Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan

Ett urklipp ur dagens artikel i DN om nobelpriset i medicin...

Det är ju uppenbart att det inom vetenskapen existerar en tro om att hjärnan i den mänskliga kroppen skapar den abstrakta "karta av rummet" det är fråga om i detta fall. Detta menar jag vara en övertro på en fysisk klump innanför pannbenet och de så fantasifullt dragna sambanden mellan vad de lyckats uppmäta i hjärnaktivitet och den fysiska klumpen som "skaparen" av dessa är rent ut sagt löjeväckande. De begår enligt mig det självobjektifierande felslutet "självuteslutning" i sina objektiva och så fantasifulla teorier hur människan och skaparen i henne egentligen fungerar.

Människan har en abstrakt skaparförmåga som antingen är medveten eller omedveten och denna tillhör hennes mentala och gudomliga identitet, enligt mig. Det är med hjälp av denna skaparförmåga som hon själv (medvetet och omedvetet) skapar "kartan av rummet" (medvetenheten i världen) hon själv befinner sig i.

Vad säger du om ämnet? Och har de verkligen löst ett problem?

Dela med dig av dina tankar, om du har några.

mvh
Mattias

Finns ingen skapare eller gud. Varför blandar du in hjärnan ("produkt" av evolutionen) i detta?

För att de du tror på, tror att den skapar dina tankar. Givetvis finns en skapare i dig, liksom det gör detta i mig. Tror du verkligen din kropp skulle fungera utan "mjukvaran"?

mvh
Mattias

För att de du tror på, tror att den skapar dina tankar. Givetvis finns en skapare i dig, liksom det gör detta i mig. Tror du verkligen din kropp skulle fungera utan "mjukvaran"?

mvh
Mattias

Detta är ett påstående. Kan du vara vänlig att lägga fram några som helst bevis för att detta skulle vara sant?

Det är inte vetenskapen det är fel på. Den följer den vetenskapliga metoden precis som sig bör. Däremot är det ju du och dina gelikar som hoppar mellan verklighet till fantasi utan att stödja sig på empiri och testbarhet.
Varför hanterar inte vetenskapen gudar, själar och ickemateriell existens? För att man följer bevisen, inte fantasier.

För att de du tror på, tror att den skapar dina tankar. Givetvis finns en skapare i dig, liksom det gör detta i mig. Tror du verkligen din kropp skulle fungera utan "mjukvaran"?

Detta är ett påstående. Kan du vara vänlig att lägga fram några som helst bevis för att detta skulle vara sant?

Det främsta beviset är nog att du nyss begrep något som varandes ett påstående. Detta innebär att något i dig fattade en del utav en mening och kunde bilda sig begreppet om att denna del var just ett "påstående". Att något i dig kunde urskilja ett ting ur något annat (eller skapa det underliggande begreppet för ordet "påstående" utifrån begripandet av flera andra begrepp) kräver att något i dig skapat en abstraktion för vad ett påstående är. Och en abstraktion är ett begrepp avskalat från alla former och mått.

Detta "något" är skaparen i dig (liksom i mig) - och om du är fullt medveten att du begriper något vara ett påstående när du gör detta är du också fullt medveten om att du är skaparen i dig själv, om du idkar lite självreflektion och försöker begripa vad du nyligen har gjort.

Är det bevis nog eller måste jag vidareutveckla det hela åt dig?

inga bevis finns på att det skulle finnas något utanför hjärnan.

Jag påstår inte heller att skaparen i dig eller mig finns utanför våra hjärnor - utan i det tomrum och den psykiska domän som existerar i den komplexa köttklump som gör att såväl du som jag kan orientera oss i den fysiska dimension du hitintills verkar ha letat bevis i. Det är dags att komma till lite insikter om det mest fundamentala skillnaderna mellan psykisk domän och fysisk dimension skulle jag tro. Har jag fel?

TS, om du nu är så säker på att vårat medvetande inte är en "köttklump", varför skjuter du inte skallen av dig? Du har ingen anledning att inte göra det.
Men okej, en light variant av det är att bli nersövd inför en operation, då kanske polletten trillar ner för dig. Det är som att trycka på en off knapp. Du upphör att existera. Glöm sömn, sömn känns som att vara yrvaken i jämförelse.

Steg 1: Påstå X så flummigt som möjligt utan att erbjuda ett spår av evidens och säg åt alla som ifrågasätter X att du har bevisat X fastän de inte förstått det och att X ovillkorligen leder till Y, men att man bara kan bevisa Y för sig själv, och att alla forskare försöker undanhålla sanningen från världen

Steg 2: Säg åt alla som inte håller med dig att de har fel och att din pappa är starkast

Steg 3: Profit.