Fejka någon underskrift, med dennes tillåtelse

Hej behöver en underskrift av en person som inte kan ge mig denne.. Jag har tillåtelse till att fejka men hans men undrar vad för eventuellt straff man kan råka ut att få?

Om han godkänner det så lär ingen få reda på det?

Kapitel 14 om Förfalskningsbrott
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som ringa, skall för förvanskning av urkund dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det skulle vara den paragrafen möjligtvis? Det är inget grovt brott då personen i fråga är med på det.

Beror helt på vad det gäller. Som redan nämnts ska inte ansvar dömas ut i ringa fall.

Handlingen kommer knappast ha något värde om man i efterhand kommer på att underskriften är fejkad.
Går det inte att göra allt rätt från början och lösa saken med någon form av fullmakt?

Inget. Folk här är en smula nervösa, men lagstiftningen är mycket tydlig:


Nyckelordet här är obehörigen. Det som är viktigt här är naturligtvis att du har klara papper på att du är behörig att teckna det aktuella namnet (underskriften). Det går att få en muntlig fullmakt, men i många fall formaliserar man tillåtelsen med en skriftlig fullmakt. En sådan kan begränsas till ett bestämt tillfälle och ett bestämt dokument.

Bergakungen: Ordet obehörligen måste också tolkas ur verifierarens (dvs den som "tar emot" dokumentet) synvinkel.
Om det för verifieraren har betydelse att det enbart är den personen som ärendet gäller, som får signera, och att fullmakt inte gäller/har betydelse, och du genom att förfalska signaturen med personens tillåtelse lurar dig runt denna begränsning, så kan det mycket väl vara urkundsförfalskning ändå. Detta eftersom om den som tar emot dokumentet sagt att det inte är okej med fullmakt, så KAN ju inte den du tecknar för, ge behörighet till dig att skriva under, och därmed har du fortfarande obehörligen tecknat hans namn.
Jämför med brottet missbruk av urkund, där det är ett brott att låna ut ett legitimation i syfte att t.ex. kunna köpa ut alkohol, medans det är tillåtet att låna ut ett legitimation för att ihop med sitt eget få loss ett paket på posten med hjälp av fullmakt.

Ta exempel rekommenderat med personlig utlämning. Där är det självklart att det inte är okej att använda sig av fullmakt eller liknande, och därmed kan du begått urkundsförfalskning (då mot posten som målsägare) eftersom du ger sken i att efterleva kravet på personlig utlämning.
Förutom rek/personlig utlämning, så är det i extremt få fall som fullmakt inte är acceptabel.

Huvudsaken är att man är öppen med allt och inte försöker slingra/mygla så är det ingen fara. Det normala är att man anförskaffar en fullmakt från den personen ärendet gäller och sedan visar upp denna och skriver under med sitt eget namn.
Men är system och liknande dumt byggda så kan det gå bra att skriva under med personens tillåtelse. Viktigt som sagt att du är öppen med det och inte försöker luras.

Tekniskt sett är det fortfarande förfalskning samt att du har uppsåt. Däremot är det väl i princip 0% chans att du kommer få skit så det är väl bara göra det.

Dersom personen samtykker i at du fejkar hans underskrift:
Hvorfor kan han ikke skrive under selv?

Dersom personen ikke er psykisk i stand til å underskrive selv, hvordan vet du sikkert at han samtykker i at du underskriver med hans namn?

Dersom personen ikke er fysisk i stand til å underskrive selv, bør det ordnes med en generalfullmakt fra ham til en person han har tillit til.

Synes det er konstigt at en person som angivelig ikke kan skrive navnet sitt, på en klar måte (klart och tydeligt sätt) har gitt deg fullmakt til å fejka underskriften.

Hej !

Läste i min ungdom Kontrakts- samt Avtalsrätt. Där finnes det klart och tydligt reglerat att man inte får skriva under med någon annans namn. Som det dock nämnts tidigare så kan en juridiskt korrekt utfärdad fullmakt vara behjälplig, men då i första hand vid köp där två parter möts och gör upp affären sins emellan (ex bilköp, man införskaffar ett fortskaffningsmedel "för någon annans räkning").

Om det handlar om en juridisk handling av större vikt (Testamente, avslut av Dödsbo, Överlåtelse av Lagfart, Överflyttning av betydenade bankmedel...etc..) så kan man aldrig delegera sin egen underteckningsrätt, och även om man gör det så kan det hända att den juridiska handlingen (dokumentet) ej är giltigt vid ev. process eller tvist.

Om man nyttjar sig av fullmakt vid ett ärende så skall man ALLTID skriva under med sin egen namnteckning.

T.ex. "Undertecknas härmed av "DITT NAMN, för XXX XXX räkning jämte fullmakt".

Generalfullmakt är ganska ihåligt, i många mer seriösa fall krävs det att den specificerar vem som får göra vad i vilken omfattning och under vilken tid fullmakten är giltig.

Nej. Det är ostridigt att "obehörigen" syftar tillbaka på den som egentligen skall skriva under. Det hörs ju på ordalydelsen.
Om jag godkänner att du skriver under så har du behörighet att skriva under något för mig. Vad "verifierarern" som du kallar det tycker är skit samma, han har nämligen inte ett skit med saken att göra.

Ni som inte läst straffrätt på juristprogrammet på universitetet kan ju ge upp redan nu om ni inte håller med Bergakungen här...

Det är fritt jävla fram att skriva under med någon annans namnteckning, sålänge det sker med tillåtelse från den personen. Det framgår dels av paragrafen, som Bergakungen förtydligar ovan. Men även i Gösta Westerlunds böcker, som de flesta av oss läst.


Var någonstans i avtalsrätten står det att man inte får skriva under med annans namn? Har Adlercreutz nämnt det? Avtalslagen? Naaaah!
Däremot är det fetstilta du skrev ovan vettigt, skall man skriva under med annans namn så rekommenderas det att man gör det så att det framgår att det är genom någon slags fullmakt.
Att skriva under med annans namn är dock inget brott, och inte heller ett problem avtalsrättsligt sett eftersom det finns muntliga fullmakter, något ni sannolikt lärde er även om du var ung.

Sidospår, får minderårig "förfalska" målsmans underskrift på muntlig fullmakt från sagda målsman?