Förstår poängen i teorin, men tycker att det verkar vara hårklyverier. Varför skulle man ha sex med någon man sagt "nej" till utan att man upplevt ett överhängande hot eller hot om en negativ konsekvens...? Varför måste man då lagstifta om ett ord? Eller låt oss säga att man har sex på grund av rädsla, då räknas det ju redan som våldtäkt enligt rådande lag (1§, 2st
https://lagen.nu/1962:700#K6P1S1).
Det är för övrigt inte säkert att man vågar säga "nej", just på grund av att man upplever ett hot eller av rädsla. Skulle den nya samtyckeslagen inte gälla då? Den nuvarande lagen gäller i sådant fall.
Vad skulle det förändra för offrets situation? Att gärningspersonen måste säga "personen sade inte nej!" istället för "personen ville det!"? Det verkar ju inte bli mer lättbevisat. Det som skall bevisas nu är att den utsatta inte ville, det som skulle bevisas med samtyckeslag är att den utsatta sade nej. Bevisbördan är ju fortfarande åklagarens (tack och lov).
(En fis i rymden i sammanhanget, men: vad gäller då vid sexuella lekar, rollspel, bdsm?)
Jag hoppas att jag missförstått hela saken och sitter på för litet information. Som jag ser på den nya samtyckeslagen med vad jag tycker mig förstå nu, ser jag bara signalpolitik som någon försöker plocka goodwill-poäng på.