Citat:
Ursprungligen postat av
Tangerin
...
Låt mig för övrigt tillägga tre saker till förra inlägget.
För det första: jag vill mycket gärna höra vad du, rent konkret, tycker bör förändras för att nationalismen skulle intressera dig! Jämfört med vad JAG skrev ovan, låt oss strunta i övriga som på vissa håll är rena rödingtroll, och på andra håll kanske är nationella ändå, men kanske inte delar just min uppfattning.
För det andra: nationalismen är en ganska radikal ideologi/världsåskådning. Till skillnad från SD och invandringskritik, så handlar nationalismen ibland om att kräva mycket större förändringar jämfört med hur man vuxit upp i det kulturmarxistiska Sverige. Det ÄR en stor omställning, på många håll svår att acceptera. Ingen av männen har gjort den över en dag. Många av männen lever inte upp till alla förväntningar och ideal. Här finns en rejäl skillnad mot kulturmarxismen: man sätter ideal efter vad som
vore perfekt, men ingen förväntas uppnå dem. Man strävar i riktning mot dem, men når dem kanske aldrig helt. Det kanske kan vara demoraliserande, men nyckeln är att ställa upp sina egna MÅL som man kan uppnå, idealen finns alltså inte där som något man förväntar sig att man måste nå, eller ska känna sig dålig om man inte uppnår - även om vår retorik ibland är hård för att lite grann hetsa på folk att fundera om de kan förädla sig mer från en dag till nästa (vi menar det inte så hårt, och det kanske vi ska tänka på när vi talar med ännu oinvidga). Idealen är istället till för attman ska kunna filosofera fram vad som vore perfekt, för om man inte vet vad perfektionen är, så är det svårare att hålla rätt kurs om man vill bli bättre människa.
För det tredje: Låt mig förtrydliga vilka scenarion jag egentligen menade att män ofta ska ha ledande roll i. Jag menar först och främst att för ALLVARLIGA saker, bör meritokrati råda i relationen, dvs om det brinner, ska den som kan rädda familjen effektivast leda hanteringen av elden. Jag glömmer aldirg när en krita började brinna när den föll i ett element, och farsan iskallt och blixtsnabbt fyllde en vattenhink, sedan stängde av huvudströmmen (i det huset styrde huvudströmmen vattenpumpen och hade alltså stoppat kranen), sedan hällde vattnet över elementet (som var elektriskt, och kunde ha dödat om man hällt vatten över det när elen var igång), och släckte elden. Morsan stod paralyserad under hela händelsen.
Det finns kanske kvinnor som kan agera blixtsnabbt i sådana situationer, men en man FÖRVÄNTAS utveckla sin intelligens och kunna hantera sådant så kvinnan kan lita på att han kan sköta sådant, och det är frivilligt för henna att också förvärva en sådan kunskap. Det viktiga här är att rätt sak blir gjord, och snabbt, och det finns ingen tid att diskutera vem som ska bestämma i sådana situationer. Ett annat exempel är: det har utbrutit inbördeskrig och det stormar plötsligt in 10 aggressiva somalier genom dörren. En man bör ha tänkt igenom och förberett sig för att hantera en sådan typ av situation, och kunna ge lämpliga instruktioner till kvinnan för att maximera familjens väl. Visst kan många kvinnor sådant också, men det är här inte KÖN som spelar roll, utan meritokratin och nödvändigheten av en kommandoordning som är bestämd på förhand. Om ett par mot förmodan kommer fram till att kvinnan skulle lösa de här situationerna effektivare än mannen - fine, låt henne sköta dem, men då måste man ha diskuterat igenom det innan så kvinnan verkligen reagerar blixtsnabbt, går runt med ständigt hög beredskap dag ut och dag natt på samma sätt som en man gör, och det inte blir något tjafs om vem som bestämmer när en sådan sak händer.
Könsrollerna som funnits i tusentals år är INTE baserade på förtryck utan på biologiska egenskaper som OFTAST stämmer. Om de INTE stämmer i ett givet förhållande, så fine, byt dem mellan er - det borde vara en enkel sak att diskutera för vi har väl alla talförmåga? Men om nu en man och kvinna har dejtat varandra i en månad och inte hunnit diskutera byten från utgångspunkten som är de biologiskt baserade och OFTAST korrekta rollerna, och något av ovanstående scenarion sker - då ska mannen om han är en man kunna lösa problemet och han bör vara den givna personen att i första hand få uppgiften.
Vad nya som kommer till nationalismen måste inse är att vi inte är stenhårda principstyrda personer, utan väldigt pragmatiska. Att vi OFTAST håller på traditionerna, är för att de tillkommit för att de var bra. Det är VÄLDIGT sällan man uppfann traditioner som var dåliga och ändå överlevde som folk i tusentals år i konkurrens mot alla andra folk och i kamp mot naturens krafter. Detta måste de som förgiftats av frankfurtsskolans hånfulla "kulturkritik" (dvs spottande på och ifrågasättande av all tradition, med den oftare felaktiga än korrekta förutfattade meningen att all tradition är dålig och korkad och förhåldrad) förstå. Det är snarare i de kulturmarxistiska kretsarna som princip-slaveri råder. Jag känner flera nationalistiska familjer som har vänt på ett flertal könsroller. Men i nästan alla relationer som inte är en parodi som juden hånskrattar åt, utan där man utgår från "den som kan uppgift X får i första hand huvudansvaret för den och makten över den", så kommer fler saker följa de traditionella könsrollerna än inte göra det. Undantag finns, men de är få. Om lilla klena Pelle gifter sig med bodybuilder-Emma, så är det nog boydbuilder-Emma som ska slå ner angripande somalier... Men att frustrerat vända på könsroller bara för sakens skull som en förutfattad mening, det är cheesy, löjligt, och ett övergrepp.
Nu vill jag gärna höra ditt svar på detta. Låter det orimligt?