Citat:
Ursprungligen postat av
Myein
För religionskritikern (och religionsfoben) är övernaturliga upplevelser inte övernaturliga utan naturliga, ex. psykiska och följer man den vägen vidare kan man se religion och religiösa som mentalt handikappade om man så vill. Det är logiskt förstås, men ger ingen förståelse för det religiösa perspektivet och den religiösa själv lär knappast hålla med om premisserna.
Angående religiösa perspektivet, är jag inte den som inte förstår att det med all säkerhet måste ju skapa någons slags mening för den troende eller trosövertygade. T.ex detta :
Eskapism
Eskapism är verklighetsflykt. En person som
framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist.
I jämförelse med en persons "identitet" -
som uttrycker hur personen tror sig vara, eller det tillstånd man önskar - är eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd.
Eskapism är liksom mytomani, gränsöverskridande - religion är också gränsöverskridande.
Guden är aldrig här.. det är därför inte särskilt svårt att se hur stark religiositet fjärmar sig det bl.a fysikalisk-eteriskt-sinnliga.. inte för att man är så längtande efter esoteriska kvaliteten, (då den känslan föregås av intellektet, dvs utstuderat i hur man i efterhand kvalitetsbestämmer upplevelsen föra att jämföra och dvälja i det : dvs rationellt skapat slags tillägg) utan för att det sker som en helt naturlig följd av den allienation, som eskapism skapar eftersom myt och mytbildning i sig, inte kan relatera till VERKLIGHETEN. Det sker alltså en glidning, över till tillstånd där fabulerandet blir giltigt.
Det vore aldrig gudomlig upplevelse att ge sig in i frälsning om det handlade om en REELLT förankrad världsbildning.
Därmed går religiositet ibland farligt in i en slags omlott till psykisk störning, ibland enbart temporärt ebland enbart liksom lite transparent.. innan upplevelsen klarnar till av livskraven.. medan andra för alltid stannar i bubblan alt. ger sig frivilligt in i den. Religiositeten som i sig.. är en verklighetsflykt där man bygger
alternativa värdebestämningar. och gör trossatser av dem.
Uttrycker hur personen, dvs huvudfiguren centralfiguren den som idoliseras.. ska vara... det må vara en profet.. profeten själv.. andan omkring hsitorisk händelse behöver romantiseras, fabriceringar med allehanda fabulationer får egna små teser med eget liv, eller all vidare tradering kan gå i fortsatt eskapistisk anda, som lämnar mycket övrigt att önska vad gäller den mentala stabiliteten, när det kommer till hur eskapisterna sedan börjar försvara all internt framfabulerad myt, som man förstås upplever är så sann.. och ofta The Ultimate Truth, sanningen.. där ordet sanning får en i sig otrolig magnetism över sig, vilket faktiskt vittnar om att det handlar om långt driven mental suggerering.. so mideligen projiceras. För enbart texter, historik och textkritik, nej där stannar inte teism!
Dvs överföringsmekanismerna är intrikata/svårintrasslade. Projicering om vad som är jaget dvs vad är självalstrat och vad är egentligen objektivs sett en de facto händelse , vilken ej glidit in i drömzon och suggerering eller paralys/ , detet eller hitom eller bortom.. eller som så ofta "allt -är-ett" där stringent klarsyn och detaljer suddas ut, där eskapism eller mycket stark önskan om "något annat" som tar över och börjar dominera, slår rot och det är ju i sin förlängning underkastelsen. En underkastelse som kan gå mentalt, långsamt men säkert masochistiskt och dra ner individen till den kollektiva nivån. (för gud, det gäller ju alla..)