Marknadsmisslyckande. Finns dom eller är det bara en vänsterbluff?

Ja, finns det sk "marknadsmisslyckanden"? Dvs, att marknaden kan misslyckas med att på optimalt sätt utnyttja de resurser som finns? Eller är det bara en bluff marxister och vänsterfolk hittat på?

Är inte det som sker på marknaden alltid lyckat? Det är ju trots allt människor som frivilligt handlar med varandra, det måste ju leda till bättre resurshantering än om en byråkrat gissar vad människor behöver. På marknaden så möts ju folks intressen i reell mening. Vad tycker ni?

Nja, den är inte 100% men det är det bästa alternativet och mest demokratiska. Marknaden är till viss del spekulativ och kan värdera ett bolag på framtida vinstmöjligheter.

Ta IT-kraschen runt millenieskiftet. Då räckte det med att man kunde skapa en hemsida för att investerare skulle ösa miljoner över dig. Felallokering av resurser, helt enkelt.

Alternativet är ju att staten ska bestämma vad som kommer gå bra eller dåligt. Och att staten är bättre än befolkningen på vad befolkningen vill köpa och ha för service - då är steget inte långt till diktatorer.

Kan lägga till att när marknadsmisslyckanden sker så går företaget i konkurs. De som torskar blir de som arbetar på företaget samt investerare. Ska staten hålla vissa bolag vid liv trots att de inte fungerar så drabbas alla.

Nu är "marknadsmisslyckanden" som sådana inte särskilt intressanta, utan den riktiga frågan är att "om dessa misslyckanden existerar, kan staten lösa det bättre än marknaden?" Om det tvistar de lärda.

Priskarteller på en oligopolmarknad är ett exempel på marknadsmisslyckande i min mening.

Jag tror att staten är bättre än allmänheten på att upprätthålla förbud mot priskarteller. Vad tror du?

Nu är det ju snarare så att staten skapar priskarteller lika ofta som den motverkar dem. Alla som har någorlunda ekonomisk bildning vet också att det finns rätt starka ekonomiska incitament som motverkar kartellbildning på en fri marknad.

Japp kolla upp tragedy of the commons.

Utan regleringar och begränsningar i användandet av allmänna resurser kommer dessa överutnyttjas av privata intressen till en sådan grad att resursen förstörs. Det missgynnar alla och i slutändan även de privata aktörer som tidigare dragit kortsiktig nytta av resursen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Tragedy_of_the_commons

En naturlig motfråga är om det finns några "marknadslyckanden", d.v.s. om marknaden någonsin fungerar som den gör i nationalekonomiska teorier. Även den mest förhärdade neoklassikern måste ju hålla med om att teorierna bygger på en lång rad orealistiska idealiseringar.

Om man dogmatiskt anser att alla utfall automatiskt är "lyckade" om de bygger på frivilliga transaktioner så kan man ju också konstatera att det i så fall inte existerar särskilt många lyckade utfall i den värld vi lever i, som ju präglas av mängder av tvång och inskränkningar av vilka transaktioner som är tillåtna. Några ekonomier där utfallen styrs helt av frivillighet existerar som bekant inte.

Det är inte så enkelt. Det är värt att notera att det socialistiska östblocket hade betydligt värre miljöproblem än det friare västblocket. Statliga regleringar och begränsningar är i sig en källa till missbruk. De är alltid till salu i någon mån. Många jämför marknadsekonomin med en teoretiskt perfekt fungerande blandekonomi, problemet är att det alternativet inte finns.

Kan du utveckla detta? Är det en kritik av den fria marknaden? Jag förstår inte.

Ju färre aktörer, desto mindre risk att kartellen bryts. Men som du säger, ett monopol är en naturlig följd av priskartell på en oligopolmarknad. Vilket jag skulle karaktärisera som ytterligare ett exempel på (potentiellt) marknadsmisslyckande.

Det är bara ekonomiska analfabeter som får för sig att kritisera ekonomer för sitt användande av sterila modeller. Det finns, som du säger, ingen (vad jag vet, det kanske finns någon foliehatt någonstans ) som menar att någon teori eller modell är annat än generella grundprinciper. Och det är väl bara de religiösa fundamentalisterna (marxister, ultralibertarianer osv) som överhuvudtaget får för sig att hävda att de har kommit på ofelbara ekonomiska budord. Resten av ekonomerna är mer inne på att modeller är imperfekta men gör ett bra jobb för att beskriva det grundläggande.

Jag menar, vem (förutom religiösa fundamentalister) skulle någonsin få för sig att hävda att världen består av fullständigt rationella individer som inte bara är nyttomaximerande i alla lägen, utan även klarar av att vara det med fullständig information och att individen och multinationella företag står som jämlikar på en fri marknad? Eller att fullständig planekonomi är världens bästa idé? Nä, blandekonomi av någon sort är vad den absoluta majoriteten av ekonomer förespråkar.

Somalia då? Det utmålas ju ibland som ett exempel på hur statslöshet har visat sig vara en succé (Jag är alltså inte sarkastisk.)