Dags att överge svenska kvinnor!

Det naturliga innebär för mig en intellektuellt fri och utvecklad känslomässig koppling till sig själv. Vilket i sin tur innebär att man kan värdera på flera sätt, inte bara matematiskt t ex. Man kan lära sig saker mer effektivt eftersom man använder fler delar av "sig själv".

Nej det är faktiskt tvärtom men jag är väl medveten om att det är ett relativt ovanligt synsätt i Sverige. Faktum är ju att vi är ett extremt vänsterfeministiskt land i ett internationellt perspektiv. Vilket många svenskar tycker är "rätt" och lika med "sanning". Då spelar det mindre roll alla enorma problem som faktiskt finns. Som t ex mobbing. I stället för att rannsaka sig och fundera över vårt samhälle till helhet så vill man göra det enkelt för sig och hitta på att jag som naturlig man skulle vara ansvarig. BULLSHIT. Ett annat avslöjande exempel är att man försöker låtsas om som att fenomenet inte existerar bland vuxna människor för att förlägga ansvaret för att motverka mobbing på SKOLBARN.


Hoppas man undslipper varning för "OT" men jag svarar för det är en intressant och viktig diskussion.

Som vanligt ett svar helt utan konsistens. Eller rättare sagt, du svarar inte över huvud taget på frågorna.

Jag kan bara beklaga att du inte förstår svenska, skrivet på ett välformulerat sätt. Att du inte varit i kontakt med naturliga värden i livet kan du inte betäcka mig för. Det är ditt problem. Du får fortsätta förlita dig på wikipedia och Aftonbladet. Må gott.

Jag läser inte Aftonbladet. Men kan du kort och koncist beskriva vad naturliga värden är för något?

Och helst vad en "riktig man" kontra "riktig kvinna" är? Dessa två begrepp verkar ju tydligen vara väldigt viktiga för tråden.

Jag beskrev det men du förstod inte. För mig är det obegripligt. Jag gissar att du och jag är extremt olika som människor och har motsatta utgångspunkter kring det mesta, inte minst synen på kärlek etc. Du ska veta att din oförståelse inte är något unikt. Det säger jag av ren ödmjukhet inför dig. Just för att man är ovan att se på en sak på ett visst sätt så innebär inte det att det är felaktigt. Det kan tvärtom vara en vettig och värdefull synvinkel. Men då måste också mottagaren vara öppen för att tänka i nya banor vilket tyvärr inte direkt underlättas av vårt samhälle.

Enligt dig existerar inte manlighet och kvinnlighet. Enligt mig är det en skymf att påstå sådana saker. Ju mer en människa älskar, desto mer "återgår" hon/han (i vår tid) till att vara just kvinna/man. En kvinna är i förhållande till mannen omvårdande, tillgiven, känslig och empatisk. En man är i förhållande till kvinnan beskyddande, lojal, uppgiftslösare och tålmodig.

Jag har aldrig sagt att manlighet och kvinnlighet inte existerar. Jag hävdar bara att det inte finns något rätt eller fel sätt att vara man eller kvinna. Det är upp till individen helt enkelt. Man är betydligt mer saker än sitt kön hävdar jag.

Alla människor som någonsin funnits är mer än sitt kön. Vilket inte motsäger någonting av det jag sagt.

Angående tråden så är det därför det är så svårt för mig att träffa kvinnor. För har man upplevt kärleken så vill man ha den igen och bara den. Och idag kan knappt människor älska längre i nära relationer. Vi måste ändra kurs.

Jag håller inte riktigt med dig. Har omkring massor av människor som lyckas med sina relationer och som verkligen är kära i varandra.

Har verkligen upplevt kärleken och vill uppleva den igen något enormt. Dock känner jag att många människor har ett sånt enormt behov av tvåsamhet vilket gör att de går in i förhållanden lite väl lättvindigt. Jag har gjort detsamma och det blir sällan bra. Därför är jag numera väldigt kräsen av mig. Lite väl kräsen tycker vissa, men jag tycker att det är värt det.

Att folk inte kan älska längre i nära relationer håller jag dock inte med om på något sätt.

ALLA människor har upplevt den stora kärleken enligt dem själva. Men få kan förklara den. Jag förlitar mig enbart på dem som kan förklara vad den innebär.

Min erfarenhet säger mig att det finns olika grader, vilket folk som inte varit med om det vägrar tro på. För vem vill leva utan att uppleva den starka? För då är det ju helt plötsligt sant att det är fel på vårt sätt att leva, eller hur?

Själv tycker jag att det är ytterst osympatiskt att förringa andra människors känsloupplevelser.

Vilket är precis vad alla gör som inte upplevt stark kärlek.

På vilket sätt då?