Om fenomenet “brottslingsgroupies” och dessas egna ansvar

Du har så pass mycket sympati med Ted att du tycker att det är väl klart att han ska få göra det han tycker bäst om en gång till, polisen kan avvakta och plocka upp honom efteråt, Carole Ann förtjänar ett straff eftersom hon ingick i ett förhållande med honom när han väl var arresterad och fängslad för resten av sitt liv (förutom den där rymningen då, eller var den tidigare? spelar ingen roll hursomhelst) och Ted gillar ju att döda folk så varför inte slå två flugor i en smäll, klart karln ska få utlopp för sin kreativa ådra.

Jag tycker inte att hon nödvändigtvis har gett sitt passiva medgivande till detta iochmed förhållandet, det är väl fullt tänkbart att hon inte skulle vilja att han var fri, att hon hade varit rädd för att umgås med honom i frihet. Fast det vet inte jag, du som har läst om henne vet säkerligen bättre. Jag är iallafall ganska övertygad om att hon inte visat någon vilja för att få samma öde som hans andra kvinnor.

Och oavsett hur mycket du tycker att hon ska straffas, jag tycker inte Ted ska få göra fler brott, han förtjänar inte detta och därför ska det förhindras om det är möjligt, prio 1 är att förhindra offer tycker jag, där behöver du inte vara med när det gäller just henne, men sen är prio 2 att stoppa honom från att begå fler brott. Detta som en del av hans straff, han gillar att döda folk, vi tycker inte det är okej och från och med nu när resten av hans liv är en fängelsecell så ska han inte få möjlighet att döda fler. Det är därför jag tycker ditt resonemang är tvivelaktigt, du verkar bry dig mindre om huruvida Ted får döda fler folk eller ej, om det så fanns någon kvinna där som önskade att bli mördad av Ted så tycker jag ändå polisen ska stoppa detta om de kan, han har inte förtjänat den rätten.


Sen tycker jag tvärtom att ditt förslag leder till mycket mer och krångligare gränsdragningar. Om man bestämmer att det är förbjudet att kommunicera med livstidsfångar exempelvis så är det ju lätt (om än okaraktäristiskt inhumant för vårt land). Om man iställer ska ha en massa olika avgifter för att kommunicera med folk beroende på hur grova brotten var så leder det till ständiga gränsdragningar. Är det t ex samma böter för ett ekonomiskt brott som har gett 2 års fängelse som för ett våldsbrott som lett till samma straff? Eller bedöms det ekonomiska tyngre eftersom det är överlagt, planerad stöld från t ex samhället, medan våldsbrottet var en impulshandling under alkoholpåverkan, en annars hygglig normal person. Eller är det tvärtom, våldsbrottslingar är farliga och värst, skattefusk är visserligen lite omoraliskt, man kan nog mena att det skapar större lidande än våldsbrottet gjorde, men det är mer civiliserat, så det är billigare att skicka brev till honom. Eller?

Man får alltså köpa rätten att kommunicera med fångar, dyrast och mest exklusiva är de som har gjort värst saker, de är valet för de riktiga finsmakarna, de som har pengar. Fängelsen blir lite som datingagenturer och bordeller i ett, får förresten flera kvinnor skicka brev till samma person?


Jag tror att det sällan är meningsfullt att tala om könsförräderi, jag tror Tiina har fått ta emot mer kritik än hon egentligen förtjänar men det är något för någon annan tråd.

Jag vill inte spekulera mer än vad jag redan gjort om Carole Anns psyke, jag vet inte vad hon ville, hur hon såg på Ted eller vad hon ansång om hans brott. Vad jag tycker om henne som person avgörs nog bäst genom svar på de frågorna, även om det känns lite trist att definiera en kvinna helt genom hur hon förhåller sig till sin man. Hon kan ha varit allt från en relativt vanlig person till en farlig toka.

sen kan man ju fråga sig ifall man tekniskt sett verkligen är i en relation om man är med en seriemördare. för jag menar. när dom sitter där och äter lammstek på Ritz hotell så tror jag knappast att Ted talar med henne, berättar om sig sjäv, och vice versa. han sitter väl där och hallucinerar och är på en helt annan planet, stirrar väl ner i dressingen och ser döda prostituerade där i. undviker antagligen all form av ögonkontakt och filar på en shank under bordet. han är ju liksom inte ens närvarande. det enda som relaterar dom till varandra är väl det ekonomiska. pengarna som betalar för middagen. ifall man separerar dom från varandra så tippar jag på att dom enda klagomålen man i slutet av dagen kommer få höra, är "men buuhuu han betalade ju för min middag ". och han skulle nog ljuga likaså. han kanske säger "men hon är ju min flickvän " men i det långa loppet så var han egentligen inte ens där, utan gick på den där middagen som någon slags ultra-indirekt hämnd mot sin morsa eller något liknande.
så undrar om "relationen" inte är negligerbar i hypotesen. att stifta en lag om "brottslinggroupies" när det är ytterst tveksamt om dom ens kan klassas som groupies. om den biten kanske är negligerbar. man kanske istället skulle införa straff mot gold diggers. något åt det hållet.

Mitt föreslagna straff för brottslingar av Bundys kaliber (som rimligtvis står bortom allt hopp om rehabilitering) är att som base case spärra in dessa 24/7, varje dag året runt, i tvångströja i en vadderad isoleringscell med regelbunden tvångssondmatning för att i princip kunna hålla dem vid liv i decennier i denna (100% avsiktliga) emulering av helvetet på jorden. Du tycker att jag "har sympati" med Ted. OK. Då vet jag hur din definition av "sympati" fungerar. Jag kan bara hoppas att du inte känner "sympati" (enligt din egen synbara definition av ordet) för mig.


Hennes (explicita eller implicita) medgivande är fullständigt irrelevant i sammanhanget. Poängen är att jag som utomstående skattebetalare med exakt noll del i skulden för Carole Ann Boones (och liknande människors) problem inte skall behöva se hur skattepengarna som orättfärdigt konfiskerats från mig används till att skydda sådana spritt språngande, galopperande jubelidioter från de sannolika konsekvenserna av deras egna absurt dåliga beslut som de fattat i berått mod med full vetskap om situationen.


Jag bryr mig föga om huruvida specifikt Carole Ann Boone hade mördats av specifikt Ted Bundy. Om Carole Ann Boone mördats av någon annan, eller om Ted Bundy mördat någon annan, så hade det naturligtvis varit enormt mycket värre.


Du krånglar till det något alldeles kolossalt, dessutom helt i onödan. Är du utbildad jurist? Själv är jag ingenjör och ekonom och lämnar därför glatt helt över de krångliga juridiska övervägandena som ligger bakom besluten om olika brottstypers relativa strafflängder till utbildade jurister.

Utifrån min utgångspunkt finns det en fullständigt trivial och samtidigt högst rimlig metod att bestämma straffavgiftens storlek i förhållande till en specifik brottsling: Låt straffavgifterna beräknas som en proportionalitetsfaktor multiplicerat med den totala längden på straffet som brottslingen dömts till. Då blir straffavgifterna dubbelt så höga i förhållande till en brottsling dömd till exempelvis 10 år jämfört med en brottsling dömd till 5 år. För livstidsstraff kan man använda sig av en schablonmässig längd för beräkningssyfte, exempelvis 50 år (jag anser ju att livstidsstraff av princip inte skall tidsbestämmas). På så sätt så uttrycker man samtidigt förtroende för att de utbildade juristerna klarar av att sätta rimliga relativa strafflängder när man jämför olika brott.

Avsikten är ju också att straffavgifterna skall vara tillräckligt höga för att ytterst få skall ha realistisk möjlighet att faktiskt välja att kommunicera med Bundy-typerna av rent ekonomiska skäl. Byråkratin som du nämnde tidigare kan naturligtvis enkelt bekostas med hjälp av straffavgifterna.


OK, kanske är det helt enkelt så att det bara är ett litet antal fanatiker som överhuvudtaget seriöst använder begreppet "könsförrädare". I så fall kan jag släppa den delen av argumentet, även om det onekligen vore intressant att höra specifikt Tiinas syn på specifikt Carole Ann Boone. Jag menar att just Tiina rimligtvis borde rangordna Carole som världshistoriens största "könsförrädare". Dock misstänker jag att sannolikheten för att Tiina läser eller skriver här på Flashback är ungefär i paritet med sannolikheten för att någon människa överhuvudtaget skulle ha haft kapacitet att rehabilitera Ted Bundy.

Dessa kvinnor är ytterst problematiska för samhället, ifall inget annat för att de för vidare den psykopatiska genen (eller vilka ohälsosamma gener ny dessa grovsbrottslingar må ha) till nästa generation.

Men å andra sidan är det möjligt att de inte kan ändras lika lite som psykopaten kan ändras. Kanske deras irrationella kärlek för spännande män som visar upp styrka och ofantlig ondska inte kan kontrolleras. För de flesta kvinnor verkar deras känslor vara nästan av religiös betydelse och inget man kan komma och rationalisera kring. Så hur får man unga tjejer i riskzonen att inte falla för psykopater?

Fan vet jag. Det är möjligt att det är lika obotligt som psykopaterna själva.

Jag tror själv inte att det är någon större risk för att grav psykopati/seriemördartendenser går i arv via DNA. Jag menar, Ted Bundy fick ju ett barn med Carole Ann Boone. Förvisso var det en dotter, vilket så klart omedelbart gör seriemördartendenser väldigt mycket mindre sannolika att döma av historisk erfarenhet. Om Bundys dotter hade varit en seriemörderska så hade det rimligtvis väckt rätt rejält med uppståndelse.

Jag tror att mina föreslagna ekonomiska sanktioner mycket väl har potential att effektivt stoppa rent konkret vurmande för den här världens Ted Bundy-typer, Juha Valjakkala-typer och så vidare. Om det kostar tiotusentals SEK redan att utväxla ett enda meddelande med en sådan filur så blir det naturligtvis extremt få som faktiskt har kapacitet att göra det av rent ekonomiska skäl.

Sedan om "brottslingsgroupiesarna" då väljer celibat eller att istället vurma för exempelvis en Tore Kullgren-typ är enligt min mening ganska irrelevant. Huvudpoängen är att de grövsta brottslingarna skall leva i påtvingat celibat och inte sätta barn till världen. Inte därför att jag tror att brottslighet sitter i generna, utan för att detta skall utgöra en extra dimension i straffet mot de grövsta brottslingarna.

Brottslinggroupiserna ger brottslingen en boost. Visst kan kärlek förändra en människa, men jag har en känsla av att groupiserna dras till män som inte vill förändra sig och som har vidriga brott på sin repertoar.

Att psykopati är åtminstone 50% genetiskt är väl de flesta överens om, de flesta psykopater är ju inte seriemördare och speciellt inte kvinnliga psykopater.

Jag håller med om att grova brottslingar inte ska få ha sex i fängelset och ska leva i isolerad cell där de inte ens kan våldta sina medfångar. Självklart ska inte dessa föra sina gener vidare, vår humanism när det gäller samhällets kräk är bedrövligt.

Jag skyller den feminina tidsandan för det.

Jag har inte läst din andra tråd, jag utgår bara från det du skriver i den här, där antyds att folk som Ted Bundy ska ha möjlighet att mörda sina groupies, till och med fly.



Nej det är relevant. Du kanske vill ha ett samhälle där man straffar dumhet, dumma personer skyddas inte av lagen och så vidare. Vi kan kalla det fascism och visst det är ett rimligt sätt att resonera (även om du inte får mitt medhåll, jag förstår iallafall).


Det hade varit enormt mycket värre om hon mördats av någon annan? Varför det? Att du inte vill att han ska döda någon annan förstår jag, det andra däremot inte, som jag såg det ansåg du att seriemördargroupiebeteende bör beläggas med dödsstraff men det var uppenbarligen fel. Så varför spelar det någon roll om hon dödas av någon annan? Eller menar du att det är dumt om det finns flera mördare, att mord i sig är dåligt och det hela är värre eftersom man nu måste ta fast en annan person och straffa den? Att det inte gör något att hon dog, problemet är att någon annan är en mördare, har jag förstått det korrekt rätt?


Jag är utbildad kemist, naturvetare (till skillnad från kemiingengör), men min syster är jurist så jag har väl viss influens från det hållet. Ditt system innebär ändå hela tiden överväganden. Tror du inte att ditt system riskerar att höja efterfrågan? Det blir ju en exklusiv sak att ha kontakt med grovt kriminella, något inte vem som helst har råd med, ett statuselement.


Det spelar alltså ingen roll vilken typ av brott? rent ekonomiska brott där det inte blir någon fysisk skada på något person bedöms på samma sätt som sexual- och våldsbrott. Och narkotika för den delen, narkotikabrott har ju skyhöga straff som bekant i det här landet. Hmm.. det innebär förvisso att om man nu någonsin skulle lyckas sätta fast någon "knarkbaron" (Oredson räknas inte då han frias), eller annan typ av boss i den organiserad brottsligheten, så blir det dyrare för den personen att styra sitt imperium inifrån.
Eller så kan man tänka sig att de här personerna hittar smarta sätt att kommunicera gratis, då kan de också hitta en ny inkomstkälla, att sälja brevväxlande till brottslingsgroupies. Jag vet inte om det är bra eller dåligt faktiskt.


Det känns så fånigt, syftet är alltså att folk inte ska kommunicera med seriemördartyper, som för övrigt inte är så hemskt vanliga i Sverige, vi har John Ausonius som säkert har groupies, Anders Hansson (sjukhusmorden 78-79) är fri och hade förmodligen aldrig groupies, Peter Mangs... vem vet, kanske finns det någon som ser något attraktivt i honom. Det är väl mest honom och Ausonius det gäller då. Ulf Olsson är ju död, Anders Eklund inte seriemördare (eller kanske, han misstänks ju för fler än de två han är dömd för) och synnerligen oattraktiv, men vem vet hur folk tänker. Jag får det alltså till tre personer som vi absolut måste förhindra att de förökar sig..) Varför inte bara ta bort deras möjlighet att kommunicera med omvärlden? Varför tillåta det men med en stor avgift? Det känns som en jättemärklig dubbelmoral, tycker du t ex att Ferrari anstränger sig för att förhindra att folk köper deras bilar, eftersom de är så dyra?



Tiina förespråkar nog piv-is-rape-filosofin, vilken har sina starkare och svagare sidor (jag skapade en gång en tråd för att diskutera detta men den slängdes bort för att det fanns någon tråd som delvis påminde om ämnet), hon ser nog Ted Bundy som en ganska typisk man och Carole Ann som en typisk lurad hetero-kvinno, hon är nog mer av ett offer för strukturen hon har vallats in i, könsförrädare för att hon gör sin del för att upprätthålla det hela men inte särskilt mycket förrädare som i att hon skulle ha ett delansvar för Teds handlingar. Morden var trots allt innan de träffades, väl?

Jag skulle inte bli förvånad om Tiina läser här, hennes namn skrivs då och då och många människor (fler än som vill erkänna det säkerligen) googlar nog på sitt namn ibland. Möjligtvis har hon läst men upptäckt att hon sällan framställs på ett positivt sätt och därför valt att undvika flashback totalt, det är fullt möjligt, men jag skulle gissa att hon åtminstone har varit här.

Då har du inte läst den här tråden så särskilt noggrant heller. Jag skriver dels att jag inte anser att livstidsstraff skall tidsbestämmas, dels att jag föreslår en mycket hårdare typ av straff för de grövsta brottslingarna som torde göra det totalt omöjligt att fly och därmed också att komma åt någon utanför fängelset. I mitt förra svar till dig tog jag slutligen upp det föreslagna straffet i detalj även i denna tråd.


Inte explicita straff för dumhet, bara att om folk skall framhärda i att fatta de allra mest absurt dåliga besluten som överhuvudtaget går att fatta så skall de i alla fall i anständighetens namn betala i förskott ur egen ficka för de kostnader som deras absurt dåliga beslut sannolikt medför i framtiden, så att dessa kostnader inte faller på skattebetalarna i allmänhet som är helt utan skuld i sammanhanget. Detta är naturligtvis fundamentalt väsensskilt från synen på brott och straff i klassisk fascism som snarare brukar betona kroppsbestraffningar och för de grövsta brotten formella dödsstraff. Inte heller är jag nationalist, kollektivist eller förespråkare för ett totalitärt styrelseskick, så etiketten "fascism" förefaller rent objektivt vara malplacerad här.


Jag förespråkar som sagt inte alls varken formella eller informella dödsstraff för någon. Min röda tråd är istället att minimera skatteuttag i huvudsak genom att ta bort onödiga och orimliga utgifter, och formella dödsstraff blir alltid dyra att verkställa på grund av de oundvikliga överklagandena. Jag anser dock i princip att exempelvis Ted Bundy till 100% förtjänade att avrättas, även om jag tycker att mitt alternativa föreslagna straff skulle ha varit ännu bättre eftersom han då i princip ännu idag skulle kunna vara vid liv och befinna sig i helvetet på jorden.

Vad jag däremot förespråkar är att om en viss "brottslingsgroupie" valt att ingå ett mer seriöst förhållande med en grov brottsling trots full vetskap om dennes brott, och om denne sedan för egen maskin klarar av att rymma ur fängsligt förvar (som exempelvis Bundy bevisligen gjorde) så är det bara rimligt att samhället gör nämnvärda insatser att skydda den specifika "brottslingsgroupien" om denna har "förskottsbetalat" för sådant skydd ur egen ficka genom de straffavgifter jag föreslår. Det är ju inte mitt fel att någon jubelidiot gifter sig med en Ted Bundy-typ, inte heller är det mitt fel om denne sedan rymmer och utsätter "sin" "brottslingsgroupie" för risk. Därför är det också totalt orimligt att skattepengar som orättfärdigt konfiskerats från bland annat mig skall bekosta organiserade skyddsåtgärder för "brottslingsgroupien". Det grundläggande, centrala problemet ur min synvinkel är alltså att en extremt orimlig kostnad kan delvis täckas med pengar som mycket mer rättmätigt tillhör mig.


Jag skulle inte bedöma att just kommunikation med grova brottslingar skulle bli till en statusmarkör även om det gjordes dyrt i enlighet med mina förslag. Inte allt som är dyrt blir automatiskt en statusmarkör. Exempelvis är det högst sannolikt ingen som bara för skojs skull går igenom en kemoterapibehandling mot cancer bara för att visa att man har råd med något som få kan bekosta ur egen ficka. Detta är något man bara gör om man faktiskt har diagnosticerats med cancer. På samma sätt tror jag att det krävs en viss personlighetsstörning/sjukdomsbild för att överhuvudtaget komma på tanken att vilja brevväxla med en Ted Bundy-typ till att börja med. Min bedömning är vidare att det sannolikt finns en viss negativ korrelation mellan privatfinansiell styrka och benägenhet att vilja brevväxla med en Ted Bundy-typ.

Om man är mycket orolig över att välbärgade människor i gemen plötsligt skulle få för sig att börja kommunicera med grova brottslingar för att demonstrera att de har råd så kan man enkelt åtgärda det genom att införa en till multiplikativ faktor som växer med "brottslingsgroupiens" inkomst och/eller förmögenhet ungefär på samma sätt som dagsböter fungerar i Sverige idag (men till skillnad från dagsböter så är det kanske bäst att inte ha någon övre gräns i det här fallet).


Som sagt, jag lämnar glatt över åt utbildade jurister att göra de nödvändiga och förmodligen krångliga avvägningarna för att bestämma hur långa straffen skall vara för olika typer brott. Om en majoritet av medborgarna anser att det finns brister i mönstret för hur långa straff som utdöms för olika kategorier av brott så är det högst rimligt att organisera sig och göra klart för politikerna att det är dags att formulera nya lagar i riksdagen för att de relativa strafflängderna skall bli mer i linje med majoritetens intuitiva rättsuppfattning. Jag har förtroende för att systemet fungerar tillräckligt bra så att de relativa strafflängderna för olika typer av brott är någorlunda i linje med vad medborgarna i genomsnitt anser rimligt.

Det borde inte krävas så särskilt mycket säkerhetsrutiner för att effektivt förhindra att fängelseanställda korrumperas och vidarebefordrar meddelanden utan att ta ut den erforderliga straffavgiften genom den officiella kanalen innan. Man kan exempelvis dela upp arbetet med postsorteringen på fängelset och låta flera personer kontrollera varandra. Visserligen lyckas säkert ganska många i dagsläget smuggla in otillåtna föremål i fängelser, men det verkar ju i alla fall inte som att sådant är ett tillräckligt stort problem i praktiken för att våra stora medier skall ta upp det.


Med mitt föreslagna straff för de grövsta brottslingarna så blir det som sagt rent fysiskt omöjligt att kommunicera med dem. Förslagen i den här tråden är som jag tidigare skrivit mer tänkta att vara en sorts kompromiss så länge som man inte tillämpar mitt föreslagna straff. Förslagen är givetvis även avsedda att tillämpas för brottslingar som inte dömts till livstid.


Nu är ju genusteoretiker kanske överlag inte särskilt kompetenta vad gäller att sätta saker i rimliga perspektiv till följd av olika företeelsers relativa proportioner, men om man överhuvudtaget skall ha någon som helst ideologisk trovärdighet (men detta kanske inte är viktigt för de mer fanatiska individerna?) så torde en konstaterad serievåldtäktsman, seriemördare, nekrofil och pedofil vara uppenbart värre än en genomsnittlig man, och som en naturlig följd av det skulle någon som med full vetskap om brotten gifter sig och skaffar barn med en sådan filur också vara en betydligt större "könsförrädare" än någon som bara är heterosexuell och lever i ett förhållande med en genomsnittlig man.

Carole Ann och Ted möttes enligt Wikipedia för första gången när de var kollegor på 1970-talet, innan polisen var Ted på spåren. När de gifte sig (i rättssalen under pågående rättegång mot Bundy) så hade han redan begått alla brott. Men då måste man ju inse att Carole Ann därför till 100% visste vem Ted Bundy var och ändå gav honom "godkänt" som äktenskapsmaterial. Utifrån rimlig logik så skulle hon ju då som sagt vara en större "könsförrädare" än om hon varit ovetande, eftersom hon alltså verkar ha överseende med Teds brott snarare än att förkasta honom som gravt misogyn och därför totalt olämplig att ingå förhållande med.

Jag trodde att jag hade fått tag i filmversionen av Ann Rules bok, men det visade sig när jag såg på filmen att jag i själva verket fått tag i en äldre film med samma titel som inte har någon koppling till Ann Rules bok även om handlingen lite vagt påminner om en del av Ted Bundys historia. Nåja, jakten fortsätter. Karolina Ramqvists bok "Flickvännen" har jag mycket riktigt hittat på Stockholmsbibliotekens hemsida så den kommer jag att låna vid tillfälle.

I mer direkt anslutning till trådens ämne så har jag hittat en Wikipediaartikel där fenomenet i trådtiteln beskrivs. Tydligen kallas det tekniskt sett "hybristofili" (översatt till svenska), naturligtvis relaterat till ordet "hybris". En särskilt intressant mening i den artikeln: "Jeffrey Dahmer, a serial killer, is said to have had amorous women sending him letters, money, and other gifts during his time in prison". Den främsta anledningen till att det sticker ut även jämfört med Ted Bundy-fallet är att Jeffrey Dahmer var homosexuell (alla hans offer var även pojkar/män som han börjat med att förföra), så det är så att säga dubbelt idiotiskt att som heterosexuell kvinna försöka få hans intima intresse. I och för sig verkar det vad jag förstått vara relativt vanligt att amerikaner tror att homosexualitet är ett val och att det därför även skulle vara möjligt att välja att sluta vara homosexuell, så kanske förklarar det varför heterosexuella "brottslingsgroupies" även försökte med Dahmer.

Utöver den artikeln har jag också hittat en till, lite mer sensationslysten artikel som tar upp 15 fall av "brottslingsgroupies", varav två manliga (se där, då kan vi alltså göra den här tråden lite mer acceptabel genom genusglasögonen - kanske kan vi till och med så småningom lyckas belönas med The Gudrun Schyman Seal of Approval for Gender Neutrality?).

I denna artikel kan man bland annat läsa om att även Richard Ramirez gifte sig under sin tid på Death Row även om det i hans fall inte verkar ha blivit några barn innan han dog (vilket i hans fall skedde genom en blodcancervariant innan hans utdömda avrättning kunnat verkställas).

Ett annat fall med intressanta formuleringar i artikeln: 'It’s difficult not to react to the death of Carol Spadoni with a shrug of the shoulders and a “Well, she… asked for it?” Spadoni did, after all, meet her husband, Philip Carol Jablonski, while he was at San Quentin prison for murdering a former wife.' Tydligen satt Jablonski inte inlåst på livstid för sitt första mord, utan han blev så småningom formellt släppt från fängelset. När han väl släppts mördade han först studenten Fathyma Vann och sedan sin nya fru Carol Spadoni och hennes mor Eva Peterson. Som en följd av dessa nya mord dömdes han till döden och sitter nu, många år senare, fortfarande på Death Row där han av artikeln att döma fortfarande får brev från eventuellt blivande fruar som uppenbarligen tycker att det är fullt rimligt att ge Jablonski en tredje chans. Jag menar, han är ju så nära ett "hat trick".

nihilverum:

Intressanta saker du presenterar.
Intressantast är det där med Jeffrey Dahmer. Det finns nämligen en radikalfeministisk manshatande bloggerska här i Sverige som kallar sig Lady Dahmer... ...en slumpens händelse?

http://ladydahmer.nu

Högst sannolikt medvetet, att döma av om-sidan där man kan läsa bland annat: "Skamlös feminist och socialist och alldeles alldeles underbar, brevväxlar med seriemördare, kritiserar normer, tjatar om genus och tvättar håret utan schampo."

Scrollar man sedan ner till botten på den sidan finns även ett litet foto av Jeffrey Dahmer, till synes bärande de amerikanska fängelsernas traditionella orange-färgade klädsel.

Lite underligt kan jag tycka att det är att till synes beundra en manlig, homosexuell seriemördare vars samtliga offer också var homosexuella pojkar/män om man också gillar att "tjata om genus". Det känns spontant som att Aileen Wuornos hade varit ett mer förutsägbart val med hänsyn tagen till bloggens synbara natur.