Såå, 46 roande sidor senare..
Att det är sånt agg mot tatueringar

Men jag är föga förvånad, efter ett par års inaktivitet från sociala medier och nyhetsflöden kan jag inte mer än stå och gapa med öppen mun över hur aggressiv stämning det är i luften. Inte bara inför tatueringar - samma mentala skyffen med tillika hetska attityder gapar nu öppet negativt om jämställdhet, pride, racism och what have you.. Näthat var ingen bristvara ens när jag var aktiv senast - men jösses vad det är fart i kanonerna nu för tiden!
Att ni motsätter er folk som tatuerar sig enbart för att det är trendigt kan jag initialt ha viss förståelse för, trots att även det synsättet innehåller rågade mått ignorans och dubbelmoral. Det går inte att syna en enda själ i ett västerländskt individualistiskt samhälle utan att hitta tecken på flockbeteende och pill i näsan. Tatuering är bara en annan livsstil än era trevliga bjudningar, manschettknappar, ljuskronor och lejonfötter - eller hur ni nu lever,
insert lifestyle.
Att sedan ha en diskussionen med underlaget att ni "inte tycker det är snyggt" faller givetvis på eget grepp. Att ni därefter fumlande försöker knyta åsikten till någon saxad slutsats om att personer som tatuerar sig är patetiska.. please. Får jag syna Ditt liv med lupp rodnar du garanterat lika rött som ilskan eller förvirringen du inbillar dig bära runt på mot mig som tatuerad.
Den enda problematiken här som jag ser är den något kvarsläpande negativa bilden som tatuering har i arbetslivet, men även den är på utgående för varje ny generation som passerar. Skulle inte förvåna mig om vi snart får se tatuering som yrkesutbildning.
Nä, livet är alldeles för kort och jag väljer att rista in mina minnen längs vägen, en makalös händelse i taget.