Hur fan kan man gilla fantasy/fiction, tar Harry Potter som exempel.

Dessutom finns det många fler trollformler i böckerna än de som karaktärerna använder, Hermione och Neville pratar oavbrutet om trollformler respektive magiska växter. Handlingen i de första 4-5 böckerna är i mångt och mycket centrerade kring Harry, som inte ens bryr sig om de trollformler han behöver kunna, vilket kanske gör att de mindre uppmärksamma läsarna missar allt som sker runt omkring honom.

För övrigt så uppfinns det nya trollformler hela tiden (trollkarlar och häxor är ett relativt ungt släkte). En del magiskt begåvade människor experimenterar med sina stavar och diverse andra objekt, det var så Lunas mamma dog.

Haha!

Sauron är baserad på Lucifer (han var en underordnad som själv ville bli skapare, och därför valde att skapa ett eget helvete där han var kung hellre än att leva som jämlik med alla andra i himlen).

Du vet väl att det var vita män som uppfann den "ständigt högre materiella tillvaron"? Av alla kontinenter så är förmodligen Europa den med högst andel teknologiskt "förslavade" invånare, och det är knappast något vi kan skylla på förtryck från afrikaner eller asiater.

Hoberna står för engelsmännen. Alverna är baserade på fornskandinaver. De alviska språken är baserade på fornnordiska (framförallt isländska).

Skillnaden mellan Rowling och Tokien är att den förres böcker inte är 100% plagiat. Inget element i Tolkiens böcker är uppfunna av honom själv (inte ens orker).

Jag ser snarare horcruxerna som ett resultat av Voldemorts omänsklighet. Det finns egentligen inget svar på varför han var som han var, eftersom Rowling framställde honom som en vanlig människa som var lika komplex som alla andra människor. Själv tror jag att 500 år av inavel gjorde sitt till. Att mamma Merope varit deprimerad hela sitt liv påverkade kanske fostret.

Att Voldemort blint trodde på att trollkarlar i alla avseenden var överordnade mugglare låter i mina öron som en vanlig reaktion hos en pojke som har vuxit upp utan både familj och förebild. Ingen hade gett honom kärlek och uppmuntran, så att inneha en talang som de andra barnen på barnhemmet saknade var det enda solida tecken han hade på att han var värd något. Denna osäkerhet kombinerad med släkten Gaunts arrogans var en farlig cocktail.

Att få reda på att den, i alla fall i Voldemorts egna ögon, svagare föräldern var den som hade magiska krafter, medan den starkare föräldern var mugglare, upplevde Voldemort som ett hårt slag mot hela den världsbild han hade målat upp för sitt självförtroendes skull. Denna upptäckt eldade på hans vilja att bli allsmäktig.

Det råder stor oenighet bland fans kring varför Voldemort dödade sin pappa och fängslade Morfin. Om vi ska tala i kliniska termer så tror jag att han var en sociopat snarare än en psykopat, han hade alltså möjlighet att känna något för andra människor, men inte så många. Morden och det han gjorde mot Morfin, var förmodligen pga att han var en person som gillade att mörda och göra folk illa. Men jag tror ändå att det gjorde ont i honom när han fick höra att hans mamma blev misshandlad (och kanske våldtagen) av sina egen far och bror, och övergiven av mannen hon älskade för att till sist dö utsvulten och utfattig i barnafödande. Denna själasorg för sin mor kombinerat med Gaunts arrogans var en annan farlig cocktail. Han var arg på sin pappa, inte bara för att denne var mugglare, utan också för att han hade övergett Merope och sin son.

Det är således enligt mig många olika faktorer som gjorde Voldemort till den han var. Om hans pappa hade engagerat sig i Voldemorts uppfostran, och ingjutit i Voldemort respekt för sin far, så hade Voldemort kanske blivit annorlunda som vuxen. Han var ju trots allt inte mer än människa till att börja med, och pojkar som överges av sina fäder brukar det gå utför med.

Som sagt: jag tycker att Harry Potter-böckerna är vansinnigt bra eftersom de innehåller mer än bara fantasy och hjältedåd. Det är mycket djup i de böckerna.

Fast det som TS klagar på finns ju bara i böckerna som kommer innan allt det där. Så de böcker som TS klagar på är fortfarande barnböcker.

Har du läst böckerna?

Filmskaparna kapade av 80% av alla bihistorier som förklarade hur allt hängde ihop. Själv vägrade jag se sjätte filmen i flera år, eftersom den boken är min favorit i serien.

Fy fan. Tänk om vetenskapsmännen visste vilket helvete de ställde till med när de uppfann TV:n.

Deckare då? Civilklädda poliser som får fram handklovar från ingenstans! Borde det inte framgå tydligare att de har en ficka på sidan av jackan, och att de hade lagt ner handklovarna i jackfickan i förväg? Varför misstänks aldrig kommissarie Barnaby för att läcka känslig info till sin hustru, med tanke på hur ofta hon löser hans brott? I verkligheten hade en sådan kommissarie blivit utredd för sekretessbrott efter att frugan löst makens mordfall för 23:e gången.

Romantiska komedier! Varför regnar det alltid när huvudkaraktären är ledsen? Planeten jordens väderfenomen styrs så vitt jag vet inte av det anglosfära dejtingklimatet.

Skräckisar! Varför får man inte veta hur Samara gör sina teckningar? Hur kunde den schizofrena syrran ställa till med så mycket jävelskap utan att någon ringde polisen i A tale of two sisters, vilken annan förälder som helst hade ju gjort det och hon hade omhändertagits enligt någon lagbalk om tvångsvård.

Drama! Varför tar alla varandra på allvar? I verkligheten skulle folk förlöjliga någon som uppträdde pretentiöst och höll monologer om sitt lidande.

David Lynch! Han förklarar ju ingenting!

Mumintrollen! Hur har de lyckats bo i Finland i tusentals år utan att englesmännen försökt civilisera dem?

De flesta genrer är baserade på vardagsfenomen. Då behöver man inte förklara allt, eftersom tittarna redan vet hur det mesta fungerar. I en fantasybok finns det 8765092165t01761 påhittade element, och det skulle ta lika många timmar filmtid att få med alla dessa på ett sätt som är begripligt för tittarna. Därför säger det sig självt att en person som vill veta exakt hur allting fungerar i en hel värld som har vuxit fram i en annans människas obegränsade fantasi (genren heter fantasy - the clue is in the title), inte kommer få veta allt det på två timmar, och således måste läsa boken.

Sedan finns det såklart tittare som inte är som TS, och inte har något emot att en vanlig film inte kan få med all information om fantasivärlden och samtidigt hålla handlingen igång inom loppet av två timmar utan att publiken får skallen sprängd för att den blivit överfylld med info.

Hej på dig Harry-Potter-fan-&-kamrat!

"Sméagols life is a sad story."

Nu skrev jag direkt ut vad som står i "teorin" om Voldemort. Jag tror inte du förklarar Voldemorts bisarra utseende med morsans depressioner, hans dåliga uppväxt och/eller inavel i släkten, hans handlingar går kanske att ursäkta ja men absolut inte utseendet, särskilt inte när vederbörande tidigare var stilig och snygg i sin ungdom, vilket skildras i böckerna flertalet gånger.

Här citerar jag en hemsidas information om just bieffekterna av horokruxer.


Vi skulle kunna göra ett antagande och säga att Voldemort är högfunktionell Sociopath (med tanke på hans intelligens) medan Bellatrix Lestrange är en psykopat och deras ondska motsvarar i praktiken varandras till fullo.

Det där med Morfin handlade bara om att komma undan med mordet och det bästa man kan göra är att skylla ifrån sig på någon annan. Morfin erkände, dömdes och utredningen lades ned, case closed. Det hade utan Morfins erkännande kunnat spåras tillbaka till Tom Dolder själv utav självaste Dumbledore eftersom han visste om vem fadern var, vilket skildras i 6:e boken när han besöker Tom på barnhemmet.


Böckerna är riktigt bra jag håller med dig och jag hoppas någonting nytt kommer. Jag diggar hur J.K. Rowling inte informerar om precis allting, vad det är för något eller precis vad som har hänt, det gör hela storyn än mer intressant tycker jag.

Jag skulle så gärna vilja veta vad Voldemort gjorde i grottan mot de andra barnen på barnhemmet. Eller få läsa historien om hur han mördade sin far och hans föräldrar, vad sa han och vad gjorde han? Ett personligt mord är personligt och känslomässigt, man dödar inte sin "fiende" bara rakt av. Förmodligen var han jättehemsk och torterade hela bunten innan han lät döda dom.

Det där antika valvet som Sirius dör i, vill jag gärna veta mer om har läst på hemsidan jag refererade till om själva valvet men det finns inte mycket information om det tyvärr. Det fyller ju dock hela storyn med mer mysteri, så det är nog nästan bara bra. Hellre lite mystik än att få alla svar skrivet i boken.

Ungefär som i Star Wars, vem var Anakin Skywalkers far? Det framkommer aldrig konkret i filmerna, indirekta hintar som man knappt uppmärksammar indikerar ju dock att han var son till Darth Plaugies som lyckades skapa honom med hjälp av bara kraften. Roligt scenario där när sista filmen släpptes var många överhypade (inkl mig själv) och sen dog det där ut. En dag kom jag helt plötsligt att tänka på det, men vem var egentligen Anakins far? Så jag googlade det och fick svaret, flera år i efterhand.

Är du sänd från fantasyklubbens-försvarsavdelning eller?
Det finns många hål i Rowlings framgångssaga. Men H.P-fantaster ser detta skräp mellan fingrarna, för deras hjärnkapacitet har stannat kvar i fem-års-åldern och saknar förmågan för att tillämpa lättare analyser. Det är även någonstans i detta åldersspann som Rowlings hjärntvättar-sagor lämpar sig.

Hittills har ingen i tråden lyckats hitta något hål i storyn som någon annan inte har lyckats förklara.

http://m.tickld.com/x/what-harry-pot...ildhood-ruined


Harry Potter handlar egentligen om en kille med kass barndom, och senare inlagd på psyk(Hogwarts).


-"Tell me one last thing, is this real? Or has this been happening inside my head?"
-" Of course it is happening inside your head,Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Lite lik filmer som Fight Club osv. Kommer Harry Potter bli mer erkänd nu, kommer det vara mer okej att tycka att dom är 10/10 i betyg i film-nörds-kretsar?

Är TS fortfarande lika kräsen på att fantasy-filmer ska vara uppenbart fysiskt logiska?