Sverige anskaffar Archer

Ja det kan mycket väl vara vibrationer från laddmekanismen som gör att man måste vänta en sekund extra för att svängningarna ska upphöra innan man kan avfyra.

Teorietiskt maximum är antalet laddningssteg gånger 2,
inom det avståndsintervall som man kan träffa både med högsta och lägsta laddning.

Pzh2000 ligger väl på max 5 granater och då har Pzh2000
ett par sekunder kortare laddcykel.
Archer kan dock elevera lite högre, använder ur minnet lite större laddningar
och har automatisk laddning av drivladdningarna
(vilket ger en mera förutsägbar laddcykel, f.f.a. på höga elevationer).
Så rimligen borde Archer klara av max 4-6 granater MRSI.

Hur funkar kombinationen Archer/Excalibur/MRSI?

Beroende på granatens mjukvara borde det väl gå att låta några flyga lite omvägar för att få maximal överraskning?

Teoretiskt skulle det fungera men MRSI används främst vid yttäckande beskjutning och Excalibur mot enskilda mål. Naturligtvis borde man kunna förena dessa två och träffa 8 st enskilda mål inom loppet av någon bråkdel av en sekund. Tyvärr är Excalibur en dyr granat, jag tror det är en hyfsad Porsche per smäll.

Åtta minuter var nog vad man projekterade initialt, inte vad det blev. I praktiken så ska det vara minst tio minuter och omladdningen sker inte automatiskt utan manuellt med hjälp av en kran och några soldater. Enligt wikipedia ska Pzh 2000 som har en automatisk omladdningsmaskin kunna laddas om på mindre än 12 minuter av 2 soldater, jämför det med archer som har 20 istället för 60 granater i magasinet och som tar (minst) lika lång tid. Lägg till de övriga problemen och det ser verkligen ut som om norrmännen drog sig ur på goda tekniska grunder.

Svenska FM är helt enkelt inte längre en seriös utvecklingspartner på grund av långt gången kompetensdegenerering inom myndigheten. Bofors är inte längre svenne-Bofors utan BAE Systems Land & Arnament. Varför ska vi göda utländskt ägd vapenindustri med ett dyrt utvecklingsprojekt när vi kan köpa något som fungerar rakt av från hyllan?

Innan man drar en massa slutsatser måste man ha insyn i projektet, det är A o O.

Att ta fram en ny produkt tar sin tid och kräver sina omtag, ofta 2-3 stycken.

Vad jag undrar främst är vilka problem som varit och vilka som kvarstår för att uppfylla kravspecen?

Vilka är Archers fördelar gentemot andra system?

Vilka är dessa nackdelar?

Samt hur vet du att vi "göder" utländska företag, vet du hur många som är från Sverige, BAE(ej Sverige) Kongsberg osv?

Kan vi hjälpas åt att få ned fakta på bordet om detta!

Vi borde kanske tittat på Pzh2000 och låtit Bofors tilverka eldrören och annan industri lite andra saker inom deras kompetensområde.

Det här "jättekomplicerade" projeket består i att mecka ihop en skrotad FH77 med en civil dumper och en automatladdare. Det handlar alltså inte om något avancerat utvecklingsarbete där chassi, system och beväpning utvecklas från grunden. Ändå har man misslyckats så rejält att en intressent väljer att hoppa av. Förstår du nu vad jag menar när jag säger att BAE Systems inte är Bofors?

Att kravspecifikationen från FM var undermålig är en annan detalj som förvärrar för Archer. 20 skott i magasinet? Säg 10 spräng, 4 rök, 3 bonus, 3 excalibur. Skjut av de där 10 spränggranaterna, sedan är det dags att ladda om. Ladda hela magasinet med spränggranater, sitt med rumpan bar när det skriks efter rök och pansarvärn från fronten. Hur kan man släppa igenom en så här dålig kravspecifikation?

Dessutom så har Archer också endast krut till att skjuta 18 granater med maxladdning så i vissa lägen så är det effektiva magasinet inte större än så. Sedan är det stopp och två soldater, förlåt jag menar ännu inte slaktade svenska spädgrisar laddar manuellt om fordonet med hjälp av en lyftkran. Att norrmännen rynkar på näsan är inte så konstigt, 12 Pzh 2000 motsvarar uppskattningsvis mellan 24-36 Archer i stridsvärde. Det enda raka idag är att lägga ner hela skiten och inte slänga mer pengar efter redan förlorade stålar. Kanske det går att oskrota några FH 77 och åter sätta dem i förband. Annars går det nog att hitta några begagnade pzh 2000 eller i värsta fall några fossila ryssmaskiner. Det handlar inte längre om att försvara Sverige, det handlar inte ens om kompetensbevarande inom FM utan det handlar om kompetensåteruppbyggnad inom FM.

Nu ska nog inte Sverige förbereda sig för nytt "Slaget om Kursk" eller för den delen mjuka upp fienden inför ett nytt Soome.
En nästan 60 ton bandhaubiz med 5 mans besättningen är inte vad vi behöver utan något mera lätt rörligt och inte så personalkrävande.

Det finns knappast något scenario där Sverige skulle behöva skjuta stormeld. Stormakt kommer inte anfalla med mekaniserade divisioner enligt gammal Wp doktrin. Fler och fler länder söker system för självgående hjulhaubiz och MRSI samt styrda projektiler.

Den förhållandevis lilla magasinet har troligen sin anledning i det tänkta uppträdandet på slagfältet. Man kan troligen inte få iväg mer än 4-8 granater före man drar på sig fientlig moteld och det kräver omgruppering, då ut ur stridsområdet och räckvidd.

En bandhaubiz är tänkt att stanna kvar i stridsområdet och kräver Lv och annat skydd, då är det bra med stort magasin.

Som ulvhamn säger så finns det mer än en aspekt på haubitsarna. En 60 tons bandhaubits har en rörlighet mellan verkstadsbesöken på kanske 60 mil, en 25 tons dumperhaubits har en motsvarande rörlighet på säkert 600 mil, kanske 3000 mil. Bandhaubitsen kräver ett tungtransportkompani för sin transport till stridsområdet, dumperhaubitsen kräver att man vrider om nyckeln och kör. Archer skulle jag i fredstid inte tveka att köra på bk2 vägar, i krigstid inte tveka på några vägar (annat än svaga broar) Om man sedan måste ha med sig en tgb 40 med ammunition för att ladda om då den planerade ambilen ej levererats ännu så må det vara hänt, med en pjäs som för egen maskin kan tugga i 70 km/h från ystad till treriksröset och tillbaks utan annat än tank och sovstopp så kan jag ta att den inte har störst magasin och att själva pjäsen inte är överlägsen en 77b i något annat än längd på eldrör och integrerad inmätningsutrustning. Archer verkar ha två tillkortakommanden, 1: lite låg magasinskapacitet och 2: just nu lite lägre praktisk eldhastighet än avsett. Vi kommer åt bägge genom att köpa och förbandssätta även norskorna, på så vis har vi dubbelt så många eldrör och med bra stridsledning får vi dubbelt så många granater i målet.

"Pjäs kalle, pjäs östen, ni skall var och en ha minst fem skott mrsi i detta mål klockan 13.48, sedan ytterligare minst fem granater under en minut, därefter förflyttning"

Archer ger såvitt jag kan se om vi bortser från utvecklingskostnaden (vilken ju faktiskt redan är betald) oerhört bra pang per krona.

Det finns inga projekt som bara är att mecka ihop, det är exakt så man gör för att få en för liten budget för ett jobb

Beträffande kravspecen så fanns det säkert bra skäl till vald konstruktion och de skälen köpte även norrmännen!

Men vilka var dessa, det är det som var min fråga.

Sedan måste jag säga och det utan att kunna armen det minsta att backa tillbaka klockan till den gamla FH77 är verkligen galet.

Du ser alltså inga som helst fördelar med Archer, inte ens att en dumper är oerhört underhållsfri, gjord för att köras i kanske ett år utan underhåll?

Varför inte uppdatera till denna i de resterande 20+24 Archer ifall bättre fjädring är att föredra men det kanske gör den sårbarare också!

http://www.volvoce.com/dealers/sv-se/Swecon/products/articulatedhaulers/A35G-FS_A40G-FS/Pages/featuresandbenefits.aspx

Varför skall vi pumpa skattemiljarder i händerna på tyskar och amerikaner eller finnar?
Hade vi haft kvar en värnpliktsarmé så hade FH77C kunnat köpas in istället och vi hade haft hög eldhastighet och lika lång räckvidd men sämre rölighet, dock hade vi kunnat ha 3 gånger så många pjäser för samma pengar.
Archer är under leverans och det är snarare projektledningen som strular än pjäsens kvalitet.