Tack för frågorna, konstruktivt, här kommer svaren. Svaren måste utvecklas eftersom jag är i en process och i processen finns andra som har en hel del att svara på.
Fråga 1:
Svarar du till någon myndighet dit du kan ställas till svars för eventuella felbehandlingar av de åkommor du behandlar?
Svar: Nej, givetvis inte, men det är ingen situation jag vill vara i. Jag har som sagt en utvärdering som visar skillnaden mellan det jag gör med "naturlagen när människan ska lösa komplexitet" den visuella överblicken som leder samtalet och processen. Jag har kommunicerat med såpass många ansvariga idag som inte kan ta till sig ett nytt paradigm, det är i och för sig naturligt - "plattjordssyndromet" - så man möter det med ignorans pga. av att nya paradigm inte kan ses eller processas eftersom den gamla långa präglingen och föreställningen sitter ivägen. Jag borde finnas som ett valideringsobjekt hos socialstyrelsen idag, men paradigmproblemet innebär att ingen "kan, vill, hjälpa till. Så enkelt är det, studerar du mina resultat så är nog risken att behöva "klaga" eller drabbas negativt på något sätt obefintlig, mina klienter löser sina problem. Det är skälet till att jag fortsätter min mission. Tror du på allvar att jag är så "obegåvad" att jag skulle fortsätta med detta om inte resultat är outstanding? Bara jag kan veta det, jag har varit på båda sidor om paradigmstaketet, du har inte det, du kan bara gissa.
Fråga 2:
Har du lagstadgad tystnadsplikt?
Nej, men jag klarar av det enkla, har arbetat i den gamla kontraproduktiva psykologin med tystnadsplikt, och även som chef och ombudsman tidigare. Mina klienter litar på mig, inte på de kontraproduktiva utförarna inom psykologin. Jag har mött "kejsare" inom psykiatrin som styr klienterna med järnhand, tar du inte emot elchocker kan jag inte sjukskriva dig. Tystnadsplikt får en annan dimension i dessa superdestruktiva miljöer utan några konstruktiva lösningar, man är kvar på lobotomistadiet, bara nya former.
Fråga 3:
Har du journalföringsplikt?
Svar: Nej,, egna anteckningar om den positiva utvecklingen som i princip alltid är regeln, jag har ju en lösning när klienten kommer till mig. Den är klar, bara att läras ut. Jag behöver inte skriva ner en massa meningslös historia från barndom och annat som bara gör klienterna sjukare. Diagnoser blir viktiga i misslyckandets värld, vad ska man arbeta med om man inte kan lösa problemet framåt, bakåt givetvis och skriva ner varenda liten detalj så att verkligen befäster det sjuka, ingen blir ju hjälpt. Förstå helheten, dina frågor tenderar att bli enfaldiga kopplat till den situation som är. Fungerade det, vore det en annan sak, och då hade svaren blivit annorlunda.
Om "Nej", på fråga 1, 2 eller 3: Hur förmedlar du detta till de klienter som kommer till dig?
Fråga 4:
Hur bedömer du suicidrisk för de klienter som kommer till dig?
Svar: Extremt låg, klienterna får ju lösningen. Utan lösning däremot blir den hög , den gamla psykvården är farlig, rent livsfarlig om du kan ta till dig den verkliga medvetenheten i resultaten. Tror mindre suicidrisk är du långt bort ifrån ett sunt tänkande. Vetenskapen har inte kommit längre än dit den gjort, och i psykologins fall är den på "stenåldersnivå" tänk tanken - kirurgi utan röntgen, då närmar du dig förståelsen för vad som krävs för att människan ska lösa komplexitet oavsett form. Med resultat som är osannolikt goda ur ett perspektiv där psykologin och psykiatrin är dödligt darlig både med suicidfall och dödlig i sig själv så vet jag vad jag talar om.
Fråga 5:
Finns det något psykiskt tillstånd som du inte behandlar?
Svar: Jag behandlar endast tillstånd där jag ser/vet att klienten kan ta till sig kartan, allt annat vore ju kontraproduktivt, jag är inte gammal kontraproduktiv psykologi som behandlar vad som helst på ett ur komplexitetssynpunkt farligt sätt.
Om "Ja" på fråga 5: Vilka, och varför?
Se föregående svar.
Fråga 6:
Menar du att studien ifrån LiU är ett mått på effektiviteten i din behandling av olika psykiska sjukdomstillstånd?
Svar: Studien visar ett mönster som borde skapa nyfikenhet hos varje människa som kan tänka utanför den präglade boxen. Det hade räckt för att metoden befunnit sig hos socialstyrelsen för validering. Oförmåga till det skapar problemen vilket du ju vet som en av problembärarna.
Fråga 7:
Du säger "Finns sannolikt ingen säker psykisk behandlingsvård idag förutom Psykologisk orientering" (post #5 i denna tråd). Menar du då att du anser att alla former av behandling av psykiska problem är potentiellt hälsovådliga, och att psykologisk orientering är den enda behandligen som är undantaget?
Svar. Ja det säger jag, och det följer det som är vetenskapligt visat och bevisat tusen gånger om. Komplexitet kan inte lösas av människan utan en visuell överblick i någon form föregått lösningsprocessen. Vi kan inte hantera eller förstå komplexitet i något sammanhang utan detta. Denna visuella överblick måste dessutom vara möjlig att lära ut till den som ska lösa problemet, vem ska annars lösa det
Tänk efter, var hittar du ett exempel på motsatsen. I vilken värld skulle psykologin vara undantagen denna "naturlag" - ge mig ett exempel. Ingen behandlingsmetod löser något komplext problem effektivt utan en visuell överblick. Ett fåtal självläker. som 12-steg, kognitivt etc etc. Ett fåtal läker ihop hjälpligt efter extremt långa processer. Varför tror du klienter till mig efter att ha snurrat 20 år i ett otal metoder förstår lösningen efter 3 dagar? Vad kan vara den felande länken?
http://psykologiskorientering.se/3dagar
