen att jag hade VOILA! SJU njurstenar som sprängdes med ultraljud och så fick jag recept på starkare mediciner (som jag inte ens löste ut för värken kunde jag sen använda de citodonen jag redan hade som inte hjälpte en smack innan).
Men höjden av allt är nog den turkiska läkare, som efter att jag åkt in akut, trodde att vätskan kring mitt hjärta på röntgenbilden/ultraljudet var en skugga bara och skickade hem mig. Men den gången njöt jag efter att ha blivit upplockad, halvvägs hem från sjukhuset, medvetslös av ambulans som nån tillkallat när de hittade mig på marken och en av ambulansmännen skällde ut läkaren efter noter när de körde in mig på akuten igen då läkaren råkade befinna sig där. Järnspikar, vad killen gapade på läkaren och kallade honom för inkompetent och sa att det var inte första gången de hämtat patienter som blivit utskrivna och nonchalerade inom ett dygn. Jag har ofta undrat om han jobbar kvar på ambulanstjänsten, jag var tydligen den som blev droppen som fick bägaren att rinna över, för honom.
Så mina erfarenheter är att om man stöter på en utländsk läkare som faktiskt ÄR bra, så ska man stöta på denne när de ändå är på väg ut för då kan de välja att jäklas med faktureringsavdelningen och beställa en massa prover då de, enligt den läkaren jag hade, är mäkta trötta på alla besparingskrav och direktiv om att få in så många patienter som möjligt men samtidigt få ut dem med så få åtgärder som bara är möjligt.