Ge oss in i twitter-debatten

Intressant statistik om Twitter från Twittercensus 2014 som onekligen belyser varför det är ointressant att satsa på Twitter utanför Södermalm.

http://www.idg.se/2.1085/1.551622/sa...nns-pa-twitter

Twitterstormarna är alltså bara draget från de kollektiva suckarna från vänstergaphalsarna på Söder.

Om ni vill ge er in i debatten så får ni väl köra såna där förkortningslänkar där ni länkar till era inlägg här om något specifikt ämne så får ni idioterna att läsa era inlägg här istället för att hålla er till de där 140 tecknen eller vad det är dessutom gör ju förkortningslänken att man inte vet vad det är för sida man kommer till så de blir ju inte avskräckta av att se Flashback i addressen.

Dock så är twitter internet för idioter och frågan är om ni vill ha idioterna hit men vem vet någon av de kanske vaknar upp ur koman om den får tillräckligt med relevant information?

hur kommer det sig att alla med idiotiska åsikter verkar samlas på twitter och alla med vettiga på flashback? kanske formatet i sig inte lämpar sig för intellektuella utlägg varför twitter lämpar sig för idioter, men helt klart skulle ju flashbackmobben helt klart kunna påverka valet i stor utsträckning om man mobiliserade sig mot alla idioter på twitter, eller vad tror ni?

^

Folk håller sig till sina egna. Det är ont om feminister här och ont om realister på twitter där. In och twittra, fb:are. Utmana den aldrig ifrågasatta världsbilden hos den i mångt och mycket infantila, paranoida rödvinsvänsterpöbeln.

Väcker upp en gammal tråd, men jag tänker inte försöka ge mig in i "debatten" på twitter igen, fy fan.
Jag skaffade ett konto för ett par år sen, hatade twitter med hela mitt hjärta och kontot föll i glömska.

Kom dock på idag att det kan användas för att valvaka med internationella resultat som plingar in i realtid. Är det någon här som är aktiv på twitter och har koll på vilka hashtaggar som gäller och så vidare ?

När jag loggade in möttes jag av en sanslös massa sinnessjukdom så jag ska försöka klura ut hur man avföljer folk nu.

Jag testade Twitter nyligen, och det är något helt annorlunda. Har märkt att feminister älskar att rapportera folk som argumenterar mot deras världsbild. De första rapporteringarna kan man ta bort själv, men nu måste jag ta kontakt med support.

Det värsta är att jag är inte överdrivet provocerande, säger bara emot efterblivna tweets på #svpol. Inte för att jag bryr mig nämnvärt men det är ett intressant fenomen. Speciellt med tanke på att många som gillat gruppen Maskulint Initiativ på Facebook (inklusive mig själv) också blev rapporterade och fick sina konton avstängda.

Kan man inte ta debatten är det bästa att tysta motståndarna, feministers logik...

Var inne på twitter igår, och kunde konstatera att balansen mellan vänster- och högerdebattörer förskjutits avsevärt sedan artikeln i Avpixlat som finns i trådstarten skrevs 2012. Skränvänstern hörs knappt. Vänsterns favorittillhåll är med andra ord neutraliserat. Vart ska alla rödgardisterna nu ta vägen i internetdjungeln?

De ska Förintas totalt, likt guldhungriga, subversiva, kroknäbbade mutantråttor.

Jag har avhållit mig från att regga mig på twitter och delta i tugget där. Främst på grund av att jag blivit lite försiktigare efter Researchgruppens djupdyk i den anonyma dissidentdjungelns mörkaste hålor, ur vilka man trålar fram allt ifrån småskollärare, pensionerade docenter, allmänläkare och annat elitfolk för exponering i Expressen eller Aftonbladets uthängningsabteilungen.

Däremot är jag en läsare, en lurkare, på twitter. Följer diskussionerna på bred front på swepol bland annat. Kollar vad "fienden" twittrar om, vilka som ryggdunkar och bekräftar varandra etc. Måste säga att det kliar i fingrarna att få lägga upp en användare och ha direktkontakt med Fredriksson på RG, Wååg, Schyman, Ullenhag, Arnstad, Greider, Cantwell, Mattsson och Helin, Romsson, Löfvén och de andra hjonen... Men nej, jag skiter i det!

Däremot har också jag noterat att klimatet i vänsterns egen lilla bekräftelsecircle-jerk kantrat betänkligt. Det är inte lika roligt för dem längre. De är inte ostörda och oemotsagda. De får utstå mycket sarkasm, hån, ironi, skäll och intellektuellt mothugg som man inte alls är vana vid. Välförtjänt så!

På lägre nivåer simmar de verkliga stollarna. Feministapostlarna med självskadebeteende och oklar sexuell identitet som häver ur sig de mest befängda små krior på 140 tecken, men det är kul att läsa ur ett lyteskomiskt perspektiv tycker jag.

Vänsterns främsta vapen numera -även bland etablerade medieprofiler och journalister, är BLOCK-funktionen som man tar till när man håller på att snurras upp på läktaren totalt. Vår vän Grisbrottaren är aktiv och flitig häcklare som jag gärna läser.

Twitter är förlorat. Siste rödvinskommunist tar FNL-flaggan med sig!

Twitter som fenomen är inte förlorat, allt fler ungdomar finner det sociala nätverket lockande. Det är dock förlorat som en plattform för vänsterorienterade individer att kommunicera ostört i.

Även om verktyget är konstruerat på sätt att underlätta att hålla meningsmotståndare på avstånd och utanför gemenskapen så är det bra att hålla i minnet att det finns aldrig något verktyg som inte går att använda på otänkbara sätt till sin "egen" fördel.

Med sitt konto har man egentligen bara 3-4 olika sätt att spela twitter-spelet på, t.ex:

A. Man kan skriva och replikera vettigt och med omsorg använda hashtaggar när det är relevant.
B. Retweet eller favorit för att sprida de kommentarer man önskar få spridning, syftet kan också vara att "se om" sitt egna flöde så att där inte endast är personliga one-liners eller så kan syftet vara att ge uppmärksamhet till en tråd i sin helhet, det behöver inte nödvändigtvis vara den aktuella tweeten man retweetar som är det viktiga: det kan vara sammanhanget eller de iblandade individerna i tråden.
C. Blocka. Detta sätt praktiserar många för att undvika obekväma frågor. Som anonym löper man stor risk att bli blockad, av enda anledningen att man är anonym.
D. Finurliga sätt att klistra in bilder som kompletterar begränsningen på 140 tecken.

Till det ska sägas att det finns ett undantag till det här med att bli ignorerad som anonym vilket är om man har många följare. Har man många följare så är det inte många som reflexmässigt blockar, de vill inte gå miste om en chans att få lite extra uppmärksamhet. Ju fler följare desto större chans att man även får ett svar på en kommentar eller fråga.

Vad man bör veta är att detta bara är en bråkdel av vad man kan använda twitter till. T.ex börjar det bli allt vanligare att tidningsartiklar lägger in länkar till en tweet vilket förstärker en tweets betydelse, fler hittar den - även de som aldrig använt twitter - och kan läsa svar löpande. Är man blockad så betyder det endast att den som blockat inte ser ens egna tweets och tvärtom; en utomstående oinloggad användare kan se samtliga svar inklusive de svar från de som har blivit blockade.

För att återgå till användningsområden så är en vidare syn på saken väldigt enkel: ta upp din meningsmotståndares tid! Om de önskar spendera tid på Twitter så låt dem göra det och se till att det tar dem så mycket av deras tid det bara går, så tar det ifrån den tiden de annars hade använt till att hitta på andra mer samhällsfarliga sattyg. Det finns många tillvägagångssätt för detta men få dem att verkligen vilja svara dig, studera hur de använder twitter och vilka frågor som får svar och undvik de kommentar och frågor som de aldrig svarar på.

Personligen har jag 5 twitterkonton:
1. Jag själv med riktigt namn, yrke osv. Använder det mycket sällan.
2. Ett anonymt konto där jag försöker uppföra mig: http://twitter.com/glamcasvaluir
3. Ett trollkonto. Retar folk och är allmänt störig. Blockad av de flesta, men kommentarerna syns ändå för de som läser trådarna utan att vara inloggad på Twitter.
4. Ett parodi-konto. Skämtar om allt, det fungerar bra och blir sällan blockad. Syftet är att väcka tankeställare och få läsare med "mer inflytande" att tänka utanför boxen och eventuellt på så sätt bidra till debatten.
5. Ett konto där jag låtsas vara en annan påhittad individ, med ett vanligt svenskt namn. Detta kontot fungerar bäst och jag har >4000 följare. Det svåraste är att undvika att bli avslöjad som inte en riktig person. Man får hålla saklig diskussion och välja de trådar och diskussioner som inte finns risk att det blir personligt. Med detta konto använder jag vänsterns metoder vad gäller hur jag blockar osv, medan jag försöker framstå som en socialdemokrat utan vänster- kommunistisk vinkling. Jag tar gärna en debatt mellan vänster- och höger och tar initialt vänsterns sida men håller mig saklig och låter högern poänger få lysa med sin riktighet. Jag lägger mig helt enkelt som en förlorare och tillåter att jag förlorar argumentationen. Jag väljer diskussioner med omsorg och är inte inne så ofta, aldrig varje dag på en vecka; högst 10 tweet på samma dag.

Det finns många fler sätt att använda twitter på, men min tid begränsar mig till dessa 5 konton.

4.

Twitter-vänstern är inte intresserad av någon debatt. Jag hör på TS att han är intresserad av debatt eftersom han aktivt söker sig till motståndarna. Hade debattviljan funnits så hade vi sett dem på flahback och i kommentarsfälten.

Men vad som driver twitter-vänstern är narcissism och bekräftelsebehov snarare än politisk medvetenhet, därav anledningen till att de alltid anammar idéer som har stöd uppifrån samt att de alltid uppträder under eget namn i syfte stärka det egna varumärket och den egna karriären. Hade det funnits politiska drivkrafter hos dessa hade man sett personer som argumenterat för vänsteridéerna även anonymt. Men om det narcissistiska behovet inte kan tillfredsställas så blir debatten helt plötsligt ointressant för dessa.

Dessutom medger inte twitter något annat än korta slagord utan någon underliggande resonemang kring detta.

Är ju ingen poäng att föra en debatt på Twitter när ens meningsmotståndare bara kan blocka en med en knapptryckning. Bara detta har fått mig att avstå från att skaffa mig ett Twitter-konto.