The Sandpiper (1965). Mycket bra film - blir så glad när jag fortfarande hittar nya guldkorn som jag inte sett!
Richard Burton spelar en sträng och självrättfärdig präst, som också är rektor för en kristen pojkskola. Han är otroligt stilig här - han hade verkligen "det"! Burton spelade också så otroligt bra, alla känslor: förlägenhet, skam, dåligt samvete o.s.v. - och han behärskade till perfektion konsten att få fram olika meningar i ett citat genom att betona och frasera på olika sätt.
Elizabeth Taylor spelar mamman till en av "Burtons" elever: en bohemisk konstnär som umgås i hippiekretsar och har nya och alternativa idéer om barnuppfostran, utbildning, religion och annat. Man förstår varför karlar blev så galna i Taylor: hon lyckades liksom med att vara både söt, barnslig och oskyldig samtidigt som hon var feminin, mogen, elegant och sexig.
Eva Marie Saint spelar den svala, blonda, självuppoffrande medelålders prästfrun.
Tror inte det behövs någon spoilermarkering, för alla fattar ändå vad som måste hända här! Prästen möter den vackra unga mamman, och rätt som det är har han brutit mot de flesta budorden, och i alla fall önskat bryta resten också... Jag tycker egentligen inte om att man glorifierar otrohet i fiction, för det kan så lätt bli till en ursäkt för Mr Jones och Fru Svensson att också vara otrogna. Det var ju så romantiskt, tragiskt och heligt i filmen! Men här rycktes jag ändå med. Det är vackert, romantiskt och passionerat,
fast man förstår att det är dödsdömt.
Inte blir det sämre heller, av att Burton och Taylor hade ett off-and-on-förhållande även i verkligheten (gifta två ggr bland annat).
Det enda jag inte tyckte var så bra, var att symboliken med den kurerade fågeln som fick flyga fritt o.s.v. användes alltför många gånger...
Ger den 9/10.
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2016-07-25 kl. 23:31.
The Sandpiper (1965). Mycket bra film - blir så glad när jag fortfarande hittar nya guldkorn som jag inte sett!
Richard Burton spelar en sträng och självrättfärdig präst, som också är rektor för en kristen pojkskola. Han är otroligt stilig här - han hade verkligen "det"! Burton spelade också så otroligt bra, alla känslor: förlägenhet, skam, dåligt samvete o.s.v. - och han behärskade till perfektion konsten att få fram olika meningar i ett citat genom att betona och frasera på olika sätt.
Elizabeth Taylor spelar mamman till en av "Burtons" elever: en bohemisk konstnär som umgås i hippiekretsar och har nya och alternativa idéer om barnuppfostran, utbildning, religion och annat. Man förstår varför karlar blev så galna i Taylor: hon lyckades liksom med att vara både söt, barnslig och oskyldig samtidigt som hon var feminin, mogen, elegant och sexig.
.
Några år sedan jag såg den, och blev väl inte riktigt lika begeistrad.
Däremot minns jag det härliga huset och stranden.
Sedan håller jag, tillfullo, med om din utmärkta beskrivning av Elizabeth Taylor, en riktig sötsak.
Vi får följa ett par unga damer som, av någon outgrundlig anledning, blir förtjusta i en smågangster.
Detta leder till att de buras in.
Jämfört med dagens skurkar, kändes dom lite tama, och prästen otroligt naiv.
Corazón de león En argentinsk komedi om Ivana som lär känna och blir betuttad i Leon. Problemet med Leon är att han inte når högre än till hennes bröst och hon blir ständigt påmind om detta.
Förmodligen en film som passar bra för alla kortväxta män på forumet. Och nu ska visst amerikanarna göra sin version av filmen.
5/10
__________________
Senast redigerad av pethom 2016-07-26 kl. 01:16.
Några år sedan jag såg den, och blev väl inte riktigt lika begeistrad.
Däremot minns jag det härliga huset och stranden.
Sedan håller jag, tillfullo, med om din utmärkta beskrivning av Elizabeth Taylor, en riktig sötsak.
Det är en film mer för kvinnor tror jag. Det sitter djupt, det där, att svärma för den stilige medelålders prästen. Många, många kvinnor har haft sådana fantasier: de vill att prästen ska vara sträng mot sig själv och andra på det sexuella området, antingen en katolsk präst som inte har sex alls, eller en protestantisk präst som är obrottsligt trogen sin hustru. Men ändå fantiserar varje kvinna om att stor kärlek ska uppstå just mellan henne och prästen, så att han förgår sig! Det är gammalt som gatan. Det förbjudnas lockelse, helighet och erotik som två sidor av samma mynt.
Ja, jag kan som sagt se varför män älskade Elizabeth Taylor - fast jag själv hellre skulle se ut som Eva Marie Saint om jag fick välja. Och Taylor blev ju sedan groteskt härjad, konstgjord och ful tidigt. Kan DU se varför kvinnor älskade Richard Burton..?
Det är en film mer för kvinnor tror jag. Det sitter djupt, det där, att svärma för den stilige medelålders prästen. Många, många kvinnor har haft sådana fantasier: de vill att prästen ska vara sträng mot sig själv och andra på det sexuella området, antingen en katolsk präst som inte har sex alls, eller en protestantisk präst som är obrottsligt trogen sin hustru. Men ändå fantiserar varje kvinna om att stor kärlek ska uppstå just mellan henne och prästen, så att han förgår sig! Det är gammalt som gatan. Det förbjudnas lockelse, helighet och erotik som två sidor av samma mynt.
Ja, jag kan som sagt se varför män älskade Elizabeth Taylor - fast jag själv hellre skulle se ut som Eva Marie Saint om jag fick välja. Och Taylor blev ju sedan groteskt härjad, konstgjord och ful tidigt. Kan DU se varför kvinnor älskade Richard Burton..?
Jag är nog rätt dålig på att avgöra vad kvinnor tycker om karlar, ofta blir jag väldigt förvånad över deras val. (min fru valde ju mig, hmm)
Men Richard Burton hade väl ett rätt behagligt, mjukt, lite snällt utseende, som säkert kan vara attraktivt.
Eva Marie Saint har aldrig varit någon favorit, vare sig utseendemässigt, eller skådespelarmässigt.
Det fanns högvis med vackrare unga damer i Hollywood.
Jag är nog rätt dålig på att avgöra vad kvinnor tycker om karlar, ofta blir jag väldigt förvånad över deras val. (min fru valde ju mig, hmm)
Men Richard Burton hade väl ett rätt behagligt, mjukt, lite snällt utseende, som säkert kan vara attraktivt.
Eva Marie Saint har aldrig varit någon favorit, vare sig utseendemässigt, eller skådespelarmässigt.
Det fanns högvis med vackrare unga damer i Hollywood.
Nej, behaglig, mjuk och snäll är inte ord som jag förknippar med Richard Burton!
Eva Marie Saint var alltid en "dam". Det var inte en gnutta vulgaritet över henne.
Nej, behaglig, mjuk och snäll är inte ord som jag förknippar med Richard Burton!
Eva Marie Saint var alltid en "dam". Det var inte en gnutta vulgaritet över henne.
Du ser, kvinnor blir man aldrig klok på.
Man måste inte vara vulgär för att vara vacker och tilldragande. (även om det underlättar).
Nu skulle jag säkert kunna rada upp en hel drös med damer som jag tycker om, det skulle bli en lång lista.
Man måste inte vara vulgär för att vara vacker och tilldragande. (även om det underlättar).
Nu skulle jag säkert kunna rada upp en hel drös med damer som jag tycker om, det skulle bli en lång lista.
Det vet jag. Eva Marie Saint är just ett bra exempel på en sådan kvinna, som är både blond och sval och vacker och ladylike. Just den typen som Hitchcock gillade att använda i sina filmer.
Sylvester Stallone i sin kanske mest oväntade roll och den första filmen han gjorde efter Rocky. Inte bara det även en lång film. Jag hade inte koll på hur länge så när halva filmen gått så trodde jag den var klar.. Men hade lika mycket att vänta till.
Efter halva filmen svänger handlingen en aning. Ur ett perspektiv är det ingen dålig handling, men ska jag vara ärlig så tappar film charm och fart.. För att bli mer seriös och grå... Just mot slutet blir dock filmen varmare igen och allt ges ett rätt bra slut.
Musiken är signerad Bill Conti. Främst känd ifrån Rocky-filmerna. Ska nog lyssna på lite nu direkt tänkte jag!
Filmen som helhet är inte dum utan mer tvärtom. Oväntat smart för att vara en Stallone-rulle, men den kan tänkas vara väl lång. Det känns som vissa scener i andra halvan kunde klippts bort för att ge filmen ett bättre tempo. Första halvan har däremot många charmiga moment och dialogen är underhållande samt lagom kaxig.
En till crossover mellan Lupin och Conan, där Conan gör allvar av sitt löfte från den förra filmen och går in för att fånga Lupin, som den här gången har stulit den så kallade körsbärssafiren. Det här är den i dagsläget sista Lupin-filmen (bortsett från The Italian Game, som enligt vad jag läst bara är en hopklippning av några avsnitt ur den senaste säsongen av serien om Lupin).
En OK "sista" del i serien som säkerligen kommer att följas av fler filmer inom en ganska snar framtid.
Bondfilm med Rogge Moore, vari han ska ha tag i en solex (nej, ingen förgasare), en mannick som omvandlar solljus till energi, men lönnmördaren Christopher Lee vill annorlunda.
Jag vet inte riktigt varför jag gillar den här Bondfilmen, kanske är det för min svaghet för Christopher Lee, kanske är det för att han är en ovanlig skurk, som inte direkt vill ta över världen.
Jag vet inte.
Man kör mycket japanska bilar, men i vimlet syns ändå en Morris Oxford och en Ford Zephyr.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur Scaramangas fantastiska anläggningar måste ha krävt mycket arbete, hur den flygande bilen rimligen måste ha testats, och ändå förblivit okänd trots att den måste ha synts miltals.
Kanske ska man inte tänka för mycket på sådana detaljer.
4/5 tycker jag känns väl motiverat.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!