Roliga, tragiska och ironiska historiska anekdoter, bilder, m m

Låter som en otroligt dålig film. Källhänvisning till denna tack!

http://query.nytimes.com/mem/archive...DE&oref=slogin

Om det inte var påhittat redan då förstås. Men jag gillar anekdoten som en mörkare tvilling till julvapenvilan 1914.

Tycker Chevalier d'Eon (1728-1810) förtjänar ett eget omnämnande i den här tråden. Han var en fransk officer, diplomat och spion som arbetade för den franske kungen Ludvig XV. Chevalier d'Eon skickades av kungen på ett hemligt uppdrag till Ryssland och eftersom endast kvinnor och barn släptes in över gränsen förklädde han sig till en kvinna. Han gjorde det uppenbarligen så pass väl att han lyckades lura sig hela vägen till den ryska kjejsarinnan där han lyckades etablera goda diplomatiska kontakter mellan Ryssland och Frankrike. Som belöning för sin insats erhöll han en dragonlöjtnants tjänst vid sin återkomst till Paris.

Efter att tjänstgjort som officer ett par år blev sedan d'Eon skickad som ambassadsekreterare i London samt agent för "den hemliga diplomatien", dvs spion, av den franske kungen. Efter inledande diplomatiska framgångar steg det hela d'Eon till huvudet och han krävde mer eller mindre att bli utsedd till ambassadör.

Paris tröttnade på d'Eon och skickade en ny ambassadör till London. Nu blev det full kalabalik. Den nye ambassadören, greve de Guerchy, hamnade omedelbart i konflikt med d'Eon som ansåg sig förnedrad. Det hela kulminerade med att d'Eon anklagade de Guerchy för att försökt mörda honom och hotade att offentliggöra hemliga dokument som var väldigt känsliga för den franske kungen.

På grund av Éons feminina utseende började det 1770 att uppstå rykten i London att Éon egentligen var kvinna - de engelska vadhållningsbyråerna var ivrigt sysselsatta med vadslagning vad gällande ambassadsekreterarens rätta kön. Éon försökte inte förneka dessa rykten utan förklarade istället att dennes föräldrar, som önskat få en manlig arvinge, vid Éons födelse hävdat att den nyfödda dottern istället var en gosse för att släkten inte skulle dö ut på svärdssidan. Därefter hade flickan uppfostrat och klätts som en pojke under hela sin uppfostran. d'Eon hade med andra ord hela tiden varit en kvinna.

När den franska regeringen 1775 sände en diplomatisk agent, Beaumarchais, för att komma över Éons farliga papper, träffade han med denne en ovanlig skriftlig överenskommelse. Éon skulle utlämna sitt arkiv, erhålla fransk pension och förbinda sig att för framtiden bära sitt "verkliga" köns dräkt.

Éon lämnade London i augusti 1777 och återvände till Frankrike, där han nu presenterade sig som kvinna och kallade sig Madame de Chevalier d'Éon. Éon genomgick en undersökning som fastslog att d'Éon verkligen var en kvinna.

En ny garderob betalades av kungen och drottning Marie Antoinette gav d'Éon en gåva på 24.000 francs för att "köpa sig några vackra klänningar". Inledningsvis var den lite udda figuren en populär gäst i de mondäna salongerna, men så småningom svalnade intresset, och d'Éon begärde att få inträda som officer på nytt. Detta avslogs och på grund av sin bråklystnad blev det istället en tid i fängelse i Dijon 1779. Chevalier d'Éon frigavs sedan efter att ha lovat håla sig i lugn i sin hemstad Tonnerre.

1785 åkte d'Éon tillbaka till London. Livräntan som fungerat som försörjning upphörde efter Franska revolutionen och lämnade d'Éon helt utblottad, trots ett ivrigt bedyrande av sin jakobinism som "Citoyenne d'Éon för att få behålla pensionen. d'Éon erbjöd sig också i ett brev till den franska folkparlamentet, Assemblée constituante, att leda en division kvinnliga soldater i kriget mot Habsburg vilket inte föll politikerna i smaken.

För sin försörjning i England tvingades d'Éon, som även var en av sin tids skickligaste fäktare att - iklädd kvinnokläder - ge uppvisningar i fäktning. Efter att ha blivit sårad i en fäktningsförevisning 1796, bodde d'Éon de sista femton åren av sitt liv ihop med en kvinna i sin egen ålder, Marie Cole, som aldrig för ett ögonblick tvivlade på att d'Éon också var kvinna.

d'Éons sista år i livet levdes i stor fattigdom innan det slutligen tog slut den 21 maj 1810. Vid obduktionen avslöjades det att den gamla damen de facto hela tiden varit en man. Därmed är d'Éon en av historiens första dokumenterade verkliga transsexuella som fram till 50 års ålder levde som en man och därefter som kvinna fram till sin död.

Ingen människa i världshistorien torde ha gjort så många kvinnor på smällen som Djingis Khan. Förutom sex fruar och ett stort antal älskarinnor tillhandahöll han en mängd harem och såg alltid till att lägga beslag på de vackraste av den slaktade fiendens fruar. Detta sexuella frosseri har resulterat i att ca. 20 miljoner människor idag är ättlingar i rakt nedstigande led till Djingis Khan. Som jämförelse han sägas att en genomsnittlig människa som levde på Djingis Khans tid brukar ha runt tjugo avkommor idag...

Man kan ju också nämna att Mongoliet idag har 2,8 miljoner invånare. Det går alltså åt nästan sju Mongoliet för att matcha alla ättlingar till den gamle mongolhövdingen.

http://www.alltomvetenskap.se/nyhete...tit-satte-spar

Den där är ju världskänd, och det är 16 miljoner.

Kan tillägga att den siste av hans säd att regera från en ärvd tron styrde ända till 1926 i nåt centralasiatiskt land då han störtades av kommunister. Finns det nån längre regerande dynasti?

Minns inte fler detaljer, men anekdoten är från boken Djingis Khan och modernitetens uppkomst.

När Hitler hade vunnit Warszawa så gjorde man en stor fest för honom, några generaler och några topp politiker för NSDAP. Det var dock för välgjort och Hitler skällde ut han som lågbakom detta och tvingade sina generaler att skippa maten då det skulle vara oanständigt att festa under krigstid.

Källa: Hitlers pilots memoarer som jag nyss har läst klart.

Svante Grände, prästsonen från Varberg som blev gerillasoldat i Chile och Argentina, och dödades där 1975.

Var fullständigt ointresserad av politik tills han tog ett sabbatsår och reste till USA under gymnasietiden. Reste till Frankrike för att studera efter gymnasiet. Radikaliserades.
Väl hemma igen utbildade han sig till biståndsarbetare. Arbetade i ett skogsprojekt i Chile 1971. Entusiasmerades av Allenderegimens socialism.

Då Allende mördades anföll han en lokal polisstation och drog ut på den chilenska landsbygden tillsamman med några kamrater som bildade den så kallade Panguipulligerillan. Gick över gränsen till Argentina i januari 1974. Grände och hans kamrater upptogs i den chilenska vänsterrörelsen i exil, det så kallade Bergskompaniet. Han avancerade snabbt inom marxistisk-leninistiska Movimiento de Izquierda Revolucionaria och blev löjtnant och politisk kommissarie i den väpnade rörelsen, under kodnamnet Julio.
Återvände till Sverige 1975 och höll till på föräldrarnas sommargård i Nösslinge utanför Varberg. Sedan reser han tillbaka till Argentina.

"Men den 14 oktober 1975 tog det slut. Löjtnant Julio och hans mannar trycker som vanligt i ett sockerrörsfält ('Vi slåss på nätterna och trycker i sockerrörsfälten på dagarna'), den här gången på godset Yacuhina i Tucuman.
Plötsligt sveper en helikopter fram över fältet och bestryker det med intensiv kulspruteeld.
[...]
Resultatet blir förödande. I panik reser sig männen och flyr. Svante försöker förgäves hejda dem, men inser att det är för sent.
[...]
Men helikoptern kommer tillbaka. Kulsprutan smattrar. Löjtnant Julio och hans mannar stupar en efter en, och blir liggande bland sockerrören.
Några timmar senare kommer argentinsk militär till platsen och bränner upp kropparna."

Föräldrarna får aldrig officiell bekräftelse på sonens död. De går från att ha varit konservativa till att bli övertygade socialister.

Källa: Lektyr nr 4 1976 samt http://sv.wikipedia.org/wiki/Svante_Gr%C3%A4nde
film här http://www.oppetarkiv.se/video/1471098/
bok av Per-Ulf Nilssons bok "Löjtnant Julio" om Grände finns att låna här https://biblioteket.stockholm.se/titel/880469

20 låter sjukt lite.

Får varje avkomma 4 barn tar det 5 generationer..., och Djingis khan levde på 1100-talet.

20 miljoner levande ättlingar idag tror jag är vad som avses. Och det är ju inte illa.

"Som jämförelse han sägas att en genomsnittlig människa som levde på Djingis Khans tid brukar ha runt tjugo avkommor idag"

Det var det jag syftade på. 20 levande avkommor..., det har min gammelfarfar ju som är 99 år gammal.

Tror du tänker på den siste Emiren av Bukhara, Alim Khan.

Om en av hans företrädare kan man för övrigt läsa en ganska intressant anekdot i den tyske sjuttonhundratalsdiplomaten Friedrich Christian Webers bok Das veraenderte Russland. Webers bok handlar om om hans tid vid den ryske tsaren Peter den stores hov och i ett avsnitt berättar han om att Khanen av Bukhara och Khanen av Khiva låg i krig med varandra och att de därför ofta vände sig till den ryske tsaren för att söka hjälp. En lite speciell sådan anhållan om militärt stöd kom enligt Weber i mars 1718 när Peter den store, som befann sig i Moskva för att städa upp efter det uppror hans son Alexej varit inblandad i, fick besök en av Bukharas ambassadörer. Vid detta tillfälle bad Bukharas representant bland annat om att ryssarna skulle skänka Khanen ett antal svenska kvinnor då karolinernas rykte som duktiga krigare tydligen hade nått Centralasien. Weber skriver:

...This ambassador begged of the Czar a Number of Swedish Girls to go along with him, or to give him Leave to buy some, his Master having heard, that the Swedes are a very warlike Nation, which made him desirous to have some of their Race in his Dominions. This ridiculous Request met with a Repulse; however, he found Means to get two Swedish Girls, whom he carried along with him.
http://frontiers.loc.gov/cgi-bin/amp...presId=mtfront (sid. 223)

Någon som vet om det gjorts några försök att ta reda på hur det gick för de båda svenskorna som tvingades följa med ambassadörens karavan till Bukhara?