Vilken inställning borde man ha gentemot livet?

Öhh okej, i så fall platsar jag inte i din definition, eftersom jag är väl medveten om att det finns mer lidande än njutning i världen, vilket framkom i första inlägget. Detta betyder dock inte att jag ska gå omkring och tänka på detta 24/7. Varför är det fel att jag fokuserar på det positiva som faktiskt finns?


Jag menade inte gråta bokstavligt, utan snarare gå omkring och vara nedstämd, om än i liten omfattning.



Jag förstår liksom inte varför du ens skrev i tråden från första början, då jag inte känner mig träffad av din beskrivning alls. Jag lade inte tråden i det psykologiska forumet i hopp om att få tips och råd hur jag kan förtränga all negativitet som finns runt om i världen, jag skapade en tråd om hur man bör se på livet. Mitt eget liv alltså inte inte andras.

Som jag skrev högre upp, bara för att jag är medveten om hur världen "verkligen är", så betyder det inte att jag inte kan vara "care free". För jag kommer förmodligen fortfarande läsa nyheter och ha koll på omvärldens elände, men det betyder inte att jag ska låta denna negativitet påverka mitt eget liv, för varför skulle det? Är jag en dålig person om jag fortfarande mestadels har kul trots att jag vet att folk svälter, djur plågas och folk lider i olika sammanhang?

Tillvaron innehåller faktiskt varken negativa eller positiva sidor, det positiva och det negativa skapar man själv i relation till tillvaron, konceptet positiv och negativ är något som tankarna bland annat skapar.

Jag menade givetvis positivt och negativt ur en människas perspektiv, syftade inte på en transcendentell definition.

Du får gärna göra det om du så vill, det enda jag inte står ut med är skenheliga och självgoda optimister som prackar sina livslögner på andra.

Milt nedstämd eller leva en lögn, valet är ditt.

Jag gav dig redan ett svar; Hume's Giljotin.

Det skulle jag inte påstå.

Alltså, av det jag skrev, hur kan du då fortfarande kalla det för att "leva i lögn"? Om man är medveten om hur verkligheten fungerar, får man då inte ha ett lättsinnigt leverne och ett "roligt liv" då? Måste man ha verklighetens natur i bakhuvudet hela tiden? I så fall varför?

Givetvis får du leva hur du vill och jag påstod ju aldrig att man ej skulle få vara lättsinnad, utan snarare att man inte bör påstå att man är intellektuellt ärlig ifall man är optimist.

Olika inställningar passar olika individer i olika faser av deras liv. Så jag kan kan inte säga att just min inställning är den rätta. I vilket fall tenderar jag att inte ta livet särskilt seriöst längre. Verkligheten är mer likt ett stort kosmiskt skådespel som universum spelar upp för sig självt. Ibland en tragedi och ibland en komedi. Oavsett vad så spelar jag helt enkelt bara med. Det är trots allt rätt intressant att se vad som skall hända härnäst. Så länge mina mest basala behov uppfylls så är jag i grunden tacksam. Allt utöver det är egentligen en bonus. Det känns inte som att jag måste uppnå något särskilt med livet. Jag gör helt enkelt bara en massa olika saker som faller mig in eller som förväntas av mig. Nu kanske det låter som att jag inte bryr mig om något men så är det inte heller. Det händer då och då att jag blir riktigt hänförd av det kosmiska dramat.

Oavsett vilken inställning till livet du har så tror jag det kan vara bra att ta en paus från den ibland. Du behöver inte tycka att livet är si eller så; du behöver inte ha en massa åsikter om tillvaron. Ibland är det skönt att bara släppa allt sådant. Det är så lätt att bli känslomässigt beroende av tankar. Då är det bra att emellanåt släppa alla tankar och förutfattade meningar om verkligheten, dig själv och ditt liv.

Jag tycker att det ändå är bäst att ständigt revidera och justera sin syn på livet genom ta in nya infallsvinklar, synsätt och betraktelser. Visst faller man till viss del in i dogmer av att samla på sig kunskap, erfarenheter m.m., men oavsett var man tror sig ha landat så finns det trots allt nya saker att ta till sig: och om inte för att skåda världen i nytt ljus, så för att åtminstone stärka sina tidigare ståndpunkter eller föra dem vidare.

Det är tråkigt att stå och stampa -- d.v.s. att uppleva att man gör det, egentligen är det ju det man alltid gör -- så länge man är i livet, oavsett om världen är dålig eller om världen är bra.

Att jag inte har så mycket positivt att säga om tillvaron är en annan sak; men ska man klandra den kan man lika gärna göra det väl. Om man orkar. Nä, jag tror att jag ändrar mig redan nu, att leta perspektiv är alldeles för ansträngande. Äsch, jag vet inte: den som lever får se.

Man borde inte ha någon inställning till livet. Lek och lär säger mycket. Ha roligt, eller ha inte roligt. Allting är ens eget val och det är varken rätt eller fel, gott eller ont.

Valet är fritt.

Jag tycker det underlättar att leva när man ser livet som ett slags "skämt" eller en dröm.
Alla "måsten" försvinner, och jag tror att det är det som plågar många människor. Måste göra det och det. Måste ha det och det.
Ta inte så allvarligt på livet. Vi kommer ändå aldrig levande ur det. Typ.

Alla dessa illusoriska måsten, "måste" ha mat, "måste" ha vatten, "måste" ha skydd mot väder och vind.

Ja jag ska väl tillägga att jag är lyckligt lottad som har tillgång till dessa basala grejor. Jag antar att de flesta som skriver i den här tråden har det.

Jag menar mer "måsten" som karriär, pengar, status etc. Och det förstod du säkert.