Alkoholism - sjukdom eller ej?

Jag tror snarare att man varken har sjukdomen från början eller att man enbart får den efter ett inlärt beteende, utan snarare att man har ett ärftligt anlag för att utveckla den i en viss ålder. Förutsatt naturligtvis att man utsatt sig för alkohol... Är det då ett grupptryck, påtryckningar osv så kan man trilla dit, eftersom detta belastar individen extra hårt. Men tyvärr ställer sällan de i omgivningen upp då som orsakat detta. Jämför med diabetes 2 eller med en uppsjö av reumatiska och neurologiska sjukdomar som man vet inträffar i en viss ålder, vanligen 40-55 årsåldern, OM man får dem. Ärftlighetsfaktorn är mycket hög, ofta finns det inget man kan göra för att undvika att få dem, varken kostomläggning eller motion hjälper till 100% som förebyggande åtgärder. Finns de genetiska förutsättningarna så finns de. Beträffande diabetes 2 så kan 30% av fallen förhindras dock, med ett exemplariskt leverne.

Om man delar på barnen i missbruksfamiljer så bevisar det i sig ingenting. Det är klart att det barnet som hamnar hos nykterister så långt från bruk som möjligt och även genom skolgång och arbetsliv hålls undan från alkohol, inte kommer att utveckla alkoholism. Men det är då den drickerju inte samma sak som att säga att den individen inte bär på anlaget. Miljön måste ju finnas för att arvet ska kunna visa sig.

Ett barn hos missbrukaren( vad händer då den dricker)
Det andra barnet i en funktionell familj( vad händer när det dricker) Då de är tonåringar alltså.

Jag är förvirrad här! Är inte alkoholism och beroende samma sak? Vad är då annars "alkoholism"

Inte alkoholism i sig, men ett beroende kan ses som en sjukdom, ja.

Alkoholism är ett beroende, ja. Det jag menade var helt enkelt att ett beroende i sitt grövsta slag faktiskt kan ses som ett funktionshinder. Om du söker på "sjukdom" på wikipedia får du se följande:

"Med sjukdom avses i första hand ett förhållande som sätter normala funktioner ur spel och som kan vara dödligt, men också mer allmänt ett diagnostiserat lidande."

Vilket enligt mig stämmer överens med en del grova beroenden. Dock finns det som sagt grader i helvetet.

Om dessa bägge tonåringar som växer upp på olika platser och med olika omgivning dricker exakt LIKA stor mängd och vid LIKA många tillfällen, så blir det knappast någon skillnad alls - förutsatt att bägge bär på anlaget. Men ofta är ju inte så, utan den ene kan bära på anlaget, men den andre inte. Vem det är vet man inte innan.

Eller menar du att den som dricker i en miljö där det är mer accepterat att göra så, har större risk för att insjukna i beroendet enbart för den sakens skull? Det är åtminstone troligare att den personen kommer att hålla det nivåintag som krävs för att utveckla beroendesjukdomen. Är det inte alls accepterat så är det ju svårare (snarare omöjligt) att komma upp i de mängderna.

Nej det är oerhört svårt att veta. I en alkoholistfamilj till exempel och låt oss säga tre barn. Så blir en av dem alkoholister men inte de två andra barnen, varför? Är det gener? Så har jag tänkt.
Nej jag menar mer att den som blir alkoholist kanske från början blivit sjuk känslomässigt och inte alls mår bra och hittar ett medel som får den till att börja med må jättebra men så förändras drickandet och blir ett behov fast det håller på att ta livet av personen. Som en Heroinist. Söker efter trippen och under tiden blir hela kroppen beroende av giftet.
Kan vara gener men det är inte påvisat till hundra procent.
Jag kommer själv från en alkoholistfamilj samt tablettmissbrukande familj.
Låt oss säga att vi var fem barn. Två blev alkoholister och tre normalt drickande eller inte drickande.
Det är intressant att veta mer om det, forskas mer, studera mer ingående.
Roller sägs ju uppkomma i missbruksfamiljer och jag blev rebellen. Och rebellen sägs vara den som också blir en missbrukare.
Då jag var yngre var jag fast i träsket. Men nu är jag helt fri från allt vad droger heter. Och har varit under 15- 20 år.

Låt oss klargöra en sak från början. Jag vet inte om det framgått i tråden, men bara för att man har en viss genuppsättning - OM det nu skulle bero på gener öht, så innebär inte det att den som har anlag för alkoholism har en sämre genuppsättning bara för det. Det är väl istället snarare så att denne har en mer normal och naturlig genuppsättning rentav. Alkohol är ett lösningsmedel för fläckar, ett desinfektionsmedel och något som tar död på tyvärr både goda och onda bakterier - att då hälla detta invärtes i kopiösa mängder borde inte vara något som någon människa ska klara av. Att det sedan finns de som tål det mer tyder väl snarare på att de är mutanter eller utvecklade från en typ av människa till en mer tålig dito. Men att alkohol är något naturligt för invärtes bruk i kopiösa mängder går jag inte med på.

Självklart stämmer det som jag fetlagt i texten ovan. Det kan finnas tusen anledningar till att börja dricka.

Kram till Dig! Hoppas du klarar det fortsättningsvis också!

Visst finns det grader i helvetet och för mig är ordet "alkoholism" enbart en term som bestämmer vad det är som man är beroende av.

Alkoholism är ett symptom som man får när man är otillfredsställd med sitt liv/världsalltet och känner ett behov av verklighetsflykt. Vissa knarkar, vissa super, vissa spelar TV-spel.

Det är inte en sjukdom att inte vilja integeras in i samhället eller att vara pessimist, dessa signalerar tvärtom att man har ett friskt och ifrågasättande sinne.

Vad vi vinner på? Det handlar ju ej om det. Vad vinner vi på om vi kallar en bil för cykel? Frågan är faktiskt lika dum. En sjukdom är något som du ej kan på påverka förloppet på. Du kan ej sluta ha cancer eller AIDS. Du kan ej ens sluta bli förkyld genom att vidta åtgärder även om du såklart kan underlätta ett tillfrisknande.

Det finns inga cancergener och inga alkoholistgener, inte heller idiotgener eller genigener.