Citat:
Vad i helvete är det för fel på dig? Jag är ensamstående med 7-årig son och bor i en trea. Får ut 13561 efter skatt och har 1050 i barnbidrag. Iofs har jag fri tillgång till bil men betalar diesel och P-plats själv. Hur fan kan du inte klara dig på din inkomst?
Har jobbat nu i ett år på ett stort teknikföretag. Arbetet går mestadels ut på att hjälpa kunder samt konfiguration av utrustning och viss ärendehantering.
Anställd via bemanning som förhoppningsvis ska resultera i en fast anställning inom kort.
Har jobbat 75% hela tiden och då fått ut mellan 11-12000kr netto. I början på september blev jag erbjuden 100% och högg direkt då det kändes som en utmärkt möjlighet att höja lönen.
Lönen kom igår, och den landade på 14 000kr netto.
Det är som att luften har gått ur mig, jag vet inte vad jag ska göra. Erbjuds jag fast anställning så kommer jag få en något högre lön, men det handlar inte om några enorma summor. En två tusenlappar extra per månad.
Jag har en flickvän som sliter och drar i mig för hon vill ut och resa och jag hade en förhoppning om att min höjning av arbetstid skulle börja ge mig en summa varje månad att spara inför det vilket inte hände. Samtidigt har min far just gått bort, han bor och kommer ifrån ett annat land så nu ska jag från mina 14 000kr betala både resa och hotell i åtminstone två dygn för att gå på begravningen.
Har levt som en råtta senaste månaderna för att betala gamla skulder (vilket jag gjort), och nu är begravningen på gång. Tjejen vill ut och resa kring nyår.
Jag har ingen bil, jag bor i en hyres-etta i ett miljonprogram, jag har i princip inga utgifter att skära i förutom konsumtion och sista "prylen" jag köpte var en mobiltelefon för 2000kr förra hösten, och innan det en dator 2011.
Jag har ingenting sparat och arbetsmarknaden i staden jag bor i är inte blomstrande, och lär inte bli bättre med vår nuvarande regering heller. Jag skulle definitivt kunna flytta och har köplats på lite olika hyresbolag runtom i Sverige, men med ett kapital på hundralappar så är det inte realistiskt än så länge.
Känns som att jag är inmålad i ett hörn och mitt enda alternativ är att jobba vidare bara för att överleva. Hela mitt liv står still och jag är helt blank vad gäller hur det ska utvecklas. Mitt enda hopp är att bli fast anställd och kunna utvecklas internt inom företaget men det är ju processer som kan ta åratal.
Lång post men kände att jag behövde skriva av mig. Finns säkert fler som är/har varit i samma sits. Hur ser ni på eran situation? Vad kan man göra?
Jag vill inte gärna låna pengar för exempelvis en resa men både jag och tjejen har jobb, är ~25år gamla och jag har varken köpt eller rest något dom senaste åren. Det "förväntas" vara fullt rimligt att vi exempelvis tar en semester ihop. Något jag vill både för mig själv och för henne då jag samtidigt börjar få signaler från henne att hon upplever att hennes liv börjar stå still och att jag tråkar ut henne.
Anställd via bemanning som förhoppningsvis ska resultera i en fast anställning inom kort.
Har jobbat 75% hela tiden och då fått ut mellan 11-12000kr netto. I början på september blev jag erbjuden 100% och högg direkt då det kändes som en utmärkt möjlighet att höja lönen.
Lönen kom igår, och den landade på 14 000kr netto.
Det är som att luften har gått ur mig, jag vet inte vad jag ska göra. Erbjuds jag fast anställning så kommer jag få en något högre lön, men det handlar inte om några enorma summor. En två tusenlappar extra per månad.
Jag har en flickvän som sliter och drar i mig för hon vill ut och resa och jag hade en förhoppning om att min höjning av arbetstid skulle börja ge mig en summa varje månad att spara inför det vilket inte hände. Samtidigt har min far just gått bort, han bor och kommer ifrån ett annat land så nu ska jag från mina 14 000kr betala både resa och hotell i åtminstone två dygn för att gå på begravningen.
Har levt som en råtta senaste månaderna för att betala gamla skulder (vilket jag gjort), och nu är begravningen på gång. Tjejen vill ut och resa kring nyår.
Jag har ingen bil, jag bor i en hyres-etta i ett miljonprogram, jag har i princip inga utgifter att skära i förutom konsumtion och sista "prylen" jag köpte var en mobiltelefon för 2000kr förra hösten, och innan det en dator 2011.
Jag har ingenting sparat och arbetsmarknaden i staden jag bor i är inte blomstrande, och lär inte bli bättre med vår nuvarande regering heller. Jag skulle definitivt kunna flytta och har köplats på lite olika hyresbolag runtom i Sverige, men med ett kapital på hundralappar så är det inte realistiskt än så länge.
Känns som att jag är inmålad i ett hörn och mitt enda alternativ är att jobba vidare bara för att överleva. Hela mitt liv står still och jag är helt blank vad gäller hur det ska utvecklas. Mitt enda hopp är att bli fast anställd och kunna utvecklas internt inom företaget men det är ju processer som kan ta åratal.
Lång post men kände att jag behövde skriva av mig. Finns säkert fler som är/har varit i samma sits. Hur ser ni på eran situation? Vad kan man göra?
Jag vill inte gärna låna pengar för exempelvis en resa men både jag och tjejen har jobb, är ~25år gamla och jag har varken köpt eller rest något dom senaste åren. Det "förväntas" vara fullt rimligt att vi exempelvis tar en semester ihop. Något jag vill både för mig själv och för henne då jag samtidigt börjar få signaler från henne att hon upplever att hennes liv börjar stå still och att jag tråkar ut henne.
Rik och ensamboende är en svår ekvation, man måste va två !
