Under rubriken
Ett bottenlöst svek skriver SvD:s Tove Lifvendahl om det ständiga mörkläggandet och skönmålningen som sker i Sverige:
Citat:
Ska vi tala om de kvinnor som förtrycks i svenska förorter? Som möter samma tyranner som de hoppats kunna fly ifrån? Nej, sådant tal riskerar bara att spela SD i händerna, och stigmatisera förortsområdena. Ska vi tala om den ökade otrygghet som ambulanspersonal, akutmottagningspersonal eller bibliotekspersonal upplever i tjänsten? Nej, för sådant händer ju inte överallt, utan bara på vissa ställen, och det riskerar att spela SD i händerna eftersom det oftare förekommer i invandrartäta områden. Ska vi tala om grupper av unga män som uppsåtligen riktar in sig på att omringa och ofreda unga kvinnor i stora folkgrupper? Nej, det skulle verkligen spela SD i händerna med tanke på att förövarna i huvudsak tycks komma från andra kulturer.
Man kan skönja att hon tycker att huvuden ska rulla hos polisen:
Citat:
I Köln fick polischefen Wolfgang Albers ta konsekvenserna av att polisen inte utfört sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt under nyårsafton och lämna sin tjänst. Tycker du att det låter hårt? Då är du förmodligen svensk.
Hon lyfter nämligen Eliassons kräkningar:
Citat:
Rikspolischefens tydliga uttryckta politiska antipatier var kända när han rekryterades. Som generaldirektör för Försäkringskassan satt i februari för två år sedan och twittrade storordigt: ”Normalt håller jag mig till socförsäkringen. J Åkesson i debatt gör att jag kräks!” ”En del tycker att GD ska vara tyst! Passar inte mig. Hatar rasism!” ”Alla måste visa var man står. För många rasister i Sve. Står jag för!”
Mycket läsvärt, i sin helhet. Vad jag emellertid saknar här är en djupare dykning i vad DN och övrig media har spelat för roll i just det här fallet, och andra. Mer om det kommer säkerligen att följa.