Svenska Akademien: ledamöter och kommande ledamöter, Nobelpriset i litteratur [/Mod]

Det låter spännande. Vad ligger det för händelser bakom detta?


Visst borde vi inom nio år kunna läsa om hur diskussionerna gick? Det vore intressant.


Hedersmedlem!


I entydighetens namn vill jag komma med ett förslag: "Regeringen bör avgå eftersom dess medlemmar är dumma i sina respektive huvuden." Där satt den!


Kan man få exempel på detta?

Anders Piltz, professor emeritus i latin och katolsk präst, hade säkert varit ett fräsch tillskott till akademien. Detta ifall han hade valts in för många år sedan, nu är han säkert lite för gammal för att bli invald. Akademien satsar väl på personer som ännu har en lång arbetskarriär framför sig. Det är lite synd eftersom Piltz hade kunnat erbjuda akademien den kristna världens ord- och bildvärld. Med det sagt vill jag inte antyda att Svenska Akademien skulle sakna kunskaper om den religiösa textvärlden, men det är givetvis skillnad på att vara professionell latinist och präst och inte. Den sittande Akademien har, såvitt jag vet, ingen skolad teolog eller motsvarande. Istället är det författare, litteratur- och språkvetare och översättare. (och en historiker). Piltz skriver vackert om sitt förhållande till kristendomen i sin bok Adam, var är du? (2009), ur kapitlet "Kan man vara kristen?":

"Det ska genast erkännas: jag är impregnerad med kristendom från början, buren till dopet några dagar gammal, och har ytterst sällan missat en söndagsgudstjänst sedan två års ålder. Kristendomen, dess texter och bildvärld, är mitt universum. Barndomens långa obegripliga predikningar med dess sällsamma ord och arkaiska syntax programmerade min känsla för svenska språket."

Vore det inte ett gott val att ha någon som känner den religiösa textvärlden på djupet? Har ni någon invändning mot detta? Bland personer som är yngre än Piltz, vilka skulle i sådana fall vara lämpliga? Två personer jag känner till är Ola Sigurdson, författare till boken Det postsekulära tillståndet: Religion, modernitet, politik och Håkan Möller, som disputerade dels i teologi på en avhandling om Johan Olof Wallin (Den Wallinska psalmen) och senare på en avhandling i litteraturvetenskap (Den Wallinska dikten). Kan tycka att Akademien behöver en sådan impuls. Oavsett om man är religiös eller inte, går det inte att förneka att den "heliga" litteraturen utövar ett aldrig sinande inflytande på litteraturen.

Jo, visst skulle det kanske behövas någon med mer kontakt med den religiösa litteraturen i Akademien -- det finns ju trots allt en rätt mycket spirituell, och bra, litteratur inom den spansktalande världen. Piltz känner jag inte riktigt till, han verkar däremot kompetent, men Ola Sigurdsson vore ett bra val.

Men den jag framförallt skulle vilja se i Svenska Akademien är idéhistorikern Elisabeth Mansén. Hon är extremt bildad, en intellektuell och är dessutom verksam som översättare. Märkligt att de inte valt in henne redan.

Känner inte till Mansén särskilt väl men sinnenas idéhistoria - som wikipedia anger - låter ju spännande. Ett annat förslag, för att spinna vidare på vinkeln om en teologisk impuls, är Ulf Jonsson - jesuitpater och professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet. Håller på och läser hans bok Med tanke på Gud: introduktion till religionsfilosofin och han tycks kompetent.

Jag tycker inte det behövs någon religiös person! Speciellt inte en som skriver såhär dåligt:
" Barndomens långa obegripliga predikningar med dess sällsamma ord och arkaiska syntax programmerade min känsla för svenska språket."
Vadå "programmerade min känsla", va, programmera en känsla? Är det något slags modeuttryck?
Fy tusan!

Om man ändå ska ta en religiös person, är det då inte dags för en muslim? Vilken muslim skulle passa bäst i Svenska Akademin?

Nej, inte heller har någon annan sagt att Svenska Akademien behöver en religiös person som ledamot. Däremot skrev jag att en person som har god kännedom om dom religiösa textvärldarna kan vara ett bra nästa val. En religionsvetare, religionshistoriker, teolog eller något liknande med andra ord. Det ligger en viss grundläggande skillnad i dessa två önskningar. Lite kul att du får något slags neurotiskt utbrott över bara tanken på en religiös människa. -

Sedär, "Caesare", en liten härskare över sin Tråd!

En kritik av hur din föreslagna "religiöst orienterade" person skriver svenska bemöts inte "dvs. osynliggörande", jag som framför kritiken förlöjligas genom att mitt inlägg beskrivs som "ett neurotiskt utbrott". Härskarteknik med andra ord.

Men jag låter mig inte nedslås av så banala och primitiva reaktioner!
Om vi ändrar religiös person till person som är insatt i den religiösa traditionen så kan jag bara upprepa min reaktion att det är svårt att förstå vad detta ska ha med svenska akademien att göra. För övrigt kan man bara konstatera att din föreslagna kandidat använder modeuttryck (alternativt bara visar dålig språkbehandling) vilket indikerar att han inte är lämpad för akademien.

Jag svarade inte på din kritik av hans skrivande eftersom jag inte har för avsikt, eller tror att det är möjligt, att förändra din åsikt om Piltz. Det centrala i min nuvarande ståndpunkt är snarare att Akademien kan behöva en impuls ifrån en som har god kännedom om religiösa textvärldar. Piltz eller vem som helst annan som är lämpad. Att du inte håller med om detta bemöter jag med följande: dom religiösa textvärldarna har alltid påverkat, och kommer troligen också i framtiden, påverka litteraturen. Litteraturen existerar liksom inte i något sekulärt vakuum, utan snarare så har religiösa texter och den "vanliga" litteraturen alltid ömsesidigt påverkat och befruktat varandra. En stor del av den kanoniserade västerländska litteraturen har just arbetat med religiösa texter på ett eller annat sätt (Milton, Dante och många fler). Även när det rör rent sekulära författare (Coetzee, Saramago med flera) är ju dom bibliska texterna en ständig referenspunkt. Att då inte ha en ledamot som har som primära forskningsintresse religiösa texter, är en bristvara. Detta är min motivering till varför Akademien kanske behöver en impuls av sådant slag.

Slutligen: "Härskarteknik". Ofta är det ju så att ovänligt bemötande får ovänlig respons tillbaka. Ditt inlägg var inte av trevligaste sort, därav mitt ovänliga svar till dig. Men om du nu tog illa upp ber jag givetvis om ursäkt. Det var inte mitt uppsåt att på allvar förödmjuka dig.

Så du motiverar ditt tidigare svar som bara visade upp den lägsta formen av härskarteknik med att mitt inlägg "inte var av trevligaste sort". Så för att undvika att utsättas för härskarteknik från dig bör man skriva "trevliga" inlägg dvs. hålla med dig? Mitt inlägg innehöll inget som berörde din person. Sedan följer du upp med den formulering som blivit gängse i dagens medievärld "om du nu tog illa upp ber jag givetvis om ursäkt". En villkorad ursäkt som på ett försåtligt sätt lägger skulden på den som "tog illa upp". Det är inget annat än vanlig mobbarursäkt, "oj, gjorde det ont, oj, det var inte meningen". Så ursäkten gäller inte din uppvisning av härskarteknik, den gäller bara om "någon tog illa upp". Sen fullbordar du med en försäkran att du inte "på allvar" avsåg att förödmjuka mig. En stilig uppvisning av en religiöst intresserad (och förmodligen även "religiöst orienterad") person. "Martin Buber" på flashback!

Gunnel Wallquist var religiös, Birgitta Trotzig var det. Detta är exempel på den religiösa-kristna tradition Akademin har. En OK tradition, den kan väl upprätthållas.

Och någon muslim blir det nog inte (som Pius XIII föreslog), Akademin må vara PK men inte så PK. Och Akademin arbetar med svenska språket, där har islam haft marginell påverkan. Kristendomen däremot, enorm.

Nota bene och som allmän reflektion, Akademin är en arbetsinstutition. Man har skrifter att utge (ordlista, ordbok, mycket annat också) och är inte en bara en middagsätarklubb.

Det finns intressant information om akademiens sammansättning på websidan http://www2.svenskaakademien.se/akademien/historia/mer_om_akademiens_historia/1900-talets_senare_halft. Där kan man läsa bl. a. följande:

Vad detta innebär och hur det har tolkats har varierat över tid. Det framgår att den förstnämnda kategorien har vunnit mark och nu är litteraturen väl representerad av ett antal författare. Vidare gäller:

Personligen tycker jag det är en välgörande utveckling att prästernas inflytande i akademien och indirekt (om vi ska tro akademiens programförklaring) på det svenska språkets utveckling har minskat.
Att ge en person som har erhållit sin språkuppfattning på följande sätt:


inflytande i akademien tycks mig rent kontraproduktivt för akademiens syfte vilket är: