Roliga, tragiska och ironiska historiska anekdoter, bilder, m m

"Som jämförelse han sägas att en genomsnittlig människa som levde på Djingis Khans tid brukar ha runt tjugo avkommor idag"

Det var det jag syftade på. 20 levande avkommor..., det har min gammelfarfar ju som är 99 år gammal.

Tror du tänker på den siste Emiren av Bukhara, Alim Khan.

Om en av hans företrädare kan man för övrigt läsa en ganska intressant anekdot i den tyske sjuttonhundratalsdiplomaten Friedrich Christian Webers bok Das veraenderte Russland. Webers bok handlar om om hans tid vid den ryske tsaren Peter den stores hov och i ett avsnitt berättar han om att Khanen av Bukhara och Khanen av Khiva låg i krig med varandra och att de därför ofta vände sig till den ryske tsaren för att söka hjälp. En lite speciell sådan anhållan om militärt stöd kom enligt Weber i mars 1718 när Peter den store, som befann sig i Moskva för att städa upp efter det uppror hans son Alexej varit inblandad i, fick besök en av Bukharas ambassadörer. Vid detta tillfälle bad Bukharas representant bland annat om att ryssarna skulle skänka Khanen ett antal svenska kvinnor då karolinernas rykte som duktiga krigare tydligen hade nått Centralasien. Weber skriver:

...This ambassador begged of the Czar a Number of Swedish Girls to go along with him, or to give him Leave to buy some, his Master having heard, that the Swedes are a very warlike Nation, which made him desirous to have some of their Race in his Dominions. This ridiculous Request met with a Repulse; however, he found Means to get two Swedish Girls, whom he carried along with him.
http://frontiers.loc.gov/cgi-bin/amp...presId=mtfront (sid. 223)

Någon som vet om det gjorts några försök att ta reda på hur det gick för de båda svenskorna som tvingades följa med ambassadörens karavan till Bukhara?

Göring var tydligen väldigt intelligent och en briljant organisatör som dock släppte lös med morfinet efter att hans fru, svenskan Carin, dog. Kan lätt spekulera i stor sorg över hennes bortgång och att han förlorade den glöd han hade en gång i tiden.

En detalj om morfinet. Göring deltog i ölhallskuppen i München 1923. I slutscenen till det hela tågade upprorsmännen mot Münchens centrum. Då öppnade polisen eld. Göring sårades i ljumsken. Han opererades i Österrike den 13 november 1923 [Irving, "Göring", Legenda 1989, s 65f].

Göring fick morfin mot smärtorna. Sedan blev detta till ett beroende.

Det är ju lite komiskt eftersom han dessförinnan uppenbarligen klarade sig genom hela första världskriget utan att bli missbrukare.

OT. -- Göring var stridspilot i första världskriget. Anser du att alla stridspiloter borde ha tagit knark för att stå ut?

Själv anser jag att man kommer långt på viljestyrka och "att stålsätta sig mot farorna".

Man får förmoda att Washington var en tråkig stad för en diplomat vid denna tiden. Därför blev den tyske ambassadören i Madrid väldigt förskräckt när han 1880 fick ordern om att inställa sig i Washington för att bli ambassadör där. Han till och med gick med på att att sänka sin lön betydligt bara han inte beordrades att åka till USA.

Man får anta att det idag inte är särskilt många diplomater som skulle säga nej till ett kontor i närheten av 1600 Pennsylvania Avenue...