Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om man tar någon som Henrik Arnstad så får hans lögner om sig själv som expert och forskare legitimitet för att vi har ett etablissemang som accepterar hans lögner för den goda saken skull. Folk blir alltså lurade just för att han inte är anonym utan lyftas fram av media som någon man kan lite på. Skulle Arnstad anonymt på Flashback berättat att han är expert och forskare skulle hans påhittade titlar tas med den rejäla nypa salt de förtjänar.

Sen kan man ju argumentera för att fler och fler tillslut kommer förstå att Arnstad är en bluff, men då är skadan redan skedd. En debatt med enbart anonyma personer där endast åsikterna har något värde skulle självfallet vara att föredra för alla som inte tycker man ska mobba och skrämma sig till oförtjänt makt.

Det här är en sorts förebyggande uthängning som riktar sig till journalister och tyckare. Man måste visa att det inte går att ge sig på DN utan att det blir konsekvenser. Om Formgren hade läst ett mer flumbetonat ämne så hade hon nu börjat upptäcka att det blir svårare och svårare att få godkänt på tentorna.

Ivar Arpi som skrev om Wolodarskis "agendasättande journalistik" har också skäl att vara orolig. Fotsoldaterna är redan igång att sätta någon sorts rättshaveriststämpel på honom, kan man se på Twitter. Och de tyngre officerarna i kriget, som Johan Norberg kommer med det ännu tyngre artelleriet.

http://unvis.it/www.metro.se/kolumne...ZtVKVFVjWC6PM/

Nä, men det kan funka under andra förutsättningar, exempelvis att någon offentlig person eller organisation med auktoritet introducerar den anonyma skribenten, och denne skriver om saker som är svåra att kontrollera (vilket jag uppfattar som din ståndpunkt också).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_...%B6rfattare%29

Men påståenden om insiderkunskap och expertis är ett större problem när det gäller publika figurer. Vi ser det varje dag i varje nyhetssändning. Media som ger personer hög status de inte förtjänar med fejkade titlar. Ska man som anonym göra samma sak krävs det en jävla massa jobb. Lyckas man som anonym övertyga om att man har insiderkunskap och kontakter så har man på något sätt förtjänat att folk tror på en, även om det är en lögn. Som publik räcker det att vara vän med någon kulturmarxist på SVT för att fritt få propagera för sina åsikter med påhittad identitet och expertis. Det är ett mycket större problem än anonymitet.

Ja, men det är ju min poäng, då får anonymiteten legitimitet genom någon offentlig organisation. Då är det inte anonymiteten som är problemet utan den höga statusen allt får för att det är någon känd som legitimerar den.

Och journalisterna har utsett henne till makthavare, vilket de använder som skäl för outa henne och angripa hennes person, istället för att bemöta hennes argument och uppgifter, såsom de framgår på pappret/skärmen, utan koppling till hennes person/persona.

Snart i Studio Ett
Tas fallet Julia Ceasar upp. Flahbackskändisarna Anna-Lena Lodenius och Jack Werner skall medverka.


http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6245952


Skulle tro att det bli rätt mycket pro Hamrud (kvinnan med det ovårdade håret)

Jag menade offentlig, inte känd. Det man kan tänka sig är problematiskt är att Snaphanen lyfter fram någon som är anonym. Men Snaphanen har ingen betydande status som gör att det blir problematiskt enligt mig. Om DN eller Aftonbladet lyft fram henne hade det kunnat vara ett problem, men då är inte problemet att hon är anonym, utan att hon får oförtjänt status genom DN eller Aftonbladet.

Salongsbolsjeviken Linderborg träffar rätt och det är ju det som är den poetiska rättvisan med Julias krönikor. Genomslagskraften som före detta uppskattad journalist på Sveriges största dagstidning. Hon har lånat sig av DN:s förmenta trovärdighet, det som Wolodarski marknadsför och framhärdar som MSM:s överlägsenhet kontra de resurssvagare alternativa medierna. En trovärdighet som genom Julias försorg bet och biter Bonnier i arslet. Det är fan lite gulligt.

Du har rätt där. Det är ju snarast hon som har lyft fram Snapphanen genom sitt skrivande där.

Här slår du huvudet på spiken och jag har ofta tänkt precis samma sak själv. Det är därför det är så skadligt när Mattias Karlsson börjar yra om neofascism och startar krig mot ffa Fria Tider men även Motpol. Varför inte bara vara tyst och nicka artigt när man passerar varandra på stan, så att säga.

Hela det politiska samhället ända bort till SDs högerdel (Eller ja, det finns väl bara en del, kommenderad av Karlsson själv) lider av det här syndromet och det innebär att man aldrig står enade och aldrig kan sätta riktig kraft mot motståndaren när det behövs som bäst.

Bara som ett bland många exempel - nu så kommer varken Arpi eller Gudmundson backa upp Formgren trots den behandling hon utsätts för.

Och tur är det för hade de gjort det hade de fått sparken samma dag. De måste agera mer försiktigt, och skärpa retoriken i takt med SD:s ökande opinionssiffror, som nu paradoxalt nog är det som står emellan oss och den totala diktaturen.