Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Hur du kan få dagens situation till "Fascism" är för mig obegripligt. Vilka likheter ser du i dagens samhälle med Mussolinis Italien? Dessutom vill jag kalla Fascism för vänster och inte höger.

Tror ni det finns mycket nämnvärt kvar från SvP nu? om man skall starta ny organisation så vill man knappast ha med de som har misslyckats på maktpositioner. Följande individer har jag respekt för
-straybullet
-martin ekedahl
-nils eric hennix
-jan milld.

Sedan finns det nog flera till som inte passar in i NMR och som hade kunnat bli ett bra team tillsammans med mig(jag är rätt ung nu trots allt). Problemet är att det är svårt att få rullning på en organisation, lätt att det dör ut pga att folk inte är beredda att bidra eller att man inte är tillräckligt bra på att motivera medlemmar.

Att en person "har misslyckats på maktpositioner" behöver inte nödvändigtvis betyda att de har agerat fel, utan kan vara ett resultat av andra omständigheter bortom den individens kontroll. Kanske åtgärderna var riktiga men omständigheterna för svåra. Kanske spelade slumpen en större roll för utfallet av åtgärderna.

Min inställning till andra nationalister är annorlunda, då jag hellre ger människor en ny chans att visa vad de går för, istället för att avrätta dem. Övning sägs ge färdighet och kanske har de blivit visare av sitt tidigare misslyckande. För övrigt kan en människa misslyckas på en plats, för att istället lyckas på en annan.

Men jag är ändå nyfiken på hur du vill att det nya partiet ska vara? Du är emot parlamentarismen och verkar kritisera SMR för att agera inom dess ramar. Är det väpnad kamp som är först på dagordningen? De personer som du räknar upp synes mig vara sådana, att de vill agera parlamentariskt.

Nej jag har kritiserat NMR för att förespråka allt för utpräglad parlamentarism i ett framtida styre(Klas Lunds förslag verkar inte helt genomtänkt).

Jag tycker man skall nyttja demokratin till sin fördel så länge detta låter sig göras(om man inte blir förbjudna eller liknande).

jag skulle absolut kunna tänka mig att ta in en fd SvP styrelsemedlem i ett nytt parti och ev ge några av dessa inflytande(tror det kan ha sina fördelar). Jag vet inte om jag själv hade presterat bättre som styrelsemedlem när SvP var aktiva men nu är jag förhoppningsvis betydligt visare.

Givetvis kan det vara förutsättningar omkring som påverkade mycket också, har själv haft viss kontakt med Anders Ärleskog och han skulle nog passa på en lägre position. Jag är trots allt bara omkring 23 år nu och har fortfarande mycket att lära, kanske är det bättre om jag satsar på företagande nu och lyckas inom det först. Dock är det uppenbart att SvP misslyckades med att presentera konkreta förslag över bland annat nytt styrelseskick(NMR lyckades iallafall vara konkreta och presenterade ett halvdant förslag) men även program över arbetsmarknadspolitik(kom först efter valet) var kassa också.

Jag har som princip att inte kritisera om jag inte kan presentera bättre alternativ, jag tror jag själv kommer skriva ett partiprogram och publicera(har kommit en bra bit på vägen via en blogg redan).

Hmm, man kan undra vad han tänker när han läser att "han skulle nog passa på en lägre position"? Han som en gång var ämnad för de allra högsta ämbetena. Kanske ska du överlåta de diplomatiska subtiliteterna till någon annan i det nya partiet och ägna dig åt de ideologiska frågorna?


Nej, vi lever i en tid när individernas önskemål måste träda tillbaka för folkets bästa. Du är ämnad för stordåd och det är ingen nackdel att vara ung med all den entusiasm som den medför. Äldre brukar vara mer försiktiga.


Helt riktigt! Detta var ett stort misstag, att säga sig vilja avskaffa demokratin och inte ha en trovärdig plan för statsskicket. Det hade varit bättre att ligga lågt i den frågan, för detta skrämde bort många potentiella väljare.


Ja, det var så dags då. Kanske skulle partiet ha varit bättre förberedd i dessa frågor tidigare?


Var hittar man din blogg och partiprogram? Det skulle vara intressant att läsa hur du tänker...

Nu så här i efterhand så tycker jag nog ändå att partiledningen agerade helt rätt som la ner partiet. Detta är helt klart mycket bättre än att man hade fortsatt verka som ett marginellt parti utan några som helst chanser att etablera sig på riksdagsnivå och som i bästa fall hade lyckats komma in i en kommun eller två, något som med facit i hand verkar osannolikt ens det. Möjligen hade SvP lyckats utvecklats till något annat om inte SD redan hunnit muta in allt som har med invandringspolitik och andra konservativa värdefrågor till område men detta skeppet har tyvärr seglat och det finns inget att göra åt det. Det enda man kan göra är att fokusera på metapolitik samt att arbeta för att påverka/infiltrera Sverigedemokraterna då detta är de redskap som vi är tvugna att arbeta med. Allt annat är rent önsketänkande.

Att infiltrera SD är nog ännu mindre realistiskt, tror det är lättare med något annat parti i sjuklövern. SvP och NMR låg för nära varandra(båda är nationalbolshevistiska) för att båda skall kunna överleva.

Problemet verkar vara att ledningen inte har fått med sig aktivister, delvis är det pga deras egen inkompetens men det verkar åven som om den nationella rörelsen utanför NMR mer eller mindre dog ut efter valet(problem syntes redan innan).

Tror faktiskt att det är betydligt mer realistiskt att försöka arbeta med SD istället för att starta ett nytt parti från scratch, men att försöka påverka även andra partier kan så klart även det ha meriter.

Vad gäller SvP och NMR så var min uppfattning att båda kom från en liknande bakgrund men att SvP gjorde en seriös ansträngning att bli mer mainstream utan att för den saken skull ge avkall på vissa livsviktiga ideologiska frågor. På slutet så framställde man sig mer eller mindre som SD fast med en invadringspolitik som innefattar repatriering. Även om det givetvis fanns fler skillnader än det så tycker jag ändå att det är talande för hur SvP utvecklades.

Tror ärligt talat inte heller att det finns en framtid för NMR som politiskt parti även om SvP nu är borta. Betvivlar starkt att det finns utrymme för något annat ideologiskt liknande parti på högerkanten att toppa SvPs resultat i riksdagsvalet.


Tror inte det har med aktivisterna att göra, det finns helt enkelt inte utrymme för något nationalistiskt parti i svensk politik som driver invandringsfrågan så länge som SD finns där och fortsätter att växa. Även om nu NMR faktiskt skulle ha fler och mer välmotiverade aktivister så förändrar inte det den nuvarande situationen där människor inte är beredda att rösta på ett "hårt" nationalistiskt parti och att SD redan är etablerat.

Jag tycker SvP var ett modigt försök att få till stånd ett nationalisitiskt politiskt alternativ men tyvärr så fungerade det inte. Det var värt ett försök när det väl startades men det finns ingen poäng med att försöka hålla liv i en häst som redan dött.

Jag kommer personligen försöka bygga upp någon form av organisation, vet ej om det kommer bli parti av det dock. Just nu når jag nog ut mest till andra nationella och min förhoppning är att jag kan påverka dessa åt ett bättre håll. Problemet med många nationella/nationalsocialister är att vi är alldeles för empatiska och inte är beredda att göra det som behöver göras.

Mitt förslag på partiprogram https://www.dropbox.com/sh/t26genwkq...eJXw-Zy7a?dl=0 (som odt).

Det är ganska dumt att ställa upp i val om man inte kan demonstrera styrka eller få andra fördelar(ex komma upp i 1% och få gratis valsedlar). Just nu är en röst på NMR mest strategiskt(tror jag iallafall).

Anser inte att man kan dra slutsatsen ifrån svp:s fiasko i valet att det inte finns utrymme för ytterligare ett nationalistiskt parti i Sverige idag. På nd:s tid var det definitivt så men nu är opinionen mot invandring så stark att det är en annan situation. Drar man den slutsatsen så bortser man helt från svp:s helt urusla skötsel som parti. Det räcker liksom inte att säga att vi finns och är nationalister. Man måste etablera sig så att människor vet att man finns och ha en seriös framtoning när man kommunicerar sin politik utåt. Svp var från början ett mycket lovande projekt men man gjorde ju i princip allting fel efterhand och det blev väldigt tydligt att man styrdes av människor utan någon som helst förståelse för hur politik fungerar.

SvP är bra exempel på hur illa det går om man inte har tillräckligt bra folk som leder, att vilja väl räcker inte utan det krävs kunskap och intelligens.

De som ledde SvP var vanliga arbetare och detta fungerar inte(se "förslag på ny organisation"). Vi behöver folk som har erfarenhet av att ex driva företag och som är kunniga inom politik som leder, inte betonghåltagare och lastbilschaufförer. Att tro att "vanligt folk" skulle vara lämpliga att leda en opposition i dagens läge är helt felaktigt, vanligt folk kan göra ett stort arbete lägre ner i en organisation(vi måste tänka likt företag).

Det gäller också att inse sina misstag och erkänna detta, alla gör fel ibland(bara att vissa gör det mer ofta) men det krävs att man är en riktig man för att man skall stå upp och erkänna det. Jag lyssnade för mycket på motgift när det gäller Ukraina, var allt för positiv till parlamentarism och folkstyre, trodde på keynesiansk ekonomi(vilket jag nu har gått ifrån allt mer). Man får helt enkelt acceptera att man ibland låter sig påverkas av andras propaganda. Bättre att inse sitt misstag än att göra som motgift och stödja den misslyckade ukrainarevolutionen in absurdum.

Jag hade en kortare diskussion med Björkqvist och han hävdade att han under lång period fick arbeta gratis med realisten, detta samtidigt som SvP lade stora summor pengar på nära meningslösa postutskick(vet ej om Björkqvist var helt ärlig när det gäller hans lön dock). Jag själv trodde faktiskt på att försöka nå ut till massor fram tills SvP:s katastrofresultat då verkligheten kom ikapp.

Håller inte med om särskilt mycket här. Det är inget fel i att vara arbetare. Däremot har det slagit mig att det kanske varit ett problem att de flesta i svp är relativt unga. De flesta är ju 30-nånting. Nu talar jag alltså om ledarskapet. Och det hade nog varit bra om någon haft lite erfarenhet av att vara chef. Ett av de allra största problemen var nog subkultur-inställningen. Svp var mycket mer en subkultur och ett gäng av kompisar och bekanta där ingen ville säga åt någon annan än det var ett seriöst parti. Så går det inte att driva en organisation. I kombination med att man faktiskt verkar ha varit extremt dåligt insatta i vår tids stora frågor som judefrågan och geopolitik. Så himla svår var faktiskt inte Ukrainafrågan att förstå för den med minsta koll. Det blev snabbt extremt uppenbart vilket gäng det handlade om. Ukraina var dock långt ifrån det enda felet.


Ett extremt dyrt postutskick var nog inte det bästa sättet att använda pengarna nej.