Substans: Stilnoct (Zolpidem)
Dos: 15 mg
Ålder:19 Kön:Tjej Vikt:59 kg
Tog Zolpidem för sömnbesvär. En grundregel här är att man lägger sig direkt. En dag fastnade jag dock vid datorn och efter bara 15 minuter började jag känna mig lullig. Jag minns att det blev oerhört att skriva normalt på datorn. Fick sitta och knipa ihop ena ögat för att försöka få ihop orden. Som när man är redigt dragen och försöker skriva nyktert. Kände mig väldigt avslappnad och glad. Bestämde mig för att gå upp och när jag väl stod upp kändes marken så mjuk. Som bomull. Jag kände mig som en gummiboll som studsade runt. Därefter satte jag mig på golvet.
Det första jag märkte var att två frigolitbitar brevid mig rörde sig. Med all fokus stirrade jag maniskt på för att försöka förstå vad de gjorde. Jag insåg att de var kära i varandra men eftersom de var så blyga och inte vågade prata med varandra parade jag ihop dom. Kände mig stolt över detta. Därefter började min matta flyga. Jag var otroligt glad över detta och skrek att nu kör vi! satt då och viftade med armarna. Men frigolit bitarna pratade nu högljutt och jag blev vansinnig och skällde ut dom. "vem fan tror ni att ni är? ni förstör åkturen!" när jag skulle fortsätta åka vidare på mattan så hade den blivit sur och ville inte flyga mer. Läxade upp frigoliten rätt rejält med moral prat. De hånade mig och det blev ett väldans liv. Det jag minns härnäst är hur min tvättkorg blåser luft på mig. Jag blev jätte lycklig och fladdrade huvudet och händerna vid korgen. Vilken häftig korg tänkte jag. Den har en fläkt! Men efter ett tag slutade den blåsa på mig och jag satte mig på datorn igen. Jag satte på lite musik på Spotify och det visades en bild på Alesso. Men till min stora förvåning levde han! Han kollade på mig vart jag än gick. Minns hur jag gömde mig bakom föremål för att undersöka om han såg mig. Det gjorde han. Satt och viftade med huvudet för att se om ögonen följde mig. han slutade inte! vad är det som händer? tänkte jag. Nu till det värsta. Jag bestämde mig för att flörta med honom. Tog av mig linnet och försökte vara sexig (asså ) Slutligen började hans ansikte falla isönder och jag nöp honom i kinderna för att reparera honom.
Helt plötsligt vaknade jag upp nästa dag. Har nog aldrig varit så förvirrad när jag insåg vad jag gjorde dagen innan. till min stora lättnad hade jag inte skrivit något pinsamt. Dock har det hänt vid ett par tillfällen nu haha. Börjat skriva om Bengt-Arne mitt i konversationer sen däckat. Historien är rätt underhållande iallafall haha. Har iallfall insett att man måste lägga sig direkt efter att man tagit medicinen!
Dos: 15 mg
Ålder:19 Kön:Tjej Vikt:59 kg
Tog Zolpidem för sömnbesvär. En grundregel här är att man lägger sig direkt. En dag fastnade jag dock vid datorn och efter bara 15 minuter började jag känna mig lullig. Jag minns att det blev oerhört att skriva normalt på datorn. Fick sitta och knipa ihop ena ögat för att försöka få ihop orden. Som när man är redigt dragen och försöker skriva nyktert. Kände mig väldigt avslappnad och glad. Bestämde mig för att gå upp och när jag väl stod upp kändes marken så mjuk. Som bomull. Jag kände mig som en gummiboll som studsade runt. Därefter satte jag mig på golvet.
Det första jag märkte var att två frigolitbitar brevid mig rörde sig. Med all fokus stirrade jag maniskt på för att försöka förstå vad de gjorde. Jag insåg att de var kära i varandra men eftersom de var så blyga och inte vågade prata med varandra parade jag ihop dom. Kände mig stolt över detta. Därefter började min matta flyga. Jag var otroligt glad över detta och skrek att nu kör vi! satt då och viftade med armarna. Men frigolit bitarna pratade nu högljutt och jag blev vansinnig och skällde ut dom. "vem fan tror ni att ni är? ni förstör åkturen!" när jag skulle fortsätta åka vidare på mattan så hade den blivit sur och ville inte flyga mer. Läxade upp frigoliten rätt rejält med moral prat. De hånade mig och det blev ett väldans liv. Det jag minns härnäst är hur min tvättkorg blåser luft på mig. Jag blev jätte lycklig och fladdrade huvudet och händerna vid korgen. Vilken häftig korg tänkte jag. Den har en fläkt! Men efter ett tag slutade den blåsa på mig och jag satte mig på datorn igen. Jag satte på lite musik på Spotify och det visades en bild på Alesso. Men till min stora förvåning levde han! Han kollade på mig vart jag än gick. Minns hur jag gömde mig bakom föremål för att undersöka om han såg mig. Det gjorde han. Satt och viftade med huvudet för att se om ögonen följde mig. han slutade inte! vad är det som händer? tänkte jag. Nu till det värsta. Jag bestämde mig för att flörta med honom. Tog av mig linnet och försökte vara sexig (asså ) Slutligen började hans ansikte falla isönder och jag nöp honom i kinderna för att reparera honom.
Helt plötsligt vaknade jag upp nästa dag. Har nog aldrig varit så förvirrad när jag insåg vad jag gjorde dagen innan. till min stora lättnad hade jag inte skrivit något pinsamt. Dock har det hänt vid ett par tillfällen nu haha. Börjat skriva om Bengt-Arne mitt i konversationer sen däckat. Historien är rätt underhållande iallafall haha. Har iallfall insett att man måste lägga sig direkt efter att man tagit medicinen!