Fyra Frågor till tjejer

Det finns säkert alla möjliga typer av undantag för allt. Jag hade en mycket, mycket intressant vännina i Frankrike som var psykolog och kunde diskutera öppet med mig om hennes mentalitet som kvinna (jag försökte i den tiden bli författare och ville gräva i det kvinliga psyket) och hur hon kunde finna roten till alla typer av konstiga beslut i hennes undermedvetna i efterhad. Medvetet hade hon ideal som att kunna stötta hennes man och ungdomskärlek när han var arbetslös och deprimerad, men det finns något djupare än det medvetna och det har sin rot i mycket gamla instinkter. Hon berättade med mycket skam hur hon började känna avsky för honom när hon kom hem, hur begäret började dö av hans fallande självförtroende.

Vi är fast i denna kropp med begär som vi inte förstår oss på, instinkter som inte anpassar sig till våra ideal. Det tog slut, hon älskade honom fortfarande någonstans men begäret var borta. Respekten för honom som man hade dött. Han lagade ju mat, han städade hemmet men han var inte längre en man som hon kunde se upp till.

Det är intressant med en kvinna som har så mycket självinsikt att kunne berätta om hennes mörker på detta sätt, jag tycker att alla människor ska lära känna sin egen skugga innan de dömer andra. Något som svenskar generellt måste förbättra. Granska först dig själv, lär känna dina begär och roten till dina handlingar.

Du verkar vara idealistsik lagt, du kanske är annorlunda också. Din reptilhjärna kanske har svagare effekt i hur du känner, vad du begär i livet. Men jag skulle tro att alla människor bär på något de skäms för, något de döljer, kanske du upptäcker vad det är långt senare i livet.

Jag glömde att svara på frågorna...

1. Mäns våld mot kvinnor. Män som grupp tycker jag inte har något kollektivt ansvar eller någon kollektiv skuld, precis som att kvinnor inte har det. Det är en generell inställning jag har. Det är individernas ansvar att inte bruka våld mot varandra. Självförsvar är förstås tillåtet. Om man ser att en annan person (man som kvinna) blir övermannad och misshandlad så bör man ju försöka hjälpa till på något sätt om man törs. Exakt vad man gör är en riskbedömning man får göra för just den situationen, men ansvaret som medmänniska ser jag som lika stort oavsett kön.

2. Svår fråga att besvara. Hur likt prostitution det är beror på vilken relation just det paret har. Om vi säger att det är en ung tjej som är med en 80-årig miljonär så kan man ju misstänka att det inte direkt är en kärleksrelation från kvinnans sida. Samma om könen vore det omvända naturligtvis. I övrigt så är man väl normalt sett ihop för att man älskar varandra och har sex när båda parterna vill ha det.

3. Ja.

4. Jag vet inte riktigt. Lite svårt att sätta sig in i, men jag skulle troligen inte tro att jag hade stor chans i rätten. Jag skulle inte känna pinsamhet inför det hela. Jag inbillar mig att det vore mer troligt att jag skulle försöka klura ut någon ondskefull plan för att få ett överläge en annan gång och hämnas. Spärra in hon i en skrubb i en helg eller nått! Nä jag vet inte...

Det är ju inte någon kollektiv skuld det är talan om, utan ett ansvar som vi födds med som de flesta av våra manliga förfäder har haft och troligen är det just därför du och jag existerar. Onda män kommer alltid att finnas, ifall inte det är mäns ansvar att försvara sin familj ska man hoppas att samhället alltid ska hoppa in och göra jobbet?

Se det som något romantiskt också, livet blir rikare med lite romantik åtminstone. Strunta i att gå emot radikalfeministerna här, den sanna manliga andan att vara redo att ta risker för våran familj. Samma risk som din fru tar när hon födder dina barn.

Vi ska komplettera varandra, mannen och kvinna ska inte vara lika utan så annorlunda att vi behöver varandra.

Föds heter det. Hur som helst. Om vi ska prata överlevnad så tror jag hellre på att slugast överlever, inte mest macho. Om familjen samarbetar så lär det bli ett bättre och mer effektivt försvar än om någon agerar dumdristig hjälte.

Jag skulle inte tycka att det vore mindre romantiskt om man övervann en svår situation genom att samarbeta. Jag vet inte exakt vad det är du tänker dig för hjältesituationer dock.

1) Nej, det utgår inte från att han är man och jag är kvinna, han har ingen större skyldighet att skydda mig än jag honom. I första hand skyddar man barnen och sedan varandra. (Här tolkade jag fara som t.ex. krig, katastrof i familjen dyl)

2)Nej, vad har sysslorna i hemmet att göra med lön? Ska man däremot fördela ledighet och dyl ska lönen spela sin roll, men när det kommer till barn så handlar det och barnen, då anser jag att pengars roll minskar.

3) Nej. Se ovan.

4) Han har rätt att ta till åtgärder, men i min världsbild går det inte ihop att lösa våld med våld.

Män har tio gånger testosteron produktion och kan därmed agera med mer lugn i stressiga situationer, vi är mindre emotionella och mer kalla när vi går till aktion. Vi är dessutom fysiskt mycket starkare.

Hjältesituationer ifråga kan vara så pass enkel som när man sätter kvinnan och barnet i räddningsbåten i ett sjunkande skepp.

Eller att simma efter något barn i en tsunamisituation. Eller ta hand om situationen vid ett rån och lugnt och behärskad ge rånaren det han vill ha utan någon drama.

Sedan så kan det vara att komma in och fysiskt agera när någon annan man på någon fest förolämpar hans fru eller familj på något fruktansvärt sätt.

När en ung pojke kommer för att dejta dottern, inta auktoritätsposition och visa tydligt åt pojken att han ska respektera din dotter.

Använd fantasin så kommer flera situationer upp. Vet inte själv ifall jag skulle lyckas leva upp till dessa ideal, men det är trevligt att överhuvudtaget ha fler ideal än bara gnälla över att samhället aldrig kommer tycka lika synd om män som kvinnor.

Kan utifrån mig själv säga att om min man skulle tjäna makabert mer än mig så skulle jag må dåligt. Tjänar jag mer så struntar jag fullständigt i hur mycket han hämtar hem, det viktiga är att han trivs alt. försöker att avancera.

Det är ju fint och idealistiskt. Vet att svenska kvinnor ofta gillar att uttala sig fint och idealistiskt och jag tror att ni delvis kanske har rätt i vad ni säger, men ibland vet jag inte ifall några har grävt tillräckligt djupt i sig själva för att verkligen veta vad som är sant eller inte.

Jag hör kvinnor säga att de vill ha snälla killar, det kan vara fattiga män utan status, män som är mjukisar osv.

Jag hör ibland män i Sverige säga att de inte bryr sig om utseendet, att de vill ha ett jämställd förhållande, att de kan känna sig som män utan att tjäna mer än kvinnan.

Jag hör inte folk uttala sig så här i andra länder, inte i samma omfattning i alla fall. Sedan så skiljer ju sig alla dessa ideella svenskar som helt slutat att vara djur mer än något annat land, de kanske saknar självkännedom för att veta ens varför de skiljer sig.

Inte alltid.

Barnen givetvis, och kvinnor brukar väl vanligtvis vara de som lugnar och tröstar barnen bäst så då känns det mest logiskt att kvinnan är med barnet där. Om det inte är något speciellt som ska göras så tycker jag att det verkar dumt att splitta upp familjen, så då bör mannen i familjen gå ombord samtidigt också.

Och om kvinnan är någon slags überkvinna och mer kompetent än mannen på att göra whatever det är som behöver göras, ja då kanske det är lämpligare att hon är kvar istället för den mesige, fete, svage, närsynte datornörden som har tappat glasögonen? Hon kanske är utbildad militär och kan krissituationer jävligt bra eller nått sånt... Det är inte så svartvitt som du målar upp det. Samma gäller för alla andra situationer du nämnde.
Jag kan inte se mig själve agera så mot dotterns dejt om det inte har hänt någonting speciellt. Det ligger inte i min personlighet. Jag är generellt sätt vänlig och hjälpsam med folk jag har att göra med, inte alls auktoritär och försöker sätta folk på plats.

Jo, men alla har sin personlighet och det är klart att det är svårt att sälja en urmanlig ideal åt den som har hopp att samhället kommer behandla män och kvinnor likadant någon dag. Jämlikhet mellan könen är omöjlig för att vår hjärna har uråldriga instinkter kring mannen och kvinnans roll i samhället. Svaga män kommer aldrig få lika mycket empati som svaga kvinnor. Män som gnäller kan aldrig höras. Män som faller offer för självmord, cancer, droger, alkohol, riskabla jobb, tiggeri, ensamhet, arbetslöshet tycker ingen synd om. Inte ens unga pojkar med dålig betyg är det synd om. Ordet förlorare kan bara appliceras med sann tyngd på gruppen män. Kvinnor i botten är offer medan män är förlorare, kvinnans värde i samhället är uppenbar även när hon inte lyckats med något i livet.

Det är ingen social konstruktion utan en urgammal biologisk sanning, du finner det hos schimpanser och lejon och vargar och du kan finna det i olika "aboriginal tribes" som lever kvar i stenåldern.

Så ta ett steg tillbaka och ifrågasätt ifall den eviga diskussionen som pågår i flashback egentligen får någon större effekt i svenska samhället. Ni söker sympati och uppmärksamhet, men får ni det?

Tänk ifall ni skulle söka en väg att gå där ni inte behöver bero på andras sympati, där ni reser er från jämställdhetskampens gråa strid och istället omprövar hela den svenska manigheten och blir naturligt auktoritära utan att be om makt, naturligt söker att erövra mark utan att be staten om hjälp. Inte talar feministernas språk (med ord som "jämlikhet") och istället talar eget och mer poetisk språk med gamla manliga attribut som "hjältedåd", "heder" och "ärlighet" som nyckeln till er ideologi.

Det som fungerar för kvinnor kommer inte nödvändigtvis inte fungera för män. Ni har logiken i er sida i många frågor men logik säljer inget alls. KÄNSLOR ÄR ALLT I PROPAGANDA.

Feminister säljer deras budskap med KÄNSLOR. En kvinna som är slagen av hennes man väcker KÄNSLOR. En man som blir slagen av en kvinna eller ens en man väcker inga känslor.

En man som går sin egen väg, inte ursäktar för sin natur, är ärlig och stark väcker dock känslor.

Jag behandlar män och kvinnor lika rent generellt, så det går uppenbarligen. Givetvis inte i alla situationer eftersom jag blir attraherad av många kvinnor och har aldrig blivit attraherad av en man. Sexuella attraktioner påverkar ens beteende. Och personkemi rent generellt gör förstås att man agerar olika beroende på vem man pratar med, oavsett kön.

Jag kom just på en situation där jag agerar olika dock. Jag har erbjudit mig att bära någon gammal tants matkasse när vi var på väg åt samma håll, men jag tror inte att jag hade frågat en gammal man lika lätt. Då måste det se ut som att han har stora problem med kassen innan jag hade frågat det. Varför vet jag inte riktigt.
Jag tror inte att jag är så unik att jag är den enda människan i världen som resonerar som jag gör. Varför ignorerar du de som resonerar som mig när du drar slutsatser om de här sakerna? Är du en idiot?

Vi får väl se ifall ni kan nå ut till fler än de få män som brinner för de här frågorna. Ifall ni kan erövra institutioner, få makt i tidningar, starta politiska partier osv.

Jag tror personligen att ni inte kommer att klara av det, men jag hoppas att ni lyckas trots avsaknaden av känslor som ni klarar av att framkalla hos allmänheten. Tror att ni behöver studera lite propaganda och lingvistik. Hur man manipulerar människor snarare än att lägga upp logiska argument.

Politik har aldrig handlat om det. Jag tror personligen att en vakum av starka manliga egenskaper och känslor i Sverige gav tillåtelse till radikalfeminismens erövring av institutioner, media och politiken. Män tittade passivt och var så gulligt socialistiska och konflikträdda som bara svenska män kan vara. Kanske det är för sent att ändra på saker nu, vi har olika ideer om hur radikalfeminismen skulle kunna bekämpas men behöver inte kasta personliga angrepp på varandra för den sakens skull.

Du ska veta att jag inte tror en sekund att jag i grunden är manligare än dig bara för att jag gjort manlighet till någon slags ideell väg där jag vill vandra. De flesta män kan nog ta och starta den resan ifall han finner inspiration att påbörja den.