Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Om alla arbetslösa här på FB sökte jobb och byggde ett personligt varumärke istället för att sitta här och gråta hade ni lyckats mycket bättre.

Läs mitt tidigare inlägg 1 sida bakåt. Där ser du att jag försökt. Kan tillägga att jag försökt med praktikplats 6 gånger utan resultat av någon anställning. Om du påstår att jag är en idiot som är värdelös så är det upp till dig att tycka, men du vet egentligen ingenting.

Kom ut ur ditt verklighetsfrånvända vakuum och se verkligheten? Protip: Det finns inte jobb till alla

Vill man inte leva kvar i detta samhälle så får man försöka att antingen lämna eller reformera det.

För er som vill stanna kvar är det vettigt att skaffa sig en relevant utbildning, lära sig saker och sedan ta med det ut i praktiken. Inte svårare än så.

Det känns lite konstigt när du använder ordet vår. Inte kan väl du mena att du skulle vara delaktig, du som endast skall ha utan att bidra. Nu får du allt tänka lite....


Visst, det skall vara lika villkor. Men man är fruktansvärt naiv om man tror att Sveriges företagare skulle vilja finansiera ett projekt som detta. Först skall de starta ett företag genom att satsa sina sparpengar. Lägga ner en massa gratistid för att få igång verksamheten. Förmodligen leva på under existensminimum under en period för att sedan skattas till döds för att försörja folk som inte vill jobba. Ni bidragsivrare är fantastiskt underhållande.

Symbios, skrattar så jag kiknar. Symbios sker när två drar nytta av varandra för sin överlevnad. Du vill inte bidra, det kallas parasiterande.

Var står det att jag inte bidrar? Nu är inte jag arbetslös, men även bidragstagare är konsumenter på vår marknad.



Störföretagens vinster blir bara större och större, samtidigt som de skapar färre och färre jobb till följd av teknikutveckling. Detta är en önskvärd utveckling. Vi måste bara bli bättre på att tänka nytt. Innovation även kallat.

Du tänker däremot som en liten bärplockningsentreprenör som behöver billiga thailändare. Företagsvärlden är större än så.


På vilket sätt hindrar en medborgarlön mig från att bidra? För att jag ges möjlighet att tacka nej till bärplockning och telefonförsäljning?

Fyi, jag och förmodligen 99% utav läsarna på flashback har mer respekt för en person som flippar hamburgare på donken, som arbetar för sin brödföda, än vad dom har för en bidragstagande slyngel som dig med den attityden.

Blir så otroligt trött på personer som dig som tror att samhället är skyldig dig någonting överhuvudtaget. Var glad att du ens blev född i Sverige.

Om samhället faktiskt fick välja så skulle dom inte ens ha tillåtit att en person med din attityd och avsaknad av driv att ens bli född i Sverige.

Donken är ett ypperligt tillfälle för unga att skaffa bra referenser och arbetserfarenhet. Jag känner många personer som började arbeta på donken som nu har högavlönade jobb tack vare referenserna dom fick ifrån sitt första arbete.

Borde man inte ha mer respekt för någon med självrespekt nog att avstå själsdödande jobb än någon som tar vad som helst?

Varför ska man vara så glad att man föddes i ett land med den snabbast växande ojämlikheten i kombination med ett av de kallaste klimaten? Ett land där man tvingas låtsasjobba för att ens beviljas existensminimum?

Definiera driv. Visade inte TS driftighet när han startade knarkodling, eller när han innoverade fram sitt alternativa liv? Eller när han nu vill integreras i samhället?

Vem är mest driftig enligt dig; en bidragstagare som tar hand om sin sjuka mamma, eller en daglönare som tar hand om samma sjuka mamma?

Ja, fast inte med riktiga pengar. De lever p.g.a. att någon ger dem pengar. De lever inte, de är beroende. Fy fan vilken tillvaro.



Du snackar om att uppfinna arbetslöshet, inte särskilt kreativt.

Ja, varför inte. En sådan person är fri, han kan själv försörja sig. Inte vara beroende av andras välvilja.

Det är hungriga människor som jagar bäst. Det är hungriga människor som skapar utveckling. Att leva som en akvariefisk ett helt liv är mig helt främmande. Att bli matad och simma omkring lite. En akvariefisk skapar inte någon framtid. 8 hörn skapar inte nya idéer och nya innovationer. 8 hörn hindrar människor att utvecklas.

I vissa fall kan man behöva flytta eller plugga. Jag har gjort båda i 8 år jobba något halvår hit och dit, flyttade kors och tvärs för jobb. Utbilda mig inom ett yrke ett år är nu arbetslös igen. Har periodvis fyllt ut det med bidrag. Så ser det ut, Du får satsa allt och knappt då fungerar det.

Bidragspengar är riktiga pengar. De är bara omfördelade.

Jo, arbetsbefrielse är eftersträvansvärt.

Det är inte värdigt att tigga eller plocka bär svart för under minimilön i vår tid av produktivitet och överflöd.

Det är skillnad på att vara hungrig och att ha existensångest vilket man lätt får om ens grundtrygghet hotas. Stressade människor tänker inte logiskt och långsiktigt, utan agerar impulsivt och känslomässigt.

Retorisk fråga: Hade du slutat jobba om du fick en medborgarlön på 10-15k? Jag har en känsla av att du fortsatt jobba ändå, kanske bara i mindre skala.

Jaja, man kan skylla på Obama också, men det är orelevant och oriktigt. Dessutom är det okonstruktivt som tusan, när det helt uppenbart krävs en förändring hos en själv. Om man inte börjar med det så kommer det förbli som det alltid har varit.

Har man inte erfarenhet om hur det är, kanske man inte ska uttala sig om frågan?

Faktum är att vi har allt högre arbetslöshetsgrad, allt färre jobb samtidigt som vi blir allt fler människor i Sverige. Som jag själv upplevde det, antingen var det att harva runt på timanställningar, vikariat och deltidsjobb (om man hade tur) eller så var det att börja plugga och därmed tvingas till att ta lån och skit. Jag säger ju det, det handlar inte om en personlig förändring. Det handlar om ett samhälle som vill tvinga dig till att antingen leva i misär eller sätta sig i evig skuld till staten.

Det TS tar upp är ett samhällsfenomen. Trots det snackar ni om er själva, ni snackar om att det är bara att infinna sig i att antingen tvingas flytta utomlands, jaga runt som en galning och samtidigt sälja bort all sin värdighet eller så får man sitta därhemma och aldrig påbörja ett eget liv. Det är till viss del personliga erfarenheter men även så jag upplever samhället överlag. Det håller på att gå åt helvete och då är det jäkligt svårt att infinna sig i situationen att ha det så trevligt som möjligt medan båten sjunker, det är i vissa fall en omöjlighet.

Samhället har svikit en hel generation, ni hör till och med lögnaktiga as som kallar sig politiker erkänna detta. Så sluta gör det till en personlig fråga, det rör inte er personligen, grattis att ni har en inkomst liksom men det hör inte frågan till. Era råd kanske hjälper, men i slutändan kommer det att gå sakta men säkert åt helvete, folk kommer tvingas bo på gatan, framförallt unga. Inse situationen åtminstone, var inte så jäkla blinda.