Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alla dessa fina ord... Det som framförallt blir tydligt och som ligger som ett tjockt täcke över hela debatten är att det av någon outgrundlig anledning anses självklart att grundinställningen alltid skall vara att det på något vis är konstigt att inte ha inställningen att det är positivt att ta emot flyktingar.

Detta trots att det så kort tid sedan som ren nutidshistoria inte varit något konstigt att ha saker som gränskontroller och att faktiskt endast ta in ren arbetskraftsinvandring. Fri folkvandring över gränserna är ett tämligen nytt påfund och att det skall vara självklart ett ännu nyare påfund.

Jag hade i går kväll lite svårt att tro, att SvDs kulturredaktion verkligen tänkte SvD publicera Hynek Pallas angrepp på åsikts- och yttrandefriheten i papperstidningen på årsdagen av terrorattacken mot Charlie Hebdo.

Men, det har man gjort. Då Hynek Pallas artikel inleds med att betona just, hur viktiga datum är, så är det svårt att avskriva publiceringsdagen som en slump. Pallas skriver:


Men kulturredaktionens otroliga smaklöshet att välja årsdagen av terrorattacken mot Charlie Hebdo, överraskade mig.

Lisa Irenius är sedan ett år tillbaka kulturredaktör för SvD. Hon var före det kulturchef på Upsala Nya Tidning från 2009. UNTs ledarsida utmärker sig under UNTs politiske chefredaktör Håkan Holmbergs ledning, som en bastion av hat mot alla dissidenter.

27 december kritiserar Håkan Holmberg "samhällsklimatet" och skriver: Var finns perspektiven?

Likadant lät det från någon EU-politruck häromdagen som svamlade om vikten av att återgå till "det normala". Som om normalläget är öppna gränser och obegränsat inflöde av främmande folkslag till Europa.

Så Lekander var tidigt ute med att skriva om övergreppen? Det kände jag inte till. Semioffentligt visserligen (Facebook), men ändå. Kanske kan hennes text ha bidragit till att medierna till slut kände sig tvungna att ta upp händelsen. Vreden är nog på väg att övervinna rädslan hos många svenskar nu.

Aagård är bara för dum för att kommentera egentligen, men om han tror att han kan vinna tillbaka folk till den "goda" (= onda) sidan genom att stämpla dem som rasister på grund av deras välgrundade oro lär han vara ute i ogjort ärende. Sådant fungerade för några år sedan, men inte längre.

Ja. Det skulle även behövas en oberoende sanningskommission. Helst ledd av utländska forskare/experter. Danskar kanske?

Peter Sutherland, toppfolkmördare, ställer sig nu på den här trådens sida i mediekriget! Han vill, precis som andra trådfavoriter som Cwejman, Korn, Heinö etc, se en nationalism byggd på värderingar!

https://twitter.com/PDSutherlandUN/s...54435523424256

Kommer någon i den här tråden att fatta att det de menar med nationalism och det svenne banan menar inte bara "inte är samma sak", utan att det är direkt motsatta saker? Nej, förutom de tre-fyra hyggligt intelligenta skribenterna så kommer det gamla vanliga gagget att fortsätta in i 2016. Timbro kommer att länkas, "identitetsvänstern är på tillbakagång" och "nu vänder det".

Gott nytt år!

Jag vill nog påstå att det finns en insikt i tråden om skillnaden mellan Erdogan-nationalismens öppna turkiskhet och kurdisk nationalism. Mellan sovjetisk sund medborgarpatriotism och estnisk nationalism framför ryska stridsvagnar.

Inte bara moraliskt och principiellt - utan efter vad som är empiriskt, praktiskt genomförbart. Erfarenhetsmässigt är en amerikanjugoslavism inte bara förkastlig att försöka införa utan dödfödd. Långt mindre disparata folkgrupper än de som ryms inom Sveriges gränser idag, har levt sida vid sida i århundraden i statsbildningar som nu ligger på historiens skräphög. Turkiet har med oändligt hårdare nypor, styrmedel och geist i ett sekel misslyckats komma i hamn med den assimilation som Karlsson skissar i skrivbordsdoktriner om öppen svensk kulturentitet.

Inte ens Cwejman tror på sin egen text om medborgarpatriotism, visade det sig när han diskuterade den här på Flashback. Det var mest en from förhoppning om att allt skulle ordna sig av sig självt med tiden.

Tänk på det. Inte ens en av de mest framtidssäkrade liberalerna i landet kan uppamma självsäkerheten att verkligen propagera för samma potemkinkulisser han målar i G-P, så fort de ifrågasätts. Flashback-Cwejman inser att det både är fel och ogörligt att skapa den nationella sammanhållning G-P-Cwejman efterlyser.

Varför? Jo, eftersom han läst den här tråden och känner en förlorad sak när han ser den. Vilket ju vänder ditt resonemang lite på huvudet.

Wästbergs konstaterande att muslimer utgör hälften av internerna i franska fängelser är politiskt och medialt sprängstoff i Sverige, jag tror inte att liknande uppgifter har förekommit i MSM tidigare, men texten bryter ny mark även på andra sätt.

Jämförelsen mellan islamism och fascism/nazism är visserligen inte ny men Wästberg fokuserar snarare på samtidens reaktioner inför vår tids verkliga fascister.

"Ursäktskulturens förespråkare pekar på de förödmjukade och nedtrampade och på vår egen skuld. Ungefär som man urskuldade tyskarna med Versaillesfredens förödmjukelse, tills Churchill genom att nämna verkligheten vid namn räddade oss från nazismen."

Denna "ursäktskultur" har i allra högsta grad format mediernas mörkande av mångkulturalismens misslyckande och Wästberg väcker indirekt frågan om man vill vara den som teg eller ingrep mot islamismen.
Han ger också en känga till den kvävande kulturrelativismen när han konstaterar att talet om civilisationernas kamp är att "smickra barbariet".

Få skribenter i MSM har tidigare tagit upp det faktum att dagens islamister dessutom själva beundrar Hitler och nazisterna, även om Erdogan nyligen gjorde det omöjligt att förneka. Wästberg påpekar t.ex. att Mohammed Merahs "uttalade förebild" var SS Einsatzgruppen.

(Det fanns som bekant ett reellt samarbete mellan nazisterna och Muslimska brödraskapet som bland annat resulterade i att "Mein Kampf" översattes till arabiska med titeln "Min jihad" och muftin av Jerusalem entusiastiskt assisterade i bildandet av en egen bosniakisk SS-divison.)

Islamisternas nazihyllande blir förstås enormt komplicerat för svenska vänsterskribenter som av strategiska skäl, vilket Arpi tydligt har visat, brunmålar i det närmaste varenda meningsmotståndare för att förstärka vänstervridningen i debatten. Det är snarare handlingsförlamning inför den paradox som heilande islamister orsakar i vänsterns världsbild än "slöhet kallad tolerans" som gör att skattepengar fortfarande regnar över extremister i Sverige.

Wästbergs text är trots att den handlar om Paris genomgående en kritik av den svenska undfallenheten inför islamismen, vilket blir explicit i följande stycke.

"Ledande feminister som Julia Kristeva och Helène Cixous har för övrigt kritiserat det konservativa islams kvinnosyn med en kraft som med få undantag (Nalin Pekgul) inte märkts i Sverige."

Wästberg svingar inte vilt utan med precision mot det ideologiska självbedrägeri som gjort att Europa står oförberett mot islamisternas attacker, både inom politiken och på fältet.

Det bådar gott att Expressen på årsdagen av attentatet mot Charlie Hebdo publicerar Wästbergs text som inleds med uppmaningen:
"Den islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler."

Och som en händelse kommer då en liten påminnelse från den nya "Svenska" mångkulturella verkligheten:


http://www.dailymail.co.uk/news/arti...SIS-video.html

När kommer denne man bli intervjuad i Svenska medier? Skall han få ett samtal från Sahlin?

Ojoj. Vad är detta?


http://www.svd.se/inga-fler-ursakter/om/ledare

Att den här typen av resonemang kommer ut i etern är illavarslande för den postmoderna och kulturrelativistiska identitetsvänstern. Att börja kräva samma skyldigheter (och rättigheter med för den delen) av alla invånare går stick i stäv med mångkulturparadigmet inom svensk politik. Att en ledare dessutom påstår att grundproblemet i Köln inte är "patriarkala strukturer" i allmänhet utan att invandrade män tar med sig seder och bruk till sitt nya "hemland" är ett steg i rätt riktning. Tänk när den debatten kommer till Sverige; den svenska PK-vänstern kommer få frispel.

Nyårnatten i Köln är toppnyheter inom stora delar av Europa, men inte i Sverige (av uppenbara anledningar). Att svensk media inte vill rapportera om detta visar hur tillrättalagd den svenska nyhetsrapporteringen är i frågor som hotar den svenska mångkulturen. Att denna nyhet hotar det svenska etablissemanget blir extra tydligt när man har i åtanke att Sverige tillsammans med Tyskland tog emot det överlägset största antalet av alla "flyktingar" förra året. Om folk blir medvetna om att det som hände i Tyskland lika gärna kan hända i Sverige kommer nog folk få sig en ordentlig tankeställare. Vi kan nog redan på förhand räkna ut hur våldtäktsrik den kommande sommaren kommer vara.

I Sverige har den feministiska reaktionen på händelserna i Köln i stort sett följt det gamla vanliga mönstret:


http://nyheteridag.se/efter-sexattac...-mot-vita-man/

Jag tror Köln kommer att vara den stora vattendelaren. Man kunde tro att dåden i Paris skulle vara det, men där kunde media komma undan med att skriva om hur det endast var en liten minoritet som var såna nidingar och att det därför är så fruktansvärt fel att kritisera en hel religion. Men i Köln var det 1000 personer inblandade och hur man än vänder och vrider på det så kan man inte få det till att det handlar om en liten minoritet utan om något som är väl etablerat i kulturen. Och hur ska man hantera det? Ska man säga som någon (tror det var borgmästaren i Köln) att kvinnor måste vara försiktiga, och därmed anklagas för victim blaiming? Eller ska man försöka trivialisera det hela och säga att männen bara behöver lära sig att respektera kvinnor i någon kortare kurs? Vilket förstås är både förringande av händelsen och ett erkännande för att invandringen för med sig många problem.

Det går helt enkelt inte att sopa det här under mattan som man kunnat göra med så mycket annat.

Fr a går det inte att påstå att alla dessa 1000 män var talibaner/islamister. Det var 1000 asylsökanden och invandrare från MENA-området. Något helt annat än en handfull terrorister.
Köln är en mycket större vattendelare än Parisatackerna, trots att folk fick sätta livet till i Paris.

Detta kan bli startpunkten för när avigsidorna med mångkulturen verkligen kan debatteras seriöst.

Jag skrev, att jag hade haft lite svårt att tro, att SvDs kulturredaktion verkligen tänkte publicera Hynek Pallas angrepp på åsikts- och yttrandefriheten i papperstidningen på årsdagen av terrorattacken mot Charlie Hebdo... vilket SvD alltså har gjort.

Jag skrev vidare, att det är svårt att avskriva publiceringsdagen som en slump. Men, jag tänkte på Hanlons rakblad... och var trots allt inte säker på, hur kulturredaktiones otroliga smaklöshet, att välja årsdagen av terrorattacken mot Charlie Hebdo för ett angrepp på åsikts- och yttrandefriheten, skulle tolkas.


Dock... mot bakgrund av den artikel, som SvDs kulturredaktion har valt för att uppmärksamma årsdagen av terrorattacken mot Charlie Hebdo, så verkar Hanlons rakblad inte vara aktuellt. Kulturredaktionen ägnar sidan "Under strecket" (LÄNK) åt en presentation av boken - Who is Charlie?: Xenophobia and the New Middle Class. Bokens författare (Emmanuel Todd) anser, att


https://www.timeshighereducation.com...-emmanuel-todd

I The Guardian redogör Emmanuel Todd för sin teori:


http://www.theguardian.com/media/201...lie-hebdo-line


Även om anmälaren i SvD (Ingmarie Froman) är lite avvaktande till bokens budskap, så ska kulturredaktionens val att uppmärksamma årsdagen av terrorattacken, genom att presentera en bok med dessa anklagelser tillsammans med Hynek Pallas angrepp på åsikts- och yttrandefriheten, rimligen ses som en medveten programförklaring från kulturredaktionen.