Individuell lycka

1933 förklarade den internationella judendomen Tyskland krig. Landet dränerades snabbt på livsviktig utländsk valuta p g a bortfallna exportintäkter. I viss mån kompenserades detta av att Tyskland nu var fritt och således ett attraktivt resemål. Men vi får väl ändå anta att det påverkade importen i negativ riktning. Samtidigt blomstrade samhället upp som en ros och hela världen häpnade över välståndet och lyckan: nu följde en rad uppfinningar som sedan stals av de västliga och östliga mördarna efter massakern och förintelsen av det tyska folket.

Om vi antar att folket är makrokosmos och individen mikro, skulle då samma sak kunna ske på ett individuellt plan om en person helt undvek judemedia, banker, institutioner, ja hela samhället, och slängde alla pengarna?

Skulle man då finna ett välstånd utan like och bli lycklig?

Ursäkta men har jag rätt om jag säger att du har ett horn i sidan till Judar? Har du någonsin träffat en Jude?

Kan du samtidigt förklara varför det här är ett passande inlägg i ett filosofi forum.

lycka är en kontrast till olycka. du kan aldrig vara lycklig utan att vara olycklig, och desto olyckligare dalar du har desto lyckligare toppar har du. om det fanns ett ställe där alla va konstant lyckliga så skulle det helt enkelt va statusquo, meningslöst, eftersom du inte har nåt att jämföra med.

Anser du inte att lycka är ett centralt tema inom filosofin? Om man kan skapa lycka i en stat genom olika åtgärder, kunde man inte tänka sig att samma åtgärder skulle kunna fungera på ett individuellt plan?

Det här är inte rätta stället att avfärda spekulationer om att jag skulle umgås med judar. Nu lämnar vi det.