Thomas Mattson-effekten nu ett faktum

Ett flertal Flashbackare, särskilt sign "oyto" har under våren drivit tesen att det inte längre går att tala om en "Bradley" eller "skäms-faktor" med avseende på sympatier för Sverigedemokraterna. Efter Presstapo-skandalen, där Expressen samarbetade med våldsvänstern och aktivt beredde väg för politiskt våld mot oliktänkande, så förändrades tonfallet hos både SD och SD:s fiender noterbart. Samtidigt kunde man också notera en viss utplaning och emellanåt nedgång i SD:s opinionsstöd. Vad som berodde på vad och hur, blev som vanligt en diskussion utan riktiga svar, men "Mattson-effekten" kom i alla fall upp på banan här på Flashback.

Efter EU-Valet kan vi nu konstatera att Oyto m fl tycks ha haft rätt hela tiden; opinionsmätningarna, vilka redan ansågs behäftade med diverse opålitligheter, var helt åt skogen fel. Vid valet ges en unik chans att faktiskt mäta "Bradley"-effekten/skämsfaktorn, i samband med VALU-pollen direkt utanför val-lokalen. Denna poll ska i en normal värld ge ett svar som är mycket nära det faktiska valresultatet, vilket också varit fallet i Sverige innan gammel-medias politiska terror-kampanj mot Sverige-vänner och andra dissidenter påbörjades.

VALU för EU-valet 2014 visade sig mäta åt helvete fel; så fel att det är närmast är absurt. Avvikelsen är så stor mellan vad folk påstod och vad de faktiskt gjorde, att storleksordningen mellan partierna helt förändrades. För SD:s del påstods då att 7% röstat på SD; i själva verket tycks det vara 9.8%. Ur statistisk synvinkel ligger VALU därmed så fel att den är i princip värdelös, trots att det enda man har gjort är att fråga folk hur de röstat. Att övriga mätningar också var åt skogen är mindre dramatiskt; VALU har en speciellt intressant status här.

De totalt missvisande beskeden kring SD går inte längre att klassa som "Bradley"-effekt, som handlar om social anpassning till PK-konsensus, utan någonting annat och allvarligare. Det handlar inte om trivsel, utan om rädsla för repressalier. I och med sitt Presstapo-samarbete med våldsvänstern tvingade tidningen Expressen upp den enskildes politiska status till en hotfylld, utsatt position som normalt bara ses i diktaturer. Vanliga svenskar vågar inte säga att de röstar på ett visst riksdagsparti eftersom de är rädda för vad som kommer att hända dem.

Vanliga svenskar vågar inte säga att de röstar på ett visst riksdagsparti eftersom de är rädda för vad som kommer att hända dem.


Detta, "Mattson-effekten", kommer troligen bli Thomas Mattsons bestående eftermäle som chefredaktör på Expressen. Med tanke på vad hans yrkes-uppdrag egentligen handlar om, så är det svårt att tänka sig något mer katastrofalt att bli ihågkommen för.

Diskutera.

- F.G

Det ligger något i det du säger. Jag tror att den vanlige, hårt arbetande svensken som egentligen inte vill någon något illa inte är för positivt inställd till den politiska förföljelse av SD-minoriteten som just nu pågår i regimen Sverige.

Vi har sett hur en agendadriven stortidning i stil med underrättelsetjänsten KGB eller säkerhetspolisen Gestapo har röjt identiteter på skribenter för att förhöra dem.

Denna inkvisition gentemot oliktänkande kan få åtminstone två effekter.

1. Motståndet hårdnar, de tappra individer som utsätts för denna groteska mobbning kämpar ännu hårdare för vad de anser är rätt.
2. Motståndet blir slugare, de gräver ner sig, tar en annan skepnad för att överleva vardagen i demokraturen Sverige under rikskansler Reinfeldt och propagandapressens ledning.

Detta gör att när man väl sonderar terrängen likt Mao gjorde i Kina innan de stora massavrättningarna så får man en stor felmarginal. Vid utfrågningarna och förhören med den vanlige Svensson uppger offren kanske istället ett av regimen godkänt parti, kanske det säkra kortet Miljöpartiet. I sin tur ger detta resultat på de mätningar man visar upp för allmänheten, det sovande folket.

Jag tror det kan vara av intresse för tråden om någon som faktiskt varit med om en VALU kan svara på hur det går till i praktiken. Blir man intervjuad i enrum, eller blir man intervjuad i öppenhet utanför vallokalen i sitt distrikt medans grannar och föräldrar till barnens klasskamrater går förbi och potentiellt kan höra vad som sägs?
Tror det har väldigt stor bäring på de svar som ges i VALU'n
Sedan är det naturligtvis som TS skriver, för 10 år sedan var det potentiellt lite "skämmigt" att svara "fel" i en VALU. (men för 10 år sedan låg nog VALU inom de felmarginaler Sören Holmberg angav i SVT's, förövrigt horiga, valvalka dvs 0.5% från det riktiga valresultatet). År 2014 kan det innebära fysiskt våld/hembesök/smutskastning/uteslutning ur fackförbund....

Ingenting tyder heller på att den typen av uthängningar kommer att avta. Researchgruppen och Expressen lär ha en hel del sparat i bakfickan till riksdagsvalet. Vi kan mycket väl få en situation där SD i verkligheten är nästan dubbelt så stora som i opinionsundersökningar. Det positiva är dock att vi inte ser något avtagande i ökningen av det faktiska stödet och röstandet (vilket ju är terrorjournalisternas mål) utan bara i öppenheten med sympatierna.

Det är ett gigantiskt frågeformulär som tar trekvart att fylla i. Förutom ålder, kön, utbildning m m även tidigare partisympatier, viktigaste politiska frågor, inställning till EU och hundra ytterligare frågeställningar.
D v s långt ifrån "Vad röstade du på? Svar: SD"

Personligen uppfattade jag en Bradley-faktor redan vid valet 2010. SD pendlar mellan, i mitt minne, ~ 2.5 - 4.5 % i de undersökningar som redovisas för att sedan få nästan 6 %. Alla personer som är insatta i svensk politik måste ha lagt märke till detta. Sedan har åren gått, och fastän vi har kunnat konstatera, och ofta personligen uppleva, Bradley-effekten har pk-iterna vägrat acceptera denna förklaringsmodell. Det som känns mest frustrerande är att vi har fått vänta över 3 ½ år innan detta förefaller ha blivit en allmänt accepterad faktor i stats"vetenskapen". För övrigt så är detta framsidan på expressen 2014-05-26: http://www.expressen.se/nyheter/dage...n/26-maj-2014/

Jag uppfattar följande: Under Bradley-effektens dagar uppgav 2 av 3 SD:are öppet sitt stöd.
Under Mattson-effektens dagar kommer 2 av 4 SD:are öppet uppge sitt stöd.

Spontant kändes som att jag inte borde få "äran" för lanserandet av begreppet, särskilt som det var PaterNoster777 som skapade tråden Mattssoneffekten - Kommer Researchgruppens arbete påverka opinionsundersökningar?

Men! Närmare efterforskningar visar att det kanske trots allt var jag som myntade uttrycket i en post i opinionstråden.


Den gjordes 2014-01-03, 16:44, om någon tror sig ha hunnit före.

För visst är begreppet relevant: En befogad rädsla för registrering och repressalier för politiska åsikter som är mainstream i alla andra europeiska länder. Sverige 2014.

Ett unikt sunkigt element, utöver omvänd Bradley, som ju mer handlar om social konvenans, inte politisk terror.

Här har Expressen ett arv att förhålla sig till: Man bevakade och registrerade enskilda medborgares systemkritik, inte makthavarna.

Väl talat. Det faktiska röstandet är vad som räknas. Vi har ännu valhemlighet i det här landet. Det ska vi vara glada för.

Jag spekulerade lite om opinionsundersökningarna & deras "viktning" tidigare.
Visst ser vi en Mattsson-effekt, men vi ser även Wolodarski-effekt, där man uppenbart viktat ner SD för att inte "bli självuppfyllande".

Nu vet vi svaret, man körde på redan i EU-valet & nu är det "vapnet" i princip förbrukat inför riksdagsvalet. Dom flesta kommer att utgå ifrån att stödet till SD är avsevärt större än i opinionsundersökningarna. Ingen kommer att nedslås av opinionssiffror på 7-8%, för alla vet att det verkliga stödet är mycket större.

För strategin i media framöver kommer att vara -"SD lyckades mobilisera alla sina väljare till EU-valet, det finns inga soffliggare kvar som kan höja resultatet till riksdagsvalet"-

Och för att tydliggöra skillnaden mellan den tråden som PaterNoster777 startade och som handlade om opinionsundersökningarna i sig och denna trådens separata berättigande, förslår jag att denna tar Mattsson-effekten för given: Vanliga människor är rädda att uppge sympatier med SD.

Den viktiga frågan för journalister och andra här i MoJ att tänka på är då: Ska det vara såhär?

Ska våldsaktiva aktivister någonsin användas för att få fram personuppgifter eller innehåll i mejl osv?

Ska media se det som sin roll att uppfostra människor politiskt med straffinstrument som registrering och uthängning?

Ska människor behöva vara rädda för Expressen och andra tidningar?

Har inte någon ovärderligt dött då?

Kan det finnas skäl för media att besinna sin roll och sitt beteende? Vad sysslar ni med?

Är det inte precis detta som hets mot folkgrupp-lagstiftningen försöker förbjuda: Det ständiga vinklandet, förstärkandet av fördomar och hetsandet mot en grupp människor?

Ett hetsande och triggande som faktiskt kan leda till att vardagsmänniskor råkar illa ut, när ord leder till handling?

Om man är "brun", "rasist", "fascist" - gäller inte Reinfeldts ord efter att Issa Issa nästan höggs ihjäl för sin SD-engagemang? Man ska inte bli förvånad.

Men tänk om de allra flesta av era "bruna" meningsmotståndare inte är annat än helt vanliga människor, med andra insikter än era. Som kanske har - rätt?

Tänk om det är ni som är monstren?

Inför valet 2010 svarade jag på två opinionsundersökningar där jag uppgav att jag skulle rösta SD. För några månader sedan när novus ringde kände jag ett obehag och valde att inte delta. Är helt enkelt en onödig risk när man nu vet att åsiktsregistrering pågår.

Om Skämsfaktorn hade varit lika stor som förra valet hade SD fått 8.8%. Andelen som mörkar sitt val har alltså ökat från 21% till 28% av SD:s väljare.

Klyftan mellan etablissemanget och folket växer dag för dag, var det inte i Borlänge en journalist som skulle "ut och fråga folket" för några månader sedan som fick gå hem med oförrättat ärende eftersom ingen ville prata med honom? Han hade t.o.m. blivit avfräst av en person med "jag pratar inte med sådana som dig, man vet väl vad som händer då!".

Har medvetet låtit bli att titta på SVT:s "analyser" av "det fruktansvärda valresultatet" då jag redan har högt blodtryck men såg Adaktusson sitta och oja sig över det hela med förslag om "att vi måste öka diskussionerna om människors lika värde". Karljäveln måste ju bo i ett parallelluniversum, precis som alla som inte fattat att SD:s stadiga ökning inte har ett skit med brist på insikt av "människors lika värde" att göra utan att svenskar inte gillar gruppvåldtäkter, kravaller, inbrott, rån, bilbränder, hot, jobba tills de stupar, tiggeri, människohandel, mord, skottlossning, våld etc. inpå knutarna. Tacka fan för att "valundersökningar" inte fungerar längre i ett sådant klimat.