Citat:
Ursprungligen postat av
ScottWalter
1. Antigen att män tar lika stort ansvar för "sina" barn som kvinnor gör, eller också en ekonomisk kompensation av nått slag. Innan stod männen för ekonomin och kvinnorna för den praktiska omsorgen. Idag står kvinnor för merparten av den praktiska omsorgen samt halva den ekonomiska.
Många kivnnor upplever en enorm ansvarslättelse då de skiljer sig och delar omvårdnaden av barn.
Du måste se till barnens bästa också, inte bara till ideologins bästa. Dvs. uppbrytande av familjer och nedbrytande av kärnfamiljen.
Att män ska "ta ansvar" är bara feministisk retorik. Du vet mycket väl att män tar ansvar för sina barn, sliter för brödfödan, matar barnen, sätter kläder på dem, leker med dem, uppfostrar dem, utbildar dem, beskyddar dem, och gladeligen offrar sina liv för sina barn.
Bara för att män kanske inte råkar vara "hemma" exakt på pricken lika länge räcker för att det ska komma feminister och gnälla om att de inte tar ansvar. Trots att många kvinnor vill vara hemma i större utsträckning.
Är det inte märkligt att det alltid är ett kön som aldrig tar ansvar, och ett kön som alltid är ett duktigt jävla offer. Kan du gissa vilket som är vilket? Du tror inte att samma retorik kan användas mot ditt eget kön.
Kompensation, i någon form, är en intressant tanke ur strikt jämställdhetssynpunkt. Men du kanske får utveckla den idén lite. Icke-feminister skulle inte ta illa upp heller. De skulle respektera er mer för sådana idéer än de andra sinnessjuka sakerna ni håller på med.
Citat:
Ursprungligen postat av
ScottWalter
Nej jag antar att de tär för att jobb är typiskt manliga som de är högavlönande?
Jag vet inte vad du pratar om. Män har mer incitament för att söka sig till högavlönde jobb. Det är attraktivt med en fet plånbok.