2015-05-21, 12:46
  #64129
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kritta
Hur får man fram ett ungefärligt värde på sin35 och cos35 (grader) utan miniräknare? För sin35 tänker jag att det ska vara lite mer än sin30=0.5, alltså typ 0.55. Går det att få till bättre värden?


Du kan rita en triangel och cos(30) kommer bli sqrt3/2
Citera
2015-05-21, 13:03
  #64130
Medlem
eldoradokaffes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kritta
Hur får man fram ett ungefärligt värde på sin35 och cos35 (grader) utan miniräknare? För sin35 tänker jag att det ska vara lite mer än sin30=0.5, alltså typ 0.55. Går det att få till bättre värden?

Med en Taylorserie kan man räkna ut sin(x) för alla värden på x med godtycklig precision.
Citera
2015-05-21, 16:13
  #64131
Medlem
Om man har
u=1,2,3
w = 4,5,6
v= 7,8,9 (asså bara helt påhittade siffror, kanske inte ens tämjer men whatever) å man skriva dom som en linjärkombination.

Ska man bara Gauss eliminera då? Alltid för att se om de är en linjärkombination? Eller kan man se det på ngt annat sätt?
Citera
2015-05-21, 16:25
  #64132
Medlem
dxdps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
Om man har
u=1,2,3
w = 4,5,6
v= 7,8,9 (asså bara helt påhittade siffror, kanske inte ens tämjer men whatever) å man skriva dom som en linjärkombination.

Ska man bara Gauss eliminera då? Alltid för att se om de är en linjärkombination? Eller kan man se det på ngt annat sätt?

Du kan ju också ställa upp determinanten för de. Det är samma sak som att göra så, men om det(matrisen) = 0 så ...
Citera
2015-05-21, 16:29
  #64133
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av dxdp
Du kan ju också ställa upp determinanten för de. Det är samma sak som att göra så, men om det(matrisen) = 0 så ...

"Visa att vektorerna u=1,2,-3)
v=6,-3,5
w=0,3,7 är linjärt oberoende. ja då ska man ju ta determinanten = 0.

skriv en av vekoterna u, v och w som en linjärkombo av de övriga vektorerna. Då ska man Gaussa. Whyyy?
Citera
2015-05-21, 17:00
  #64134
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Stagflation
Jo, men ibland känns det som jag studerar i timtals medan andra pluggar mycket mindre och kan det bättre. Vad tycker du är den mest optimala studietekniken för räkneämnen som matematik och fysik?
Jag skulle säga att det beror på hur just du lär dig saker bäst. Vet du om du själv har lättast för att lära dig av att lyssna på andra, diskutera med andra, läsa dig till kunskap, genom att mängdträna och göra massor av övningar eller genom att sitta och tänka över ett fåtal lite krångligare övningar?

Ett sätt som brukar fungera väldigt bra för många (men väldigt få använder) är att försöka lära ut det man skall lära sig till någon annan. Då tvingas man fundera igenom det minst en extra vända och förstå det djupare än om man bara skall utföra uppgiften själv. Har du någon kompis eller släkting som läser samma matematik/fysik som du gör och behöver hjälp så har du en guldsits för att bli riktigt duktig.
Citera
2015-05-21, 17:08
  #64135
Medlem
eldoradokaffes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Stagflation
Vad är den väsentliga skillnaden mellan potensfunktioner och exponentialfunktioner? Vi vet att förändringsfaktorn i en exponentialfunktion finns i basen.

Potensfunktioner är funktioner på formen xᵃ för något a. Exponentialfunktioner är funktioner på formen aˣ för något a. Beroende på vilket värde man använder för a i respektive funktion får man olika typiska beteenden för funktionerna. Det speciella med exponentialfunktionen är att dess förändringstakt är proportionell mot funktionsvärdet, medan en potensfunktion saknar ett sådant enkelt samband. Detta gör exponentialfunktionen användbar i sammanhang där förändringstakten är proportionell mot funktionsvärdet. Annars vet jag inte vad du menar med väsentliga skillnader.

Citat:
Ursprungligen postat av Stagflation
Nu ska vi gå igenom en annan typ av ickelinjära funktionssamband. Vi börjar återigen med ett exempel:
Ett fritt fall kan beskrivas av funktionen
s(t)=4,9t2
där s är sträckan i meter och t är tiden i sekunder.
Detta är ett exempel på en potensfunktion. I detta fall återfinns den oberoende variabeln i potensens bas, snarare än i exponenten (som var fallet för exponentialfunktioner).

Hur menar de med "oberoende variabel i basen"?

En oberoende variabel är den variabel som utgör argumentet i en funktion, det värde man s.a.s. stoppar in i funktionen. I detta fallet stoppar man in en tid t i funktionen och erhåller en sträcka s. Tid är den oberoende variabeln och sträckan är den beroende variabeln, eftersom sträckan "beror på tiden". Att den oberoende variabeln är i just basen har att göra med att funktionsuttrycket är en potensfunktion där tiden t är just basen för potensuttrycket.
Citera
2015-05-21, 17:14
  #64136
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
"Visa att vektorerna u=1,2,-3)
v=6,-3,5
w=0,3,7 är linjärt oberoende. ja då ska man ju ta determinanten = 0.

skriv en av vekoterna u, v och w som en linjärkombo av de övriga vektorerna. Då ska man Gaussa. Whyyy?
Du vill ju uttrycka en variabel i de andra variablerna, vilket är samma sak som att lösa ett linjärt ekvationssystem (helt eller delvis). Andra metoder att lösa ekvationssystem fungerar också, men gausseliminering är enkel att använda med matrisnotation och därför lämplig.
Citera
2015-05-21, 17:48
  #64137
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pkj
Okej då får jag x> -1 +- sqrt(1+pi) men hur får jag två fall från det? Är det alltid så att om man har en positiv koefficient framför x^2 att man får två villkor?

Om du löser ekvationen då du har likhetstecken så kommer du att få två rötter. Eftersom olikheten var att andragradspolynomet skulle vara större än ett visst värde och koefficienten för kvadrattermen är positiv så blir det två separata intervall. Om du ritar upp valfritt andragradspolynom i x med positiv koefficient för kvadrattermen kan du se varför - kurvan är ju symmetrisk och därför så är värdet av andragradspolynomet större än noll för x mindre än den lägre roten och för x större än den högre roten.
Citera
2015-05-21, 18:17
  #64138
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Om du löser ekvationen då du har likhetstecken så kommer du att få två rötter. Eftersom olikheten var att andragradspolynomet skulle vara större än ett visst värde och koefficienten för kvadrattermen är positiv så blir det två separata intervall. Om du ritar upp valfritt andragradspolynom i x med positiv koefficient för kvadrattermen kan du se varför - kurvan är ju symmetrisk och därför så är värdet av andragradspolynomet större än noll för x mindre än den lägre roten och för x större än den högre roten.

Okej men jag har två rötter, -1 + sqrt(1+pi) och -1 - sqrt(1+pi). Eftersom jag flyttade över -pi/2 förut så kan jag väl inte jämföra det där med -pi/2?
Citera
2015-05-21, 18:37
  #64139
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pkj
Okej men jag har två rötter, -1 + sqrt(1+pi) och -1 - sqrt(1+pi). Eftersom jag flyttade över -pi/2 förut så kan jag väl inte jämföra det där med -pi/2?

Mycket riktigt, eftersom du flyttade över -pi/2 så skall du nu jämföra med noll. De två intervall för x som ger att polynomet är större än noll är de som i den ursprungliga formen kommer att ge att x²/2 + x > -pi/2.
Citera
2015-05-21, 18:58
  #64140
Medlem
nerdnerds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pkj
Hur ska jag tänka när jag löser -pi/2 < x^2/2 + x < pi/2 ? Alltså skulle bestämma definitionsmängde och skapade det där intervallet. Man kan dela upp i två, men hur löser jag de enskilda? Får jag multiplicera upp osv och lösa som en vanlig ekvation?

De andra svaren är bra. Det är alltid bra om man verkligen förstår karaktären på problemet. Vill bara peka på att man dock även i det här fallet kan låta algebran göra jobbet åt en, i det här fallet med kvadratkomplettering:

-π/2 < x^2/2 + x < π/2
-π < x^2 + 2 x < π
-π + 1 < x^2 + 2 x + 1 < π + 1 ..... (kvadratkomplettering)
-π + 1 < (x + 1)^2 < π + 1
Det undre villkoret är onödigt eftersom -π+1<0 och en kvadrat alltid är positiv. Kvar är bara det övre,
(x + 1)^2 < π + 1
|x + 1| < √(π + 1)
Villkor av typen |y| < c (där c>0) kan alltid skrivas som -c < y < c
-√(π + 1) < x + 1 < √(π + 1)
-√(π + 1) - 1 < x < √(π + 1) - 1

----

Förutom att teckenbyte på båda sidor byter > mot <, händer detta också vid invertering. Allmänt byts > mot < om man tillämpar en funktion f på båda sidor som är monotont avtagande. Men om det är en funktion som svänger upp och ned blir det ju mer komplicerat..
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in