Första hela natten var vid ca 8 månader för sonen. Då hade han varit sjuk i flera dagar och skrikit nätterna igenom och antagligen var han så slut att han, när han blev lite friskare, sov utan att vakna på hela natten. Annars hade han vaknat en gång varje natt för mat, sedan typ fem månaders ålder. Tror dock att det uppvaket bara var en inpräntad vana för honom, som sedan bröts när han varit sjuk. Han har däremot aldrig hittills vaknat för att vilja stiga upp på natten och leva rövare, alltid somnat om snabbt efter maten och sovit till 7-snåret. Fortfarande (1½ år gammal) somnar han vid 19-19.30 och vaknar tolv timmar senare. Det är sjukt skönt.
Sedan kommer det ju perioder där han kan vaknar skrikande och behöver tröst. Ofta om det har varit lite jobbigare och gnälligare veckor för honom, man märker lite hur utvecklingen går. Introduceringen med förskolan resulterade i fasta tider av uppvak med lite gråt i några veckor. Men snabba insomningar efter lite tröst och glada uppvak på morgnarna.
Summa summarum, "hela natten" kommer när den kommer, men det kommer även perioder av uppvak då och då. Sånt hör till.