Den stora tråden om den svenska journalistkåren.

5 år?

Tonåringar läser ju inte ens Metro på bussen till skolan. De knappar på sina smartphones...

Tja... kanske det. Svenska s.k. journalister har sumpat sin trovärdighet. De verkar lustigt nog inte riktigt begripa, att detta var priset, som de betalade, när de förvandlade sig till kampanjjournalister.

Jag vet inte om man behöver en nedsättande benämning.

Desto mer information jag finner om den svenska journalistkåren, desto mer visar den att de inte bedriver journalistik utan ren och skär politisk opinionsbildning även utanför ledar- och opinionssidorna.

Den svenska journalistkåren liknar mer och mer ett gäng vänsterextrema politiker, som tillskansat sig oerhört samhällsviktiga funktioner och bedriver sin kampanj- och uppfostringsjournalistik ohämmat.

Att Internet givit medborgarna möjligheten att såga deras argument offentligt har dock förargat dessa smygpolitiker och därav den nu uppkomna näthatsdiskussionen.

Som sagt en nedsättande benämning behövs inte när en mer rättvisande benämning skulle vara "s.k. journalister" eller "smygpolitiker".

Jag förbereder två inlägg där ett kommer att handla om just näthatsdiskussionen och ett annat om vad debatten om Uppdrag Gransknings program om barnfattigdomen egentligen avslöjade.

Detta ger mig riktigt kalla kårar eftersom det implicerar att manipulation av nyhetsflödet förekommer inom flera områden. Den svenska journalistkårens partiskhet (eller t o m egna hat) är ju extremt tydlig i invandringsfrågan och när det gäller SD.

Vet du vem som skrivit doktorsavhandlingen? Den skulle utgöra mycket intressant läsning.

Britt Börjesson Adjunkt i journalistik, Göteborgs universitet lägger ut texten om vad hon anser att journalistik i Sverige ska vara.

Den som förväntade sig att hon skulle dra en lans för konsekvensneutralitet, objektivitet osv har inte mycket att hämta. Istället fokuserar Britt sin artikel på att försvara journalisternas verklighetscensur (t ex mörkning av etnicitet) genom diverse cirkelresonemang samt halmgubbar.

Stolpskottet går så långt att hon ursäktar censuren med att journalistyrket has professionaliserats!?! Journalister i övriga västvärlden ägnar sig inte åt samma systematiska censur som svenska "journalister". Det innebär tydligen att deras svenska kollegor är mycket mer professionella .

Hursomhelst, det är bra att en Adjunkt i journalistik ärligt deklarerar sin position. Eftersom en utbildare av journalister har den syn på yrket så är det nu mer begripligt varför den svenska "journalistkåren" är som den är.

För att parafrasera Britt, "Lite aldrig på svenska journalister".

http://www.svt.se/opinion/article3237706.svt

Somliga debattörer på den här tråden lider av "akut murvelfobi".

Börjesson döljer ju verkligen inte att hon anser att journalister och redaktioner skall lägga saker till rätta - kanske inte ljuga öppet, men vrida till perspektivet, ordna och beskära så att det som finns kvar blir lättläst och leder i "rätt riktning" för läsarna. Gärna med stöd av en berättelse och litet pedagogiska förenklingar, snarare än en flerspårig analys eller direkta, obekväma fakta.

Tyvärr är det ingen ovanlig inställning bland svenska journalister och mediegurus.

Jo då men proportionerna är konstiga och speglar inte sammansättningen hos befolkningen i övrigt.

Man kan tycka att rekryteringen är väldigt snedvriden. Allt annat än inkvotering av mångfald av åsikter. Bara enfald i åsikter.