Dagens Nyheter: Vi kommer i närtid att satsa mer agendasättande journalistik

DN verkar helt ignorera utfrågningen av Åkesson igår. Det blir lite löjligt. Samtlig annan media, etablerad och alternativ, gör en annan "nyhetsvärdering", men inte agendasättarna.

Nja, det var samma känsla här i Stockholm. Och det visade ju sig stämma! Det rent psykotiska inslaget har däremot funnits länge på DN Kultur, åtminstone sedan 1990-talet, där fanatiker och grova brottslingar fick sina hatskrifter publicerade, för att nu inte nämna att nästan varje artikel skulle utgå ifrån postmarxistisk ideologi. En av de sista gångerna jag läste DN (längre tid sedan än 2 år), så tog nästan varendaste artikel i DN Kultur avstamp från genuspseudovetenskaplig tros- och värdegrund, där man t.o.m i en filmrecension sågade filmen för att den inte uppnådde tillräcklig genusmedvetenhet. Inga andra aspekter av filmen nämndes.

Jan Milld gjorde redan på 90-talet en genomgång av inläggen på DN Debatt om invandringsfrågan. Jag kommer inte ihåg de exakta siffrorna men det var en massiv övervikt av invandringspositiva artiklar. Det kanske fanns en ifrågasättande vart femte år eller så.

Det går säkert att söka fram Jan Millds genomgång.

Lite OT, men ändå definitivt inte, då vad jag tar upp är den absoluta grunden som den agendasättande journalistiken kommer ifrån. Jag anser detta tillhör allmänbildningen för svenskar år 2014, för att förstå vilka tvehövdade monster som härjar bakom kulisserna. Hur dödar man en idé och hur dödar man en idé som människor blivit klassiskt betingade att få bra associationskänslor kring med abstrakta ord?

Först och främst, Yuri Bezmenov, 1983, Los Angeles, avhoppad KGB-agent som föreläser i "ideological subversion" (att vinna ett krig utan att skjuta en enda kula). Ungefär en timme långt. Föreläsningen är 30 år gammal, men beskriver läget i Sverige på ett klockrent sätt och det mesta av västvärlden också för den delen.

Nummer två: Century of the self, en gedigen genomgång av begreppet PR (Public Relations) och dess födelse på 1920-talet. Skapat av Edward Bernays, baserat på Sigmund Freuds psykoanalys, som inte är någonting annat än ren och skär propaganda riktat mot befolkningar under fredstid. Mycket inspiration togs av nazisternas mycket effektiva - och systematiska - propaganda, men begreppet behövde skrivas om (såklart). En serie gjord av BBC i 4 delar, varje del är ca 50 minuter lång. Allt material är öppet dokumenterat.

Håll till godo. Jag kan även rekommendera boken "Propaganda", skriven av Edward Bernays år 1928. Mycket skrämmande läsning. Han såg alltså ett samhälle där en liten elit kontrollerar massorna med massmanipulationsmetoder som någonting väldigt bra.

Idag ser vi vad det hela har lett till. Fullständigt vansinne och kraftig desillusionering, som kommer sänka länder, där globalistiska krafter kommer ha ett smörgåsbord att köpa upp hela länder åt gången och privatisera rubbet för en spottstyver, för att cementera den nya eran av despotism. Det verkar alltså som vi går varvet runt i samhälls"utveckling".

Jag antar att det ingår i det agendasättande konceptet att ha journalister som är öppet partiska.

Den 26 augusti skriver DN-journalisten Emma Löfberg på twitter:
https://twitter.com/emmlof/status/504222510242881537

Tolv dagar tidigare skrev hon en artikel i samma fråga:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ska...ar-sd-kampanj/

Även om artikeln håller en neutral ton så får man ändå förmoda att Emma Löfberg saknar förmåga eller ambition att opartiskt granska och skildra frågan från olika vinklar. Nej, hon vill skrika.

Notera också att äldre nyheter är ointressanta (ja, t om är det lite suspekt att gräva upp dem) om nyheten strider mot den egna (att döma av twitterflödet) sympatierna. Någon har grävt fram Kakan Hermanssons uttalande från 2012 om Malexander.
Journalisten Emma Löfberg börjar med att misstänkliggöra motivet:
Emma ‏@emmlof 3 sep
När någon påpekar att detta (med tanke på vad Kakan Hermansson hävde ur sig nyligen) rätt så anmärkningsvärda tweet ändå kan vara intressant svarar Emma Löfberg:
https://twitter.com/andreas_bara/sta...08170901876736

Så hanteras / värderas nyheter av en agendasättande journalist.

Det är klart att det är kortare preskriptionstid och mer förmildrande omständigheter för journalister.

DN är snart en lokaltidning.

Någon mer som noterat att DN infört ett mysigt after work (AW) mingel där toppolitiker och tidningens journalister kan umgås under otvungna (icke-journalistiska) förhållanden..?

https://twitter.com/hashtag/dnefterj...c=hash&lang=sv

Ännu ett tecken på "agendasättande journalistik"? Man får nyheterna direkt från hästens mun så att säga-under gemytliga former-istället för att springa på tråkiga presskonferenser.

DN håller på att spåra ur i olika hysteriska kampanjer. Dessa hatkampanjer tar väl kål på tidningen.

"Agendasättande" är väl egentligen ett internt begrepp, en önskan att bli citerad av andra medier. I bästa fall onödigt och i sämsta fall ett grovt misstag att sprida denna målsättning externt, som DN gjorde 2013.

Någon som har information på hur det gått för DN ekonomiskt sedan beslutet att bedriva agendasättande journalistik? Vågar man hoppas på röda siffror?

Ja, tidningen har verkligen gått ner sig i ideologiserande och/eller grötmyndiga kampanjer, samt mer och mer utsuddade gränser mellan "news and views", nyhetsjournalistik vs löst tyckande.