Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jisses vilken käftsmäll på alla i åsiktskorridoren.
Som vanligt krävs det utlänning för att kunna analysera det svenska vansinnet.

Helt klart värt att läsas i sin helhet. Analysen är träffsäker. Sverige beskrivs som "cyklopernas land" Cykloperna är inte lyckliga. De är fulla utav hat och rädsla. De vill inte veta av de delar av verkligheten som inte är som de anser att den bör vara. Några utvalda godbitar:


Det är sannerligen uppfriskande i den gränslösa galenskapen och bedrövelsens tidevarv som vi lever ta del utav alster som detta, där sanningen får leva och det helt enkelt talas klarspråk.

Rubriken är alltså: Karl Ove Knausgårds rasande attack på Sverige

Det är så den styrande eliten ser det. De ÄR Sverige.

Och allting bekräftas ganska bra i följande kommentarsfält:
https://www.facebook.com/dn.se/posts/10152785942576680

Mer blandat nu märkte jag. Trevligt ändå att inte alla svenskar verkar ha förvandlats till cykloper. Sen finns det tyvärr ganska många Polyfemos också. Folk som står där med en påle i sitt öga och gapar om att ingen har förblindat dom.

Det är som att alla jävla ventiler ska täppas igen i Sverige och allting bara möglar sönder sakta men säkert. Sen kommer en Knausgård eller Formgren ibland och sanerar lite genom att öppna en ventil för nånstans måste man ju börja och så känns luften plötsligt lite renare ett tag. Det här kan vi nog fixa ändå. Sen kommer dom jävlarna och skruvar igen ventilerna igen. Inga problem här inte! Alla som öppnar ventiler är nazister, pedofiler och Breiviks!

Jaja. Angående rubriken så kan DN sluta låtsas som att dom inte vet vilka det är han "attackerar".

Det är bra att det är från Knausgård och publicerat av DN Kultur. De som ska känna sig träffade måste för en gångs skull förhålla sig till det. De kommer att vrida sig som maskar tills konsensus är återställd och allt är lugnt och enögt igen i cyklopernas land, men de får i alla fall en liten försmak av framtiden.

Freudiansk rubriksättning är bara förnamnet. Ersättes den rubriken så kan vi nog utgå ifrån att redaktionen i delar följer denna tråd.

Just den rubriken är ju väldigt sympomatisk för hur man uppfattar verkligheten. Man tror verkligen att man är Sverige.

I själva verket så behöver knappast gemene svensk känna sig speciellt träffad då dom han attackerar i artikeln rör sig om en liten bråkdel av befolkningen, mellan 10 & 20-tusen inom media, politik & särintressen. En liten grupp av parasiter som lagt sig som en blöt filt över ett helt land i snart 40 år.

Denna grupp blev förmodligen lite mindre idag. Inte nödvändigtvis för att någon blev övertygad av Knausgård's argumentation, utan snarare för att ett par stycken fick en stroke när det hela publicerades i DN.

Däremot behöver gemene svensk fråga sig varför dessa 10- till 20-tusen parasiter inom media, politk & särintressen har tillåtits lägga den blöta filten över ett helt land i snart 40 år. Var har det organiserade motståndet varit? Var har det personliga modet varit? Varför har parasiterna tillåtits ockupera landet? Vilka slutsatser skall dras?

De små stegens tyranni. Helt plötsligt en dag så upptäcker man att det har varit en tyst statskupp som pågått i det fördolda sedan andra världskrigets, och som nu är fullbordad. För att ta ett exempel: När jag gick i skolan så kunde man fortfarande om man hade tur få en samhällskunskapslärare som var född på 20-talet och var konservativ på det gamla sättet, (tronen och altaret-konservativ). Då var statskuppen i stort sett redan fullbordad, men det var inte så lätt att få syn på den så länge dessa 20-talister var kvar som lärare och myndighetschefer där de fortfarande i någon mån kunde blockera rödgardisternas maktövertagande.

Det är först nu man verkligen kan få syn på den nya eliten. Knausgårds artikel skulle inte kunna vara skriven för 30 år sedan för då hade ingen fattat vad han snackade om, men nu förstår alla direkt att han talar om statskuppen.

Svenskarna har lurats att blanda samman orsak och verkan: Att allt det goda i nationalstaten, folkhemmet Sverige kommer från en politiskt rätt aktivistisk och radikal politikerklass, påhejad av media.

Jag menar ju att det är tvärtom: Det var den homogena, protestantiska, lyckligt fredliga och konfliktfria nationalstaten Sverige som var förutsättningen för en internationellt högprofilerad, progressiv politisk och medial klick.

Det var inte Sverige som hade tur att styras av S, det var S som hade bonnröta att styra över Sverige.

Det handlar alltså om en slags demokratisk immunförsvarsbrist, där det svenska folket av historiska tillfälligheter misstagit ett relativt mycket gott samhälle med ett gott styre, att lita på.

Länk till artikeln av Brattström (cyklopen):
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...onariga-alibi/

Ebba Witt Brattström är den senaste cyklopen, vars otrevliga (för att inte säga oförskämda) text fick Karl Ove Knausgård att tända på alla cylindrar. Som Enoch.Thulin påpekar, så är rubriksättningen mycket avslöjande: "Karl Ove Knausgårds rasande attack på Sverige". Sett genom DNs glasögon så är "Sverige" liktydigt med det politiskt korrekta etablissemang, som förolämpat Knausgård genom diverse ärekränkande jämförelser och motbjudande insinuationer.

För fullständigheten skull finns nedan ett knippe länkar till en debatt i DN och Expressen, som Witt Brattströms angrepp på bl.a. Karl Ove Knausgård resulterat i.

Mats O Svensson (helt obekant för undertecknad) svarade Witt Brattström i DN: Ebba Witt-Brattström blundar för allt som stör hennes tes

Han fick ett mycket orevligt svar: Patriarkatets parnass – så funkar den Ett smakprov:

.. du tror att du kan tjäna dina första gyllene sporrar på det litterära fältet genom att hoppa på ett gammalt feministskrälle som Ebba Witt-Brattström. Men det funkar inte så. Tro mig. Jag har sett detta slags karriärplanering förut, nämligen. Generationer av desperata wannabes har kommit och gått i min omgivning, lyst upp och slocknat som alltför ivriga pretendenter på kulturkullens topp. Många som har tagit sig dit har fått själ och hjärta urholkade och sina liv förstörda, andra har förbittrats för livet. Och det bara pågår. Klart man tappar sugen. Som gammal pojkmamma blir jag dessutom orolig för hur det ska gå för dig, Mats O Svensson. Om du verkligen vill förstöra din begåvning (jo, jag har googlat dina texter), så kommer här råd från en specialist:

Tvetydig formulering i sista meningen... det kan läsas, som hon beskriver sig själv som en specialist, när det gäller att förstöra sin begåvning.

Mats O Svensson svarar: Bryt dig loss från en stelnad konflikt, Ebba Witt-Brattström

-----

Victor Malm (också helt obekant för undertecknad) drog även han en lans för dem, som Witt Brattström smädat i DN.

Ebba Witt-Brattström slirar på sanningen

Witt Brattström replikerade... och var lika otrevlig, som hon var i DN: Malm har inte fattat ett jota

Har månne skilsmässan skapat ett mer otyglat och lössläppt manshat hot henne? Hon skriver bl.a:

"Jag vill också tacka Helsingfors universitet för att jag har min professur där och inte exempelvis i Lund där Malm tycks ha släppts in på forskarutbildningen", skriver hon bl.a. snorkigt. Och:

".. hans uppsåt är grumligt. Egentligen tycks Victor Malm vara ute i ett annat ärende, som har med hans karriärplanering att göra. Han tror han kan plocka poänger från högre ort på att hamra på just mig."

Victor Malm svarar: Witt-Brattström härskar helhjärtat