Jag har alltid en sak om kristendomen, vad är utmaningen?
När man kollar på alla andra religioner, Islam, Judendom, Buddhism, Hinduism m.m. Så finns det alltid en aspekt av religionen som kräver lydande och regelföljande av dig. Vissa mer enligt "religionens" regler, vissa mer "livets" regler. I slutändan har alla en konsekvens, helvetet, återfödas som något mindre värdefullt m.m. Det enda sättet att få dessa förlåtna är att be om förlåtelse men också be och praktisera för att bli förlåten.
Det är här frågan för kristna dyker upp? Vad är utmaningarna ni har? Ibland känns det lite som "jag gör vad jag vill, det är ju bara att gå in i den boothen? med prästen och rabblar upp alla mina synder och simsalabim, first class ticket to heaven"
Tar det inte lite bort aspekten att bli straffad eller bli en ond människa om man bara kan bli förlåten för allt? Gud förlåter allt och alla enligt många religioner, speciellt i Islam sätts det tyngd på hur förlåtande Gud är (vill inte höra diskussioner av Islamofober som försöker bevisa tvärtemot, inte det jag är ute efter) men är det inte lite i kristendomen att vi är redan förlåtna för allt? Så varför ens försöka liksom?
Jag vill inte att det här låter respektlöst men kan någon förklara för mig hur det INTE är "Jag gör det jag vill och gör inget för att göra upp för det, Gud kommer förlåta mig ändå" i kristendomen?
Jag har alltid en sak om kristendomen, vad är utmaningen?
När man kollar på alla andra religioner, Islam, Judendom, Buddhism, Hinduism m.m. Så finns det alltid en aspekt av religionen som kräver lydande och regelföljande av dig.
Såna versioner finns också blant kristendomen.
(Iövrigt är buddhismen ett dåligt exempel på underkastelses-teologi.)
Jesus dog för våra synder men få kristna, om någon, skulle påstå att det är fritt fram att medvetet synda och vara en dålig medmänniska. Jesus är central, hans läror och livsstil är något man som kristen ser upp till, något man eftersträvar och något man hedrar.
För att i slutändan bli förlåten behöver man visa ånger vilket en nonchalant attityd likt den du beskriver inte antyder till.
Det är symboliskt.
Det handlar om att förlåta sig själv och gå vidare...
Sen har olika troende olika synsätt på hur de vill tolka och möta gud, det är någonting personligt. Det här med präster, kyrkor och hela tjafset är bara en del av efterkvarlevor från medeltiden typ, det är mer nostalgiskt betingat än någonting annat. Finns många troende som aldrig går till kyrkan och så finns det icketroende som bara går dit för att sjunga gospel och dricka kaffe, typ...
De som inte förstår bibeln tror att det är paradoxalt men det är det inte.
James 2:14-26New King James Version (NKJV)
Faith Without Works Is Dead
14 What does it profit, my brethren, if someone says he has faith but does not have works? Can faith save him? 15 If a brother or sister is naked and destitute of daily food, 16 and one of you says to them, “Depart in peace, be warmed and filled,” but you do not give them the things which are needed for the body, what does it profit? 17 Thus also faith by itself, if it does not have works, is dead.
18 But someone will say, “You have faith, and I have works.” Show me your faith without your[a] works, and I will show you my faith by my[b] works. 19 You believe that there is one God. You do well. Even the demons believe—and tremble! 20 But do you want to know, O foolish man, that faith without works is dead?[c] 21 Was not Abraham our father justified by works when he offered Isaac his son on the altar? 22 Do you see that faith was working together with his works, and by works faith was made perfect? 23 And the Scripture was fulfilled which says, “Abraham believed God, and it was accounted to him for righteousness.”[d] And he was called the friend of God. 24 You see then that a man is justified by works, and not by faith only.
25 Likewise, was not Rahab the harlot also justified by works when she received the messengers and sent them out another way?
26 For as the body without the spirit is dead, so faith without works is dead also.
När vi är fyllda av den heliga anden hjälper den oss att göra det som är rätt. Vi kommer synda igen, det är krig mellan köttet o anden.
De religioner du nämner försöker göra vad som är rätt utifrån köttet, dvs de är lagiska o självrättfärdiga. De har ingen plats i himlen enligt Bibeln, de kommer till helvetet.
Jag har alltid en sak om kristendomen, vad är utmaningen?
Jag vill inte att det här låter respektlöst men kan någon förklara för mig hur det INTE är "Jag gör det jag vill och gör inget för att göra upp för det, Gud kommer förlåta mig ändå" i kristendomen?
Det handlar om Tro På Jesus Kristus Guds son.
Som på korset dog och genom hans blod blir du förlåten men du har inte rätt att göra som du vill och " simsalabim " bli förlåten om en präst säger så...
Jesus dog för våra synder men få kristna, om någon, skulle påstå att det är fritt fram att medvetet synda och vara en dålig medmänniska. Jesus är central, hans läror och livsstil är något man som kristen ser upp till, något man eftersträvar och något man hedrar.
För att i slutändan bli förlåten behöver man visa ånger vilket en nonchalant attityd likt den du beskriver inte antyder till.
Inställningen "Jag kan göra vad jag vill eftersom jag ändå är/blir förlåten" är nog det främsta skälet att fundera på om man verkligen är förlåten, för är man förlåten så ska man inte den inställningen.
Den kristna (katolska) religionen är i själva verket den strängaste av alla religioner. För att komma till himmelen måste du både tro på Kristus och följa hans lag. Bikten finns tillgänglig när vi har begått en dödssynd, där förlåts det eviga straffet men det timliga straffet är kvar och det måste betalas i skärselden om det inte efterges på annat sätt i detta livet. Sedan så är det så att det flesta syndiga katoliker inte biktar sig eller gör det ofullständigt eftersom de skäms över sin synd eller inte verkligt ångrar den, dessa människor är inte förlåtna av Gud och om de dör i ett sådant tillstånd så blir de fördömda.
Rom 6:1-2 Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Rom 8:5 De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.
Rom 8:8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
Rom 8:14 Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn
Bibelviftande har sällan något att tillföre diskussionen.
