Morsning och good bye PK-vänner?

Detta tycker du då är helt passande att posta i ett forum som heter "Integration och invandring"? Har absolut inget med forumdelen att göra förutom att du söker ryggdunk från dina likasinnade och inte egentligen vill ha en diskussion om ditt hemska problem om att bli frågasatt.

Eftersom det oftast handlar om integration och invandring som våra diskussioner uppstår så valde jag denna del. Vad tycker du passar bättre?

Jag är inte ute efter ryggdunk utan jag vill , åter igen, som jag skrev innan, veta hur man bäst handskas med grundproblemet, och kanske höra hur andra har gjort. Nu får du ge dig

Jo, det är lite som en religion det här. För de mest övertygade upplevs alla former av ifrågasättande som extremt provocerande. Du känner igen dem på att de omedelbart övergår till personangrepp med termer som "hora" och "brunhöger".

Det finns sällan anledning att svara i samma ton. Deras världsbild är att de själva är Goda, och du är Ond. Om du är aggressiv tillbaka blir de alltså angripna av Ondskan när de står upp för det Goda, vilket bara stärker deras känsla av rättfärdighet. Ett lugnt och vänligt svar som fokuserar på sakfrågan brukar vara det bästa. Om man lyckas behärska sig förstås.

En fråga till experten: om vi ponerar att TS faktiskt inte är ute efter ryggdunk från likasinnade, och faktiskt vill ha en diskussion om något han ser som ett problem. Hur ska han bete sig för att du ska förstå att så är fallet? Vore kul att veta.

Eftersom du verkar bry dig om dina vänner är det du säger här nog det enda man kan rekommendera att du gör. Gå ut öppet med SD 2014 om det nu är det du tror på.

Har du övervägt möjligheten att dom faktiskt tycker så, och dina ideér om PK bara är önsketänkande?

I så fall så är det ju rätt kört för dig. Du kan ju försöka hitta nya banner som delar ditt hat, men som du säkert vet så är den typen inte den roligaste.

Ta det som en chans att omvända dem. Intelligenta människor lyssnar på välgenomtänkta argument och tycker inte saker för att det är "rätt" att tycka så. Antingen får det dig själv att omvärdera dina åsikter, eller så får det dina vänner att göra det. The beauty of discussion.

Det blev som hon sa..men efter 6 månader så hörde hon av sig och förnekade att hon ställt ultimatum!
Min syster är född 1979 och är extremt PK.
Jag röstade som sagt SD och värderar min åsiktsfrihet mer än henne!
Än idag är det extremt stelt mellan oss men efter att min bror sa till henne att han rösta SD han med så blev det mer ok..

PK folk som offrar sina släktingar för man tycker annorlunda är sjukt..
Gått för långt med detta multikulti expriment som bara ger skit i längden..
Men stå för sina åsikter måste man göra!

Oh aj, offerkoftan åkte på direkt, "vi är förföljda eftersom vi blir ifrågasatta och ingen håller med". "Brunhögern" är lika mycket ett personangrepp som "PK" och om det är några som blir provocerade så är det ju brunhögern, kolla bara detta tråden när jag stör den unisona grupprunken så blir ni galna.


Ja, en direkt frågeställning om det hade ju kanske varit passande istället för att skriva "what to do". Brukar inte accepteras på de mer städade delarna av FB som något sorts underlag. Sedan kanske lagt det i ett forum som handlar om relations- eller psykiska problem. Genom år av missbruk har I&I blivit någon sorts blogg för SD-are och övriga rasister som bara vill sitta och ryggdunka över hur mycket de hatar batikhäxor, PK och feminister utan att direkt beröra ämnet I&I.

Jag är invandrare och jag förstår dig absolut. Jag har ungefär 1 vän på facebook som delar min oro inför invandring och allt det för med sig, är en skötsam och framgångsrik invandrare av den äldre generationen, men de få gånger vi berört ämnet har vi gjort det i pm och inte i publika inlägg. Att vädra politiska åsikter på fb tycker jag allmänt är tveksamt, jag gör det inte i alla fall gentemot mina bekanta i hemlandet heller, därför att man vet aldrig vem man sårar, vem som missförstår en, vem som misstolkar något. Det är inte värt det. Fb är för de flesta är ett ytligt forum att göra daglig reklam för sig själva, inget utrymme för djup eller komplexitet. Men det allmänna trycket i Sverige gäller förstås inte bara på fb, och jag känner numera också att jag kvävs av andnöd i umgänget med de flesta svenskar. Att undvika frågan är visst en lösning, men enligt mig är problemen så närvarande överallt att det känns som att undvika salt när man lagar mat. Den intellektuella utmaningen i offentliga media är i nivå med en Bamse-tidning. Den åsiktsterror som nu råder i Sverige är i samband med en alltmer okontrollerad invandring, liknar mest ett slags kollektiv hypnos. Människor VILL helt enkelt inte se några problem med invandringen, därför att det skulle få dem att framstå som inte tillräckligt goda, och det finns inget större skräck för svensken idag än att inte verka god. Jag som dessutom har ett jobb inom "invandringsindustrin" ser och följer hela fenomenet från första parkett, har tusen gånger större insyn i hur det egentligen ser ut och vartåt det barkar, men det spelar ingen roll för de bekanta och familjemedlemmar som jag försöker prata med. De befinner sig ombord på Titanic och dansar, och jag i maskinrummet där vattnet redan forsar in, så att säga. Personligen anser jag att det är ute med Sverige och det är bara en tidsfråga innan folk kollektivt vaknar upp, det kommer att ske kollektivt, och inser att det inte finns något annat att göra än att fly landet. Jag har barn här och även om det inte är mitt hemland så är det deras, och det känns mer än tragiskt att se och förstå att deras eget land tas ifrån dem, och det finns inget jag kan göra åt det. Att rösta på SD kan vara ett sätt att visa sitt missnöje, men även om SD så får 50% finns det i praktiken inget de kan göra. Det säger jag inte därför att jag anser att vissa människor är mindre värda, utan för att jag anser att förse folk med en massa förmåner utan motprestation inte bara resursslukande, utan missar även helt sitt syfte. Vi människor är inte gjorda för att ta emot gratis hjälp på det sättet som nu sker i Sverige. Att det gäller främst folk från fjärran länder och kulturer gör saken inte bättre givetvis, men generellt gäller överallt att vi blir inte bättre människor av att ingenting krävs av oss och av att vi får bara mer rätt att kräva det ena och det andra i oändlighet.
Vad göra? Svårt att ge råd, jag tycker inte heller att man kan leva i det här i längden med friskt psyke i behåll. Det är bara du som vet hur stort behov du har av ytligt kompisskap, respektive djup vänskap där man delar äkta tankar och bekymmer.

Politik är politik och umgänge är umgänge. Jag skiter fullständigt vad mina vänner tycker, så länge jag trivs med att umgås med dem. Tycker inte politik har något med vår vänskap att göra.