Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Här har ju SD problem de inte haft om de lyssnat på mig istället för Mattias Karlsson. Då hade det nu varit skördetid med en politik som vilar på en bergsfast grund av demokrati, folkrätt och anständighet.

Demokrati är ett heligt begrepp som ingen vågar angripa direkt. Så har inte alltid varit fallet - när parlamentariska folkstyren infördes för drygt hundra år sedan och längre tillbaka, användes ordet demokrati av många som ett skällsord med exakt samma betydelse som idag populism.

De maktägande eliterna - både till höger och vänster - såg - liksom idag - demokrati som pöbelvälde. Massorna ansågs inte begripa att rösta rätt, utan att fostras och läxas upp. Det var alltså som sig bör att makten gick uppifrån-ned, inte nedifrån-upp. Precis som idag.

Jag hade använt populist som en hederstitel och hade hela tiden insisterat på att folket-demos-populus ska bestämma över sina politiska representanter, inte representanterna eller media som ska diktera folkets villkor.

Folkrätt. Det lilla svenska folket är ett folk som alla andra. All folkrätt till Sverige tillkommer oss, inga särskilda skyldigheter. Definitionen av vad och vem som är svensk, är likaså alla folks rätt till självidentifikation och tolkningsföreträde. Antingen är rätt till kultur och etnicitet alla folks, eller ingets. Antingen är det anständigt att sätta citat kring judar, palestinier, kurder eller samer - eller så är det förkastligt att utsätta svensken för samma relativisering.

Att hävda denna folkrätt är alltså inte rasism eller "radikalt", däremot att ifrågasätta, förneka eller kringskära den.

Anständighet. Att demonisera och avmänskliggöra sina politiska motståndare är föraktligt. Att reducera människor till epitet och ta sig rätten att lägga egna motiv bakom andras ord och handlingar är tölpaktighet som ska kallas för tölpaktighet.

Att kalla någon fascist är ingen liten sak, att kallas fascist är inte något ofarligt. Kommunismens många tiotals miljoner offer hade nästan alla en sak gemensam - de kallades fascister innan de mördades eller svalt ihjäl.

Henrik Arnstad har sällskap av Stalin, Maos kulturrevolutionärer och Röda Brigaderna när han utslungar fascistanklagelser mot människor som inte själva kallar sig fascister - en tolkningsfråga som visade sig vara allt annat än akademisk.

"Fascister" hotas, misshandlas och dödas, visar erfarenheten. Idag är det ingen anständig person i Holland som kallar Pim Fortuyn fascist, men innan han mördades gjorde samme socialdemokratiska partiledare det, som sedan fick gå på hans begravning.

Demokrati, folkrätt, anständighet - allt hade varit mäktiga argument i SD:s sak idag. Det folkliga missnöjet hade också varit en helig mission mot ett folkföraktande, hatiskt och grundligt komprometterat maktparadigm.

Istället har SD i alla dessa frågor gjort sig själva omöjliga. Hur anklaga en hånflinande LO-bas för det odemokratiska i att utesluta SD-medlemmar när denne snabbt replikerade med SDU:s uteslutning?

Hur skambelägga Lövfen för hans uppviglande fascistanklagelser, som kunde kostat Åkesson livet om den hysteriska "antifascistiska" tårtkvinnan använt sina kriminella kontakter att skaffa en pistol - när man själv smutsar ned svenska ungdomar med samma farliga epitet?

Hur försvara den våldtagna "svennehoran" och misshandlade "svennejäveln" när den egna doktrinen dikterar att deras etnicitet saknar relevans, om den ens existerar? Hur hävda svenska ungdomars rätt till Sverige, när svenskheten är en "kulturell entitet", öppen för alla enligt kriterier som alltid måste bli godtyckliga.

Felet är inte att SD är nationalister eller populister, utan att de inte är det. De är en platt spegelbild av etablissemanget de vill bli en del av. Just genom att vara "smarta" och friktionsfritt hala, kommer deras realpolitiska inflytande minimeras, inte tvärtom.