Citat:
Ursprungligen postat av
rutigtpapper
Samtidigt är en stor del av den bebyggelse man ser i äldre delar av städerna runt om i Sverige ett resultat av att man låter folk bygga bara det passar in lagom mycket med kringliggande bebyggelse. Precis som på många andra platser i Europa. Det skapade en slags sammanhängande men varierad stadsbild som i dag ses som de mer attraktiva områdena i dessa städer.
Man kanske inte ska låta folk få bygga en stor kuk på en tomt mellan två hus, men samtidigt kanske det är bättre att låta folk avgöra själva hur de vill ha det och ge dem riktlinjer i stället för att kräva att få bestämma varenda detalj...
Som sagt, det var därför det i äldre tid var nödvändigt att ansöka om bygglov, så att planerna för fastigheten kunde granskas av ansvariga myndigheter.
Om du tar fram en gammal planritning från sekelskiftet, så står det uppe i det vänstra hörnet exempelvis: "Granskad utan anmärkning, Göteborg den 21/8 1902", undertecknat: "Carl Fahlström", som var dåvarande stadsarkitekt, och i övre högra hörnet: "Gillad och fastställd af Byggnadsnämnden i Göteborg den 21/8 1902", undertecknat exempelvis: "Helmer Lundstedt", "ex officio".
Grejen är att en sådan här granskning inte måste stanna vid hållfasthet eller att byggnormer följs, utan ritningarna kan dessutom undergå en estetisk bedömning. Stadsarkitekten blir här lite av en stadsplaneringens verkställande makt. Med andra ord, det enda vi behöver se till är att en person som verkligen avskyr nyfunkis utses till stadsarkitekt och så kan allt utom förmodernism stoppas (och arkitekterna förresten inte våga rita något annat).
Så nej, man behöver inte tillåta att folk bygger en stor kuk bara för att de äger tomten.
Vad det handlar om är att tillämpa ett ramtänkande som är av ett slags konstitutionellt slag (motsatsen till nutida svensk konsensustotalitarism), som vi under de gångna seklet tycks ha glömt bort hur det gick till. Total frihet för markägaren att föreslå ett bygge balanseras således av den diktatoriska makten till utfärda bygglov. Det är alltså inte
innehållet som myndigheter, allmänhet eller andra skall ge sig in och styra, utan man styr genom
ramverket.